Uppdatering kommer!
Håller på att skriva kapitel 8a på Perfect just nu! Kommer väl upp om någon halvtimme eller så. Först tänkte jag svara på några kommentarer :)
Anonym om Perfect - 7 - Guess who's coming:
Anonym om Perfect - 7 - Guess who's coming:
Anonym om Perfect - 7 - Guess who's coming:
Btw ni har nt skrivit på läääänge , nästan en hel vecka :o
Jag vet... Men vi har sommarlov x)
Anonym om Perfect - 7 - Guess who's coming:
vilka jb noveller brukar du läsa? sjukt bra! älSKAR :D
Dom jag läser finns som länkar här åt vänster :) Där kan ni kika in!
Anonym om Perfect - 7 - Guess who's coming:det har varit ett tag sen du bloggade nu. Har väntat lite, men såklart. Den som väntar på nått bra väntar aldrig förlänge. Ja tycker du/ni gör ett skit bra jobb. För de är svårt att hitta folk som bloggar och gör ett bra och spännande verk. Dom flästa har ingen fantasi och går allt för fort fram. Men inte ni/du. Så keep going!
Tack så mycket! Såna här kommentarer blir jag jätteglad över! :)
Perfect - 7 - Guess who's coming
- Du vet tjejen vi träffade i parken? Det är hon, sa jag och log slängde mig i soffan.
- Jaså, tjejen. Hon var ju riktigt söt! sa pappa och flinade åt mig. Jag lipade som svar och reste mig sedan upp. - Öh, du Justin? sa pappa sen.
- Ah?
- Selena är uppe på ditt rum, sa han kort. Där rök intresset att vara med Serena resten av veckan...
Serenas perspektiv:
Jag suckade och drog långsamt fram kläder att ha på mig. Idag skulle Justin åka tillbaka till Stratford, och jag har bara hunnit träffa honom en enda gång, och då var hans flickvän, Selena, med. Det var inte samma sak, men alltid något. Efter att jag klätt på mig tog jag fram mobilen och tröck fram 'Skriva nytt'. Jag skrev ett kort meddelande och öppnade sedan kontakerna.
Jag bläddrade snabbt ner till J, och tröck på hans namn. Jag var så nervös. Tänk om han bara hade gett sitt nummer till mig för att jag inte skulle känna mig totalt mobbad? Jag skakade på huvudet och tröck på den röda luren. 'Är du säker på att du vill avsluta utan att spara?' Ett pop-up fönster kom. Jag tröck enkelt i 'Ja' och slängde sedan telefonen på sängen.
Jag kunde i alla fall trösta mig med att Justin var den som hade tagit kontakt den gången vi skulle ses. Jag suckade och reste mig upp från sängen. Jag tog mobilen ännu en gång och var påväg att gå ut från mitt rum när Claire öppnade dörren.
- Michael kommer att komma och hälsa på idag, sa hon och log. - Du vet, din mammas systers son?
- Ska han? Ååååh, va glad jag blir! TACK CLAIRE! sa jag snabbt och kramade henne. Jag började le. Michael. Fina, snälla, gulliga Michael. Min mammas syster (min moster dårå) har alltid varit så snäll mot mig, men när dom flyttade till Miami för 2 år sen tappade vi kontakten.
Dom kom till begravningen och då var det första gången jag såg dom på 1½ år. Michael och jag hade såklart pratat genom internet, men det var inte samma sak. Det var inte många som trodde på att vi var kusiner, eftersom att han var... vit och jag var mer mörk. Min pappa kommer från Mexico, så det är därför jag har det latinska utseendet, medan min mamma kom... härifrån. Från Kanada.
----------------------------------------------------------------------------
- Serena, han är här nu! ropade Clair glatt från köket. Jag hoppade upp från soffan i vardagsrummet och sprang till hallen, där Liz redan stod och hoppade för att nå upp till dörrhandtaget. Jag började skratta och lyfte bort henne från dörren. Jag sprang sen fram och öppnade dörren snabbt. Och där stod han, Micheal och log som han alltid gör.
Jag slängde mig runt halsen på honom och sa hej minst 10 gånger. Han skrattade och besvarade både kramen och alla min välkommnande ord.
Jag flyttade mig sedan så att han kunde lyfta upp Liz och kramade henne. Det var något speciellt med min mammas släkte. Tyvärr var min morfar och mormor, samt farmor och farfar, döda - men vi andra höll alltid ihop. Ibland undrade jag varför vi inte fick flytta till Miami istället för att bo här, men det var något jag snabbt struntade i att fortsätta tänka på.
- Va roligt att se er igen! sa han glatt och kramade mig ännu en gång.
- Jag håller helt klart med dig! sa jag och log med hela ansiktet.
- Michael, så länge sen! hörde jag Claire säga. Hon kom fram och kramade honom innan hon gick in igen och fortsatte med maten.
- Så, Serena, Justin Bieber? sa han och blinkade med ögat.
- Va? sa jag chockat. - Hur v-
- Internet Serena, internet, sa han och skrattade. - Jag tyckte ni passade riktigt bra ihop, men han har ju redan flickvän... sa han och började fundera.
- Skärp dig, sa jag och rodnade. - Men kom in! Du ska sova i mitt rum och jag har redan bäddat där, så du behöver bara ställa in din väska! sa jag glatt och gick in i lägenheten.
Liz satt i vardagsrummet och tittade på... Ahh, Fairly Odd Parents. Jag älskade det programmet, men jag var för glad för att sitta och titta på det.
Precis när jag skulle säga något plingade det till på dörren och jag suckade.
- Jag kommer snart, sa jag och log mot Michael.
Jag gick ut till hallen och öppnade dörren. Där stod en man och log.
- Kan jag hjälpa dig? sa jag osäkert.
- Är Clair här? Hon glömde det här på jobbet, sa han och sträckte fram en tröja.
- Åh, vill du tala med henne? sa jag och tittade på tröjan innan jag tveksamt tog emot den.
- Nej, det är lugnt, sa han och log. - Men jag ska bege mig vidare nu, hej då! sa han och vinkade. Jag vinkade tillbaka och gick sen tillbaka in och slängde tröjan på Claires säng.
Jag gick tillbaka till mitt rum och såg Michael stå och titta på familje-porträttet, det som även Justin fastnat på.
- Jag saknar dom så mycket, sa Michael och drog händerna under hans ögon - han grät.
- Jag med, sa jag och la mitt huvud mot hans axel.
---------------------------------------------------------------------
- Så vad ska ni hitta på nu då? sa Claire och log mot oss.
- Jaså, tjejen. Hon var ju riktigt söt! sa pappa och flinade åt mig. Jag lipade som svar och reste mig sedan upp. - Öh, du Justin? sa pappa sen.
- Ah?
- Selena är uppe på ditt rum, sa han kort. Där rök intresset att vara med Serena resten av veckan...
Serenas perspektiv:
Jag suckade och drog långsamt fram kläder att ha på mig. Idag skulle Justin åka tillbaka till Stratford, och jag har bara hunnit träffa honom en enda gång, och då var hans flickvän, Selena, med. Det var inte samma sak, men alltid något. Efter att jag klätt på mig tog jag fram mobilen och tröck fram 'Skriva nytt'. Jag skrev ett kort meddelande och öppnade sedan kontakerna.
Jag bläddrade snabbt ner till J, och tröck på hans namn. Jag var så nervös. Tänk om han bara hade gett sitt nummer till mig för att jag inte skulle känna mig totalt mobbad? Jag skakade på huvudet och tröck på den röda luren. 'Är du säker på att du vill avsluta utan att spara?' Ett pop-up fönster kom. Jag tröck enkelt i 'Ja' och slängde sedan telefonen på sängen.
Jag kunde i alla fall trösta mig med att Justin var den som hade tagit kontakt den gången vi skulle ses. Jag suckade och reste mig upp från sängen. Jag tog mobilen ännu en gång och var påväg att gå ut från mitt rum när Claire öppnade dörren.
- Michael kommer att komma och hälsa på idag, sa hon och log. - Du vet, din mammas systers son?
- Ska han? Ååååh, va glad jag blir! TACK CLAIRE! sa jag snabbt och kramade henne. Jag började le. Michael. Fina, snälla, gulliga Michael. Min mammas syster (min moster dårå) har alltid varit så snäll mot mig, men när dom flyttade till Miami för 2 år sen tappade vi kontakten.
Dom kom till begravningen och då var det första gången jag såg dom på 1½ år. Michael och jag hade såklart pratat genom internet, men det var inte samma sak. Det var inte många som trodde på att vi var kusiner, eftersom att han var... vit och jag var mer mörk. Min pappa kommer från Mexico, så det är därför jag har det latinska utseendet, medan min mamma kom... härifrån. Från Kanada.
----------------------------------------------------------------------------
- Serena, han är här nu! ropade Clair glatt från köket. Jag hoppade upp från soffan i vardagsrummet och sprang till hallen, där Liz redan stod och hoppade för att nå upp till dörrhandtaget. Jag började skratta och lyfte bort henne från dörren. Jag sprang sen fram och öppnade dörren snabbt. Och där stod han, Micheal och log som han alltid gör.
Jag slängde mig runt halsen på honom och sa hej minst 10 gånger. Han skrattade och besvarade både kramen och alla min välkommnande ord.
Jag flyttade mig sedan så att han kunde lyfta upp Liz och kramade henne. Det var något speciellt med min mammas släkte. Tyvärr var min morfar och mormor, samt farmor och farfar, döda - men vi andra höll alltid ihop. Ibland undrade jag varför vi inte fick flytta till Miami istället för att bo här, men det var något jag snabbt struntade i att fortsätta tänka på.
- Va roligt att se er igen! sa han glatt och kramade mig ännu en gång.
- Jag håller helt klart med dig! sa jag och log med hela ansiktet.
- Michael, så länge sen! hörde jag Claire säga. Hon kom fram och kramade honom innan hon gick in igen och fortsatte med maten.
- Så, Serena, Justin Bieber? sa han och blinkade med ögat.
- Va? sa jag chockat. - Hur v-
- Internet Serena, internet, sa han och skrattade. - Jag tyckte ni passade riktigt bra ihop, men han har ju redan flickvän... sa han och började fundera.
- Skärp dig, sa jag och rodnade. - Men kom in! Du ska sova i mitt rum och jag har redan bäddat där, så du behöver bara ställa in din väska! sa jag glatt och gick in i lägenheten.
Liz satt i vardagsrummet och tittade på... Ahh, Fairly Odd Parents. Jag älskade det programmet, men jag var för glad för att sitta och titta på det.
Precis när jag skulle säga något plingade det till på dörren och jag suckade.
- Jag kommer snart, sa jag och log mot Michael.
Jag gick ut till hallen och öppnade dörren. Där stod en man och log.
- Kan jag hjälpa dig? sa jag osäkert.
- Är Clair här? Hon glömde det här på jobbet, sa han och sträckte fram en tröja.
- Åh, vill du tala med henne? sa jag och tittade på tröjan innan jag tveksamt tog emot den.
- Nej, det är lugnt, sa han och log. - Men jag ska bege mig vidare nu, hej då! sa han och vinkade. Jag vinkade tillbaka och gick sen tillbaka in och slängde tröjan på Claires säng.
Jag gick tillbaka till mitt rum och såg Michael stå och titta på familje-porträttet, det som även Justin fastnat på.
- Jag saknar dom så mycket, sa Michael och drog händerna under hans ögon - han grät.
- Jag med, sa jag och la mitt huvud mot hans axel.
---------------------------------------------------------------------
- Så vad ska ni hitta på nu då? sa Claire och log mot oss.
- Gå ut en stund? sa Micheal och tittade på mig. Jag nickade intresserat, eftersom att jag hade mat i munnen.
- Jaj vill me! hörde jag Liz säga.
- Nej, du får stanna hemma, sa Claire bestämt.
- Men jaj vill föja med! sa hon tillbaka.
- Nej sa j-
- Vi kan gå till lekparken med henne, sa Michael snabbt.
- Nja... Okej då, sa Claire och reste sig från bordet. - Ni bör nog gå nu, det kommer bli mörkt snart.
Jag reste mig från bordet och ställde min tallrik på diskbänken, sen lyfta jag ur Liz från hennes stol och gick ut i hallen. Michael kom snabbt efter och tog på sig sina skor. När vi var klara skrek vi hej då till Claire och gick sen ut.
När vi var framme vid lekparken såg jag några personer jag kände igen. Det var Justin, Selena, Jaxon, Jazmyn och Jeremy. (Jävla många namn på J där :') Jag hörde hur Liz skrek till så att alla vände sig om mot vårt håll, toppen...
Justins perspektiv:
- Serena! skrek jag glatt innan jag satte ner Jaxon på marken och sprang mot henne, men jag saktade genast ner farten när jag såg att hon hade en kille med sig. Jag gick fram den sista biten och log falskt. Vem var han?
- Hej Justin, sa Serena blygt. - Det här är min kustin Michael, sa hon och pekade på killen. Alltså var det en släkting, härligt, tänkte jag snabbt innan jag återgick till att le på riktigt.
Förlåt för dålig update men jag har varit borta och inte orkat uppdatera x)
- Jaj vill me! hörde jag Liz säga.
- Nej, du får stanna hemma, sa Claire bestämt.
- Men jaj vill föja med! sa hon tillbaka.
- Nej sa j-
- Vi kan gå till lekparken med henne, sa Michael snabbt.
- Nja... Okej då, sa Claire och reste sig från bordet. - Ni bör nog gå nu, det kommer bli mörkt snart.
Jag reste mig från bordet och ställde min tallrik på diskbänken, sen lyfta jag ur Liz från hennes stol och gick ut i hallen. Michael kom snabbt efter och tog på sig sina skor. När vi var klara skrek vi hej då till Claire och gick sen ut.
När vi var framme vid lekparken såg jag några personer jag kände igen. Det var Justin, Selena, Jaxon, Jazmyn och Jeremy. (Jävla många namn på J där :') Jag hörde hur Liz skrek till så att alla vände sig om mot vårt håll, toppen...
Justins perspektiv:
- Serena! skrek jag glatt innan jag satte ner Jaxon på marken och sprang mot henne, men jag saktade genast ner farten när jag såg att hon hade en kille med sig. Jag gick fram den sista biten och log falskt. Vem var han?
- Hej Justin, sa Serena blygt. - Det här är min kustin Michael, sa hon och pekade på killen. Alltså var det en släkting, härligt, tänkte jag snabbt innan jag återgick till att le på riktigt.
Förlåt för dålig update men jag har varit borta och inte orkat uppdatera x)
Right Girl | Part 12 | Beach
- Hejdå Justin, sa jag och la på och la mobilen bredvid mig. En hostning bakom mig fick mig att rycka till och jag vände mig om. Gruppen från skolan stog bakom mig och hånlog.
- Prata du med din älskade lilla bäver? sa en av tjejerna. Jag reste mig, tog upp min longboard och gickförbi dom men dom följde efter och jag blev på en gång irriterad på dom. Dom fortsatte följa efter mig och fällde den andra kommentaren efter den andra. Jag kom till sanden och ökade takten tills jag kom till parkeringen och började sparka så jag fick lite fart. Plötsligt kom det en stor Jeep framför mig och blockerade vägen.
- Men kom igen... nästan skrek jag och gick med brädan istället runt men den som satt i bilen gick efter mig. Jag vände mig om och såg att det var en av killarna. Jag åkte igen men han sprang ikapp och drog av mig brädan.
- Men släpp mig ditt jävla pucko! skrek jag och han såg allvarligt på mig.
- Du, jag gillar inte vad vi gör men jag bryr mig om dig, du känner väl inte han så bra, endå blir ni ihop?
- Vem är du ens, varför bryr du dig om mig? Bara sköt ditt, sa jag och åkte iväg men han hade en poäng, jag kände ju inte Justin så bra.
Väl framme hemma hos mig sprang jag upp och dushade. Efter tog jag på mig mina sovläder och la mig under täcket. Jag kunde inte sova så jag tog upp min MacBook Pro och hade igång SuperNatural men somnade efter tre avsnitt.
Mitt i natten vaknade jag av ett ljud inne i rummet. Jag ska väl aldrig fatta att jag inte ska kolla på "spök-serier" innan jag går och lägger mig. Räcker det inte med att jag är mörkrädd eller? Jags att helt still och kollade i varje hörn från sängen men efter tio minuter så la jag mig igen och blundade. Dpå hörde jag steg, ganska högt nu också. Så jag flög upp igen och Justin såg förvånat på mig.
- Justin, vafan gör du här mitt i natten du skrämmer ju livet ur mig!
- Förlåt, jag ville bara... se dig, sa han och satte sig leened på mig säng.
- Åh gud, suckade jag och satte mig i skräddar ställning bredvid honom.
- Vadå åh gud? Har det hänt något? frågade han oroligt.
- Ja och nej, men Justin... varför gillade du mig först?
- Öm, jag vet inte... för du var, snäll?
- Jätte, varför på riktigt?
- Okej, jag tyckte du var... söt, sa han och log snett.
- Söt?
- Okej, snygg. Jag tyckte du var snygg. Bra? sa han och slog ut med armarna.
- Neeej, det är inte bra. Vi känner inte es varandra!
Han såg bara frågande på mig.
- Vad ska du göra åt det? Måste man känna varandra hela tiden?
- Om man ska vara... ew, ihop så ja, sa jag och suckade. Det låter alltid så töntigt med att säga att man är ihop elelr så. Så, ugh.
- Så du vill?
- Lära känna dig och sen se dom det nu skulle fungera
- Aja, stranden? Imorrn kväll? Jag har mat med, sa han och log sen.
- Visst, svarade jag ch Justin log ännu större. - Justin!
- Ja?
- Jag vill sova
- Åh visst, gonatt och, förlåt för jag skrämde dig...
- Gonatt, sa jag och suckade.
Nästa dag, kväll
Jag tog på mig ett linne med en drömfångare på, ett par väldigt slitna jeans shorts och ett par bruna flip-floops. Jag har aldrig varigt så mycket för skor. Nere i hallen så stannade jag och undrade om jag skulle ta Longboarden eller gå. Jag tog mig iPod som laddade i köket och struntade i Longboarden istället. Luften var varmare nu än för någon vecka sen. Jag hade igång Augustana och blundade för någon stund. Det var nästan nio för Justin hade ringt före och sagt han inte kunde tidigare. Jag brydde mig inte så mycket så det var ingen fara.
Någon bil åkte förbi men annars var det en väldigt ling kväll. Eller mer natt kanske. Tillslut kom jag fram till stranden där jag såg en person på hela sand sträckan. Jag tog av mig flip-floppen and gick lite fortare fram till Justin som just la några kyckling klubbor på två tallrikar.
- Jess! sa hälsade han glatt när han såg mig.
- Hej, du.. jag skulle nog ha sagt det men...
- Vad? sa han och såg först glad ut men fick sen ett oroat uttryck på sitt ganska söta ansikte.
- Jag äter inte kyckling, jag är pesketarian, sa jag och log lite år hans reaktion.
- Öm, okej. Och det betyder? sa han. Jag var van vid den frågan.
- Jag äter bara djur från havet, fast aldrig val, delefin, haj eller sköldpaddor! sa jag och höll upp händerna som jag försökte stoppa honom.
- Förlåt, sa han och satte sig lite ledsamt ner.
- Jag skulle ha sagt, du kunde ju inte veta, sa jag och la en hand på hans axel.
- Tja, jag har majs också
- Tur för dig jag älskar majs
- Verkligen?
- Nej, men jag gillar det
Vi skrattad lite och sen började prata och skulle lära känna varran.
- Okej, vilken musik gillar du då? frågade Justin mig sen efter han svarat mig.
- Åhh, där har du mycket att ta. Jag skulle aldrig vara här utan musiken.
- Inte vara här? sa Jsutin och jag förstog precis vad jag sagt.
- Åh, kan jag få förklara det senare? Det är.. jobbigt, sa jag och såg ner. Jag ville verkligen inte prata om det.
- Okej, förlåt. Så band?
- Okej, The Maine är mitt älsklings band men jag älskar så många så det komemr nu. Every Avenue, A Rocket To The Moon, Hey Monday, All Time Low, VersaEmerge, A Day To Remember, This Providece, Never Shout Never skulle inte vara samma person utan honom, This Century ännu ett band som verkligen ändrat mig, The Summer Set, Forever The Sickest Kids, Thirving Ivory, Augustana, Snow Patrol, The Downtown Fiction, Go Radio, The Ready Set, The Cab, He Is We, We The Kings,Owl City, Allstar Weekend, Hedley dom är från Kanada, Simple Plan också Kanada, och... det finns mer men jag glömmer, åh Third Eye Blind så klart, avlustade jag och andades ut.
- Wow, mycket. Men okej, snälla säg vad du mena med inte vara här, sa han och såg djupt in i mina ögon.
- Okej, men döm inte för... ja, döm bara inte
- Lovar, sa han och jag började berätta allt.
Gud, förlåt jag inte har skrivigt. Har inte kommigt på något och ja. Förlåt!
Men nu är det här och mer kommer imorrn. Hoppas Jag. Har kommigt på ganska bra grejer nu och så.
Man kan se jag har mycket musik i mina Noveller. Jag lyssnar och älskar varje band som jag har skrivigt om och i det här delen så räknar jag typ upp alla, lyssna gärna och låt mig höra vad ni tycker ;)
- Prata du med din älskade lilla bäver? sa en av tjejerna. Jag reste mig, tog upp min longboard och gickförbi dom men dom följde efter och jag blev på en gång irriterad på dom. Dom fortsatte följa efter mig och fällde den andra kommentaren efter den andra. Jag kom till sanden och ökade takten tills jag kom till parkeringen och började sparka så jag fick lite fart. Plötsligt kom det en stor Jeep framför mig och blockerade vägen.
- Men kom igen... nästan skrek jag och gick med brädan istället runt men den som satt i bilen gick efter mig. Jag vände mig om och såg att det var en av killarna. Jag åkte igen men han sprang ikapp och drog av mig brädan.
- Men släpp mig ditt jävla pucko! skrek jag och han såg allvarligt på mig.
- Du, jag gillar inte vad vi gör men jag bryr mig om dig, du känner väl inte han så bra, endå blir ni ihop?
- Vem är du ens, varför bryr du dig om mig? Bara sköt ditt, sa jag och åkte iväg men han hade en poäng, jag kände ju inte Justin så bra.
Väl framme hemma hos mig sprang jag upp och dushade. Efter tog jag på mig mina sovläder och la mig under täcket. Jag kunde inte sova så jag tog upp min MacBook Pro och hade igång SuperNatural men somnade efter tre avsnitt.
Mitt i natten vaknade jag av ett ljud inne i rummet. Jag ska väl aldrig fatta att jag inte ska kolla på "spök-serier" innan jag går och lägger mig. Räcker det inte med att jag är mörkrädd eller? Jags att helt still och kollade i varje hörn från sängen men efter tio minuter så la jag mig igen och blundade. Dpå hörde jag steg, ganska högt nu också. Så jag flög upp igen och Justin såg förvånat på mig.
- Justin, vafan gör du här mitt i natten du skrämmer ju livet ur mig!
- Förlåt, jag ville bara... se dig, sa han och satte sig leened på mig säng.
- Åh gud, suckade jag och satte mig i skräddar ställning bredvid honom.
- Vadå åh gud? Har det hänt något? frågade han oroligt.
- Ja och nej, men Justin... varför gillade du mig först?
- Öm, jag vet inte... för du var, snäll?
- Jätte, varför på riktigt?
- Okej, jag tyckte du var... söt, sa han och log snett.
- Söt?
- Okej, snygg. Jag tyckte du var snygg. Bra? sa han och slog ut med armarna.
- Neeej, det är inte bra. Vi känner inte es varandra!
Han såg bara frågande på mig.
- Vad ska du göra åt det? Måste man känna varandra hela tiden?
- Om man ska vara... ew, ihop så ja, sa jag och suckade. Det låter alltid så töntigt med att säga att man är ihop elelr så. Så, ugh.
- Så du vill?
- Lära känna dig och sen se dom det nu skulle fungera
- Aja, stranden? Imorrn kväll? Jag har mat med, sa han och log sen.
- Visst, svarade jag ch Justin log ännu större. - Justin!
- Ja?
- Jag vill sova
- Åh visst, gonatt och, förlåt för jag skrämde dig...
- Gonatt, sa jag och suckade.
Nästa dag, kväll
Jag tog på mig ett linne med en drömfångare på, ett par väldigt slitna jeans shorts och ett par bruna flip-floops. Jag har aldrig varigt så mycket för skor. Nere i hallen så stannade jag och undrade om jag skulle ta Longboarden eller gå. Jag tog mig iPod som laddade i köket och struntade i Longboarden istället. Luften var varmare nu än för någon vecka sen. Jag hade igång Augustana och blundade för någon stund. Det var nästan nio för Justin hade ringt före och sagt han inte kunde tidigare. Jag brydde mig inte så mycket så det var ingen fara.
Någon bil åkte förbi men annars var det en väldigt ling kväll. Eller mer natt kanske. Tillslut kom jag fram till stranden där jag såg en person på hela sand sträckan. Jag tog av mig flip-floppen and gick lite fortare fram till Justin som just la några kyckling klubbor på två tallrikar.
- Jess! sa hälsade han glatt när han såg mig.
- Hej, du.. jag skulle nog ha sagt det men...
- Vad? sa han och såg först glad ut men fick sen ett oroat uttryck på sitt ganska söta ansikte.
- Jag äter inte kyckling, jag är pesketarian, sa jag och log lite år hans reaktion.
- Öm, okej. Och det betyder? sa han. Jag var van vid den frågan.
- Jag äter bara djur från havet, fast aldrig val, delefin, haj eller sköldpaddor! sa jag och höll upp händerna som jag försökte stoppa honom.
- Förlåt, sa han och satte sig lite ledsamt ner.
- Jag skulle ha sagt, du kunde ju inte veta, sa jag och la en hand på hans axel.
- Tja, jag har majs också
- Tur för dig jag älskar majs
- Verkligen?
- Nej, men jag gillar det
Vi skrattad lite och sen började prata och skulle lära känna varran.
- Okej, vilken musik gillar du då? frågade Justin mig sen efter han svarat mig.
- Åhh, där har du mycket att ta. Jag skulle aldrig vara här utan musiken.
- Inte vara här? sa Jsutin och jag förstog precis vad jag sagt.
- Åh, kan jag få förklara det senare? Det är.. jobbigt, sa jag och såg ner. Jag ville verkligen inte prata om det.
- Okej, förlåt. Så band?
- Okej, The Maine är mitt älsklings band men jag älskar så många så det komemr nu. Every Avenue, A Rocket To The Moon, Hey Monday, All Time Low, VersaEmerge, A Day To Remember, This Providece, Never Shout Never skulle inte vara samma person utan honom, This Century ännu ett band som verkligen ändrat mig, The Summer Set, Forever The Sickest Kids, Thirving Ivory, Augustana, Snow Patrol, The Downtown Fiction, Go Radio, The Ready Set, The Cab, He Is We, We The Kings,Owl City, Allstar Weekend, Hedley dom är från Kanada, Simple Plan också Kanada, och... det finns mer men jag glömmer, åh Third Eye Blind så klart, avlustade jag och andades ut.
- Wow, mycket. Men okej, snälla säg vad du mena med inte vara här, sa han och såg djupt in i mina ögon.
- Okej, men döm inte för... ja, döm bara inte
- Lovar, sa han och jag började berätta allt.
Gud, förlåt jag inte har skrivigt. Har inte kommigt på något och ja. Förlåt!
Men nu är det här och mer kommer imorrn. Hoppas Jag. Har kommigt på ganska bra grejer nu och så.
Man kan se jag har mycket musik i mina Noveller. Jag lyssnar och älskar varje band som jag har skrivigt om och i det här delen så räknar jag typ upp alla, lyssna gärna och låt mig höra vad ni tycker ;)
Ny design!
Det kan vi ta och tacka Malin för! Hur som helst. Imorgon kommer jag nog lägga upp ett kapitel på Perfect, sen ska jag iväg till Norge och jag blir borta i ungefär 5 dagar. Sen när jag kommer hem kommer jag kunna lägga upp några delar under veckan, sen kommer mina släktingar från Kanada hit och då ska jag vara med dom och så, sen efter det ska vi ner till vår stuga i Stockholms skärgård, så vi får se hur uppdateringen blir senare. Matilda däremot, hon vet jag inte när hon ska uppdatera på Right Girl. Vi får väl se. Imorgon kommer som sagt nog ett kapitel upp på Perfect, puss!
Perfect - 6 - Hot chocolate and some talk
Farten ökade och inom någon minut var min port synlig.
- Du kan stanna här, sa jag när vi var alldeles framför.
- Bor du här? sa han och tittade upp på höghuset.
- Ja, fast jag bodde i en villa förut, i andra delen av stan, sa jag och suckade.
- Varför flyttade ni? sa han och vände huvudet mot mig.
- Lång historia, sa jag och tittade ner.
- Jag har all tid i världen, sa han och lyfte upp mitt ansikte med pekfingret.
- Följ med upp då? sa jag och log lite smått.
- Gärna, sa han och knäppte loss bältet.
- Här bor jag, sa jag och klev in i mitt rum. - Om du väntar här ska jag bara gå och ta på mig torra kläder, sa jag snabbt innan jag öppnade garderobsdörren och tog ut en grå mjukis tröja och ett par svarta korta shorts. För att piffa till det lite tog jag fram några halsband.
Jag tog med mig kläderna in till badrummet, där jag snabbt bytte om innan jag hängde upp dom blöta kläderna på torkräcket. Jag tog fram två handdukar - en till mig och en till Justin. Jag drog snabbt handduken i håret i hopp om att det skulle torka snabbt - vilket det gjorde. En av fördelarna med mitt hår. Jag hängde sen upp handduken tillsammans med kläderna och gick sedan till mitt rum.
När jag öppnade dörren såg jag att Justin stod och tittade på bilderna som satt på min vägg. Han tittade på ett foto. Det som betyder mest för mig. Det senaste familjefotot. Där alla log och var glada. Hela famliljen hade spenderat dagen tillsammans då, lekt, tittat på film, badat och sen lagat mat tillsammans. Jag hade fått en idé om att fota oss, så vi ställde upp oss mot min vägg och gjorde roliga minen. Jag kommer ihåg dagen som om den var igår, och jag kände hur mina ögon började fuktas. Jag blinkade för att inte tårarna skulle falla, men det var försent. Jag grät.
När jag snyftade till vände sig Justin om och tittade oroligt på mig. Jag skakade på huvudet och slängde handduken mot honom.
- Jag ska berätta, sa jag. - Torka dig lite först, fortsatte jag innan han sa något. Han nickade och log lite.
När han var klar tog jag handduken och hängde upp den på min dörr.
- Vill du ha varm choklad? sa jag och log.
- Gärna! sa han och besvarade mitt leende. - Marsmallows? sa han sedan.
- Såklart, vad är varm choklad utan det? sa jag och skrattade.
- Ingenting, sa han och log och tittade på mig och log. Jag slutade skratta och tittade in i hans ögon. När det gått ett tag avbröt jag ögonkontakten och harklade mig. - Förlåt, sa jag.
- Vad ska du säga förlåt för? Du har otroligt vackra ögon, sa han och log.
- Du med, sa jag innan jag gick ut från rummet bort mot köket.
Han följde tyst efter mig. När vi kom ut till köket tog jag fram mjölk, kakao, socker, grädde och marshmallows.
- Är det inte bäst att vi gör chokladen på o'boy istället? sa han osäkert.
- Ta det lugnt, jag är mästare på det här! sa jag självsäkert och tog fram en kastrull.
------------------------------------------------------------------
- Okej, det var verkligen gott, sa Justin och klappade sig på magen samtidigt som han lutade sig bakåt mot soffan.
- Sa ju det, sa jag belåtet och flinade.
- Men Serena, berätta nu, sa han. Hans ansikte blev genast allvarligt. Jag suckade högt och tog ett djupt andetag.
- Min... asså... Min familj är död. Min mamma, min pappa och min bror. Liz är den enda jag har kvar, sa jag och kände en klump i halsen.
- Oj... Hur dog dom? sa han försiktigt.
- Bilolycka... sa jag och blundade. - För några månader sen. Jag och Liz var också med, och vi var dom enda som överlevde, sa jag och torkade tårarna som börjat rinna ner från mina kinder.
Jag hörde hur stolen mittemot mig skjutes ut, och efter några sekunder kände jag hans armar runt mig - igen.
- Jag är ledsen, sa han och la sitt huvud mot mitt. Vi satt så en stund, innan jag ryckte till och gick ur hans famn.
- Du... Jag känner inte dig, sa jag och satte mig på andra sidan soffan. - Och har inte du flickvän? fortsatte jag.
- Jo, men bara för det får jag väl trösta andra människor som behöver en? sa han och log lite.
- Jo, i och för sig, sa jag och bet mig i läppen. - Men jag känner ändå inte dig, och du kommer säkert åka snart, sa jag och tittade ut genom fönstret. Regnet öste ner.
- Jag ska vara kvar i en vecka till, sa han. - Sen ska jag hem till Stratford igen, sa han. Jag tittade upp och möttes av hans ögon.
- Stratford? Bor du där? sa jag och log sen.
- Ja, svarade han och log. - Älskar att vara där, så jag måste passa på när jag väl är ledig, sa han och log.
- Hur länge är du ledig då? sa jag sen. - Och vad gör du här egentligen?
- Jag är ledig tills september, då ska jag ha några konserter, började han. - Min pappa bor här, fortsatte han sedan.
Jag nickade och vände sedan huvudet mot fönstret igen.
- Vad hände med dina kompisar? frågade jag utan att släppa blicken från regndroppen som hamnat precis vid mina ögon på rutan.
- Dom åkte hem igårkväll. Dom hälsade bara på snabbt, och sen var dom med på min konsert här, sa han. Återigen nickade jag.
Vi satt tysta ett tag, innan jag öppnade munnen.
- Inte för att verka otrevlig, men du kanske ska gå hem nu. Min fostermamma och lillasyster kommer nog hem snart, sa jag och bet mig i läppen. Jag var tvungen att sluta med det! Det ser bara tönti- Justin avbröt mina tankar.
- Du har nog rätt, sa han och log. - Jag gillar när du biter dig i läppen, fortsatte han sen och skrattade. Jag flinade och reste mig sedan upp. - Det var trevligt att träffa dig i alla fall, sa jag och hjälpte honom upp. - Du var inte som jag trodde du skulle vara, sa jag sen.
- Jasså? sa han och log. - Hur trodde du jag skulle vara då?
- Snobbig, töntig, larvig, allt det, sa jag och ryckte på axlarna. - Men det var en positiv överrasskning! sa jag och log.
- Tur det, sa han och skrattade.
Vi gick in till mitt rum, eftersom att han lämnat sin tjocktröja där. Vi gick in i rummet och hörde ett tyst kurrande - Picko låg och sov i min säng, på Justins tröja.
- Oj, förlåt, jag ska flytta honom, sa jag snabbt och gick framt till sängen.
- Nej vänta! sa Justin snabbt och sprang fram och hoppade till min säng. Han satt och kollade på Picko som sött sov vidare utan några vidare störningar från oss. Han la sen huvudet på hans magen och skrattade. - Jag älskar ljudet dom gör när dom spinner, även fast jag inte gillar katter så mycket, sa han och fortsatte skratta.
Jag log lite och satte mig sedan i sängen och kliade honom under hakan. Katten alltså, inte Justin. Efter några minuter satte sig Justin upp och tittade sig runt om i rummet.
- Jag gillar ditt rum, sa han efter ett tag. - Det är så... dig liksom, fortsatte han. - Mysigt och personligt, sånt som jag älskar, sa han och tittade på mig och log. Jag började genast rodna och tittade bort. Sen reste han sig upp och tittade än en gång på fotot på väggen.
- Ni ser väldigt glada ut på den här fotot, sa han.
- Det var det sista familjefotot, sa jag och ställde mig bredvid honom. - Den näst sista dagen vi spenderade tillsammans, sa jag och drog min hand över mamma och pappas ansikten.
- Kom här, sa han och öppande sin famn. Jag "kröp in" och la min händer på hans axlar. - Ibland måste man krama någin, även fast man inte känner personen så bra, sa han. Jag log lite. Han var verkligen snäll.
Jag backade sen ut och log lite.
- Tack. Tack för att du skjutsade hem mig, hjälpte mig och tröstade mig. Det var längesen jag kände att någon åtminstone brydde sig lite om mig, sa jag och suckade.
- Har du inga vänner? sa han chockat.
- Tyvärr, sa jag och bet mig i läppen. - Dom få jag hade slutade prata med mig när jag flyttade hit.
- Då var dom inte riktiga vänner, sa han och surt. - Förlåt, men jag hatar sånt, sa han sen. - Du kommer få riktiga vänner sen, jag lovar, sa han och log.
- Förhoppningsvis, sa jag.
Vi skrattade lite och gick sen ut till hallen. Han tog på sig sina skor och gick sedan mot dörren.
- Hej då då, sa han sen. - Det var otroligt roligt att lära känna dig! sa han sen. - Och bara så du vet, så har du mig som vän, och det är bara att ringa om du vill prata, sa han och gav mig en lapp. Jag tog tveksamt emot den men log sedan och tittade upp.
- Tack, sa jag och log. Jag kramade sedan om honom innan han slank ut genom dörren. Inom beloppet på 4 minuter var han nere vid sin bil och åkte sedan iväg. Det kändes tomt...
Justins perspektiv:
Jag ville inte åka hem. Hon var så snäll och rolig. Jag stängde dörren, startade bilen och åkte snabbt därifrån, utifall någon paparazzi skulle se mig och sedan sprida ut allt över internet, var hon bor och allt.
När jag väl kom hem öppnade jag dörren och möttes av Jazmyn.
- Hey sweeeetie! sa jag och lyfte upp henne i min famn.
- Bieber, Bieber Bieber Bieber! sa hon och skrattade. Jag flinade och satte ner henne på golvet. Hon sprang snabbt iväg in till köket.
- Hej Justin, var har du varit idag? sa pappa när jag kom till vardagsrummet.
- Hängde med en kompis, sa jag kort.
- Jaså, vem då? sa han av ren nyfikenhet. - Jag visste inte att du kände någon här? fortsatte han sen förvånat.
- Du vet tjejen vi träffade i parken? Det är hon, sa jag och log slängde mig i soffan.
- Jaså, tjejen. Hon var ju riktigt söt! sa pappa och flinade åt mig. Jag lipade som svar och reste mig sedan upp. - Öh, du Justin? sa pappa sen.
- Ah?
- Selena är uppe på ditt rum, sa han kort. Där rök intresset att vara med Serena resten av veckan...
Kommentera! :) 5:an hittar ni under Matildas kapitel :)
- Du kan stanna här, sa jag när vi var alldeles framför.
- Bor du här? sa han och tittade upp på höghuset.
- Ja, fast jag bodde i en villa förut, i andra delen av stan, sa jag och suckade.
- Varför flyttade ni? sa han och vände huvudet mot mig.
- Lång historia, sa jag och tittade ner.
- Jag har all tid i världen, sa han och lyfte upp mitt ansikte med pekfingret.
- Följ med upp då? sa jag och log lite smått.
- Gärna, sa han och knäppte loss bältet.
- Här bor jag, sa jag och klev in i mitt rum. - Om du väntar här ska jag bara gå och ta på mig torra kläder, sa jag snabbt innan jag öppnade garderobsdörren och tog ut en grå mjukis tröja och ett par svarta korta shorts. För att piffa till det lite tog jag fram några halsband.
Jag tog med mig kläderna in till badrummet, där jag snabbt bytte om innan jag hängde upp dom blöta kläderna på torkräcket. Jag tog fram två handdukar - en till mig och en till Justin. Jag drog snabbt handduken i håret i hopp om att det skulle torka snabbt - vilket det gjorde. En av fördelarna med mitt hår. Jag hängde sen upp handduken tillsammans med kläderna och gick sedan till mitt rum.
När jag öppnade dörren såg jag att Justin stod och tittade på bilderna som satt på min vägg. Han tittade på ett foto. Det som betyder mest för mig. Det senaste familjefotot. Där alla log och var glada. Hela famliljen hade spenderat dagen tillsammans då, lekt, tittat på film, badat och sen lagat mat tillsammans. Jag hade fått en idé om att fota oss, så vi ställde upp oss mot min vägg och gjorde roliga minen. Jag kommer ihåg dagen som om den var igår, och jag kände hur mina ögon började fuktas. Jag blinkade för att inte tårarna skulle falla, men det var försent. Jag grät.
När jag snyftade till vände sig Justin om och tittade oroligt på mig. Jag skakade på huvudet och slängde handduken mot honom.
- Jag ska berätta, sa jag. - Torka dig lite först, fortsatte jag innan han sa något. Han nickade och log lite.
När han var klar tog jag handduken och hängde upp den på min dörr.
- Vill du ha varm choklad? sa jag och log.
- Gärna! sa han och besvarade mitt leende. - Marsmallows? sa han sedan.
- Såklart, vad är varm choklad utan det? sa jag och skrattade.
- Ingenting, sa han och log och tittade på mig och log. Jag slutade skratta och tittade in i hans ögon. När det gått ett tag avbröt jag ögonkontakten och harklade mig. - Förlåt, sa jag.
- Vad ska du säga förlåt för? Du har otroligt vackra ögon, sa han och log.
- Du med, sa jag innan jag gick ut från rummet bort mot köket.
Han följde tyst efter mig. När vi kom ut till köket tog jag fram mjölk, kakao, socker, grädde och marshmallows.
- Är det inte bäst att vi gör chokladen på o'boy istället? sa han osäkert.
- Ta det lugnt, jag är mästare på det här! sa jag självsäkert och tog fram en kastrull.
------------------------------------------------------------------
- Okej, det var verkligen gott, sa Justin och klappade sig på magen samtidigt som han lutade sig bakåt mot soffan.
- Sa ju det, sa jag belåtet och flinade.
- Men Serena, berätta nu, sa han. Hans ansikte blev genast allvarligt. Jag suckade högt och tog ett djupt andetag.
- Min... asså... Min familj är död. Min mamma, min pappa och min bror. Liz är den enda jag har kvar, sa jag och kände en klump i halsen.
- Oj... Hur dog dom? sa han försiktigt.
- Bilolycka... sa jag och blundade. - För några månader sen. Jag och Liz var också med, och vi var dom enda som överlevde, sa jag och torkade tårarna som börjat rinna ner från mina kinder.
Jag hörde hur stolen mittemot mig skjutes ut, och efter några sekunder kände jag hans armar runt mig - igen.
- Jag är ledsen, sa han och la sitt huvud mot mitt. Vi satt så en stund, innan jag ryckte till och gick ur hans famn.
- Du... Jag känner inte dig, sa jag och satte mig på andra sidan soffan. - Och har inte du flickvän? fortsatte jag.
- Jo, men bara för det får jag väl trösta andra människor som behöver en? sa han och log lite.
- Jo, i och för sig, sa jag och bet mig i läppen. - Men jag känner ändå inte dig, och du kommer säkert åka snart, sa jag och tittade ut genom fönstret. Regnet öste ner.
- Jag ska vara kvar i en vecka till, sa han. - Sen ska jag hem till Stratford igen, sa han. Jag tittade upp och möttes av hans ögon.
- Stratford? Bor du där? sa jag och log sen.
- Ja, svarade han och log. - Älskar att vara där, så jag måste passa på när jag väl är ledig, sa han och log.
- Hur länge är du ledig då? sa jag sen. - Och vad gör du här egentligen?
- Jag är ledig tills september, då ska jag ha några konserter, började han. - Min pappa bor här, fortsatte han sedan.
Jag nickade och vände sedan huvudet mot fönstret igen.
- Vad hände med dina kompisar? frågade jag utan att släppa blicken från regndroppen som hamnat precis vid mina ögon på rutan.
- Dom åkte hem igårkväll. Dom hälsade bara på snabbt, och sen var dom med på min konsert här, sa han. Återigen nickade jag.
Vi satt tysta ett tag, innan jag öppnade munnen.
- Inte för att verka otrevlig, men du kanske ska gå hem nu. Min fostermamma och lillasyster kommer nog hem snart, sa jag och bet mig i läppen. Jag var tvungen att sluta med det! Det ser bara tönti- Justin avbröt mina tankar.
- Du har nog rätt, sa han och log. - Jag gillar när du biter dig i läppen, fortsatte han sen och skrattade. Jag flinade och reste mig sedan upp. - Det var trevligt att träffa dig i alla fall, sa jag och hjälpte honom upp. - Du var inte som jag trodde du skulle vara, sa jag sen.
- Jasså? sa han och log. - Hur trodde du jag skulle vara då?
- Snobbig, töntig, larvig, allt det, sa jag och ryckte på axlarna. - Men det var en positiv överrasskning! sa jag och log.
- Tur det, sa han och skrattade.
Vi gick in till mitt rum, eftersom att han lämnat sin tjocktröja där. Vi gick in i rummet och hörde ett tyst kurrande - Picko låg och sov i min säng, på Justins tröja.
- Oj, förlåt, jag ska flytta honom, sa jag snabbt och gick framt till sängen.
- Nej vänta! sa Justin snabbt och sprang fram och hoppade till min säng. Han satt och kollade på Picko som sött sov vidare utan några vidare störningar från oss. Han la sen huvudet på hans magen och skrattade. - Jag älskar ljudet dom gör när dom spinner, även fast jag inte gillar katter så mycket, sa han och fortsatte skratta.
Jag log lite och satte mig sedan i sängen och kliade honom under hakan. Katten alltså, inte Justin. Efter några minuter satte sig Justin upp och tittade sig runt om i rummet.
- Jag gillar ditt rum, sa han efter ett tag. - Det är så... dig liksom, fortsatte han. - Mysigt och personligt, sånt som jag älskar, sa han och tittade på mig och log. Jag började genast rodna och tittade bort. Sen reste han sig upp och tittade än en gång på fotot på väggen.
- Ni ser väldigt glada ut på den här fotot, sa han.
- Det var det sista familjefotot, sa jag och ställde mig bredvid honom. - Den näst sista dagen vi spenderade tillsammans, sa jag och drog min hand över mamma och pappas ansikten.
- Kom här, sa han och öppande sin famn. Jag "kröp in" och la min händer på hans axlar. - Ibland måste man krama någin, även fast man inte känner personen så bra, sa han. Jag log lite. Han var verkligen snäll.
Jag backade sen ut och log lite.
- Tack. Tack för att du skjutsade hem mig, hjälpte mig och tröstade mig. Det var längesen jag kände att någon åtminstone brydde sig lite om mig, sa jag och suckade.
- Har du inga vänner? sa han chockat.
- Tyvärr, sa jag och bet mig i läppen. - Dom få jag hade slutade prata med mig när jag flyttade hit.
- Då var dom inte riktiga vänner, sa han och surt. - Förlåt, men jag hatar sånt, sa han sen. - Du kommer få riktiga vänner sen, jag lovar, sa han och log.
- Förhoppningsvis, sa jag.
Vi skrattade lite och gick sen ut till hallen. Han tog på sig sina skor och gick sedan mot dörren.
- Hej då då, sa han sen. - Det var otroligt roligt att lära känna dig! sa han sen. - Och bara så du vet, så har du mig som vän, och det är bara att ringa om du vill prata, sa han och gav mig en lapp. Jag tog tveksamt emot den men log sedan och tittade upp.
- Tack, sa jag och log. Jag kramade sedan om honom innan han slank ut genom dörren. Inom beloppet på 4 minuter var han nere vid sin bil och åkte sedan iväg. Det kändes tomt...
Justins perspektiv:
Jag ville inte åka hem. Hon var så snäll och rolig. Jag stängde dörren, startade bilen och åkte snabbt därifrån, utifall någon paparazzi skulle se mig och sedan sprida ut allt över internet, var hon bor och allt.
När jag väl kom hem öppnade jag dörren och möttes av Jazmyn.
- Hey sweeeetie! sa jag och lyfte upp henne i min famn.
- Bieber, Bieber Bieber Bieber! sa hon och skrattade. Jag flinade och satte ner henne på golvet. Hon sprang snabbt iväg in till köket.
- Hej Justin, var har du varit idag? sa pappa när jag kom till vardagsrummet.
- Hängde med en kompis, sa jag kort.
- Jaså, vem då? sa han av ren nyfikenhet. - Jag visste inte att du kände någon här? fortsatte han sen förvånat.
- Du vet tjejen vi träffade i parken? Det är hon, sa jag och log slängde mig i soffan.
- Jaså, tjejen. Hon var ju riktigt söt! sa pappa och flinade åt mig. Jag lipade som svar och reste mig sedan upp. - Öh, du Justin? sa pappa sen.
- Ah?
- Selena är uppe på ditt rum, sa han kort. Där rök intresset att vara med Serena resten av veckan...
Kommentera! :) 5:an hittar ni under Matildas kapitel :)
Right Girl | Part 11 | Just A Kiss...
Jess perspketiv
Jag vaknade upp i Justins varma famn dagen efter. Jag öppnade ögonen sakta och såg på klockan. Tio, shit Chaz kan ju komma in och väcka mig när som helst och ja... jag känner inte för att berätta allt för honom nu.
- Justin, viskade jag och skakade om hans axlar lite. Han vaknade och såg sig om och mötte sen min blick och log stor och kysste mig.
- Morgon Jess, sa han hest och sträckte sen på sig.
- Justin klockan är tio du måste gå, sa jag och log sen. Det här var ingen dröm som jag först trott.
- Tio! Shit mamma kommer hem närsom heslt och hon tror jag är sjuk, sa han och gick ut på balkongen. Han började klättra men stannade till just innan hans axlar skulle försvinna och log och vinkade lite. Jag skratatde och böt om till ett par jeans shorts och en vit T-Shirt. Jag låste balkongdörren efter Justin och gick sen ner till köket. Chaz var inte där, så klart.
Han sov väl ännu. Jag tog en macka och ett glas juice, guava. Jag tog sen min iPod som jag haft på laddning i köket och drog på mig ett par svarta converse och en mörk brun skinnjacka. Jag började gå mot gallerian. Jag hade inget bättre för mig så varför inte shoppa lite?
Gallerian var nästan helt tom, kanske för den presic öppnat och för det var jul igår men. Nu är jag här!
Jag gick direkt till Forever 21 och köpte ett par jeans med nitar och ganska stora hål på knäna, älskar den stilen. Tjejen i kassan stirrade lite extra på mig när jag betalade och jag kände mig som jag hade något märke i pannan eller något som fick alla att stirra på mig. För när jaggick rund och antinge fönstershoppade eller bara kollade runt så stirrade folk och några viskade. Det var mest tjejer i min ålder, okej, bara tjejer i min ålder.
Någongång under min fika pause, frozen yoghurt, så kom det fram en grupp tjejer till mig och typ gapade bara och glodde medan jag åt.
- Vad är det med er då? sa jag kanske lite för bitchigt men folk kan bara inte sitta och stirra på mig utan jag blir arg. Jag är nog inte en sån lugn person fast jag jobbar på det.
- Kan vi bara fråga dig hur det var? sa en svart hårig tjej med *suck* en justin bieber tröja.
- Vad var? sa jag frågande.
- Men, kyssen så klart! nästan skrek en av dom blonda.
- Vad fan pratar ni om? sa jag igen och undrade om någon möjligt kunde ha sett mig och Justin igår. Oh fuck,var det inte en svart bil på gatan då. Jag försökte minnas men innan jag hunnigt så låg det en skvaller tidning framför mig med mig och Justin på framsidan, när vi kysstes.
Vem är Justins nya? stog det bara och nu gick det upp varför alla hade stirrat på mig. Jag reste mig upp och gick så fort jag kunde ut därifrån medan jag försökte få upp min mobil men stannade sen innan ett hörn som ledde till den sista delen av gallerian. Jag hade ju inte Justins nummer. Jag svor tyst för mig själv och hörde steg bakom mig och jag såg upp. Tjejerna med tidningen hade kommigt ikapp mig opch dom nästan skrek på mig.
- Nej, sa jagoch började springa mot utgången. Jag skulle sett efterom det kom någon runt hörnet för jag sprang såklart in i någon på en gång.
- Oj, gud förlåt jag är så ko- började jag men när jag såg vem det var kunde jag inte annat än le.
- Jess! Hej jag har inte sett dig på hur länge som helst, sa Lucas.
- Lucas! Nej gud det känns som typ... tre månader, sa jag och vi skrattade båda eftersom det typ var tre månader sen sist. Vi reste oss båda och sen kom dom jävla fansen igen.
- Vilka är dom? sa Lucas och pekade mot dom.
- Inga, inga som helst jag vill bara bort från dom! sa jag och han tog min hand och sprang med mig ut till parkeringen där vi stannade.
Jag såg mot Lucas igen som smålog lite.
- Så, how you doing? sa han och skrattade.
- Inget speciellt, du då? Fortfarande rik?
- Haha, okej inte föratt vara liksom pushy men något måste ha hänt eftersom Bieber fans jagar dig, sa han och jag höjde bara ena ögonbrynet. - Jag såg hennes tröja, och dom är min systers typ.. ovänner, sa han och skrattade.
- Har du en syster?
- Um, ja en tvilling syster, fast hon bor hos pappa på andra sidan stan, men vi går i samma skola så...
- Åh, okej kul för... nej det var väl kanske inte så kul, sa jag. Jag hade inte tänk hur det skulle låta.
- Ingen fara, vi bråkar inte eftersom vi inte bor ihop längre. Vi är ganska bra syskon skulle jag säga, sa han och log igen. Han log nästan efter varje ord han sa. - Men, Bieber och du? What's up?
- Öm, okej vi kysstes och på någotsätt kom det bilder från det... sa jag och suckade högt. Lucas sa inte ett ord och jag blev lite orolig för honom.
- Lucas? Lucas lever du eller? frågade jag och petade på hans näsa löst.
- Va? Ja,jag blev bara lite...
- Förvånad? Jag med... sa jag och han mjuknade lite.
Justins perspketiv
Jag la mig i sängen precis som mamma parkerade bilden utanför. Mormor och morfar hade kommigt ända till Atlnata för mamma och mig och jag hade inte åkt dit. Jag kände mig lite ledsen över jag inte sett dom för det var så länge sen sist, men vi skulle ju hälsa på senare i vår så... Men Jess hade kysst mig! Jess, kysst mig! Jag log på tanken och blunade när mamma sakta gick upp för trappan.
- Justin? sa hon lågt och hade upp min dörr.
- Mm? sa jag som att jag nyss hade vaknat.
- Oj, förlåt sov du? sa hon och satte sig på sängen. 
- Mm, jag mår lite bättre dock, sa jagoch sträckte på mig.
- Åh, gör du det? Kanske frisk luft gjorde dig bra då? sa hon och gav mig en arg blick.
- Vaaa? sa jag och gapade. - Vad pratar du om mamma? sa jag och hon bra slängde fram en tidning och jag kunde med engång se Jess och mig kyssas.
- Jag trodde du var sjuk? Eller var det bara tjej-sjuk då eller?
- Förlåt, fölåt men jag kunde inte...
- Kunde inte vad Justin? sa mamma.
- Hålla mig? sa jag och log lite. Mamma skrattade otroligt nog.
- Jaja, men du ringer och ber om ursäkt till din mormor och morfar nu! sa hon och jag hoppade upp och sprang efter telefonen. - Och du har en veckas utegångsförbud! ropade mamma efter mig.
- Men mamma! ropade jag tillbaka.
- Inga men, du har en flickvän att ringa iallafall under tiden eller? sa hon och skrattade.
- Hoppas det... sa jag och ringde.
Jess perspketiv
Jag satt vid vattnet och tittade på vågorna medan jag lyssnade på musik från min iPod. Några få personer gickförbi för det var ganska sen nu. Jag hade varigt hem igen och bytt om så nu hade jag ett par jeans shorts på mig och en lila/röd långärmad, tröja med gul text på mig. Lucas och jag hade pratat lite mer men han skulle åka bort om någon vecka eller så och var tvungen att gå hem och göra iordning allt sånt.
Min telefon ringde och jag stängde av musiken och svarade trött.
Min telefon ringde och jag stängde av musiken och svarade trött.
- Hej, ville bara prata med dig, sa Justin och jag fick någon rysning längs ryggen.
- Hej Justin, sa jag och såg mot en lite grupp med folk som jag trodde jag kände igen från skolan som några bieber hatare. Det var ganska många i min skolafast det hade jag inte tänkt på fören nu. Dom skrattade och verkade inte ha sett mig, varför skulle dom bry sig om mig föresten? Jag hörde Justin i mobilen igen och jag kom tillbaka till verkligeheten.
- Va förlåt vad sa du? sa jag och Justin skrattade.
- Jag sa förlåt om det liksom hänt något för dig, pågrund av bilderna asså, sa han och låt orolig.
- Nej inget mer än blickar eller så, det är lugnt, sa jag och hörde stegen försvinna bakom mig, men jag tänkte inte på det.
- Bra isåfall, skulle ha dåligt samvete om, det hänt något, aja måste gå. Hejdå Jess...
- Hejdå Justin, sa jag och la på och la mobilen bredvid mig. En hostning bakom mig fick mig att rycka till och jag vände mig om. Gruppen från skolan stog bakom mig och hånlog.
Perfect - 5 - Let's take a ride
- Vi kommer hem snart, gå och lägg dig du, godnatt! sa hon och la på. Jag la sakta ner telefonen till dess hållare, och sen gick jag till mitt rum. Jag tog upp datorn och loggade in på twitter. Jag klickade in mig på Justins profil, och blev chockad över ett tweet han hade skrivit.
*Pip pip pip pip* Jag slängde snabbt min hand på klockan så att den föll ner i golvet och under sängen. Tyvärr fortsatte den pipa, så jag var verkligen tvungen att gå upp och stänga av den. Jag gick långsamt upp ur sängen och ställde mig på knä och letade som en zombie efter väckarklockan. När jag väl hittat den (och stängt av den) reste jag mig sakta upp och gick till badrummet för att ta en dusch.
När jag var klar med det gick jag till rummet och tog fram kläder. Ett par vanliga jeansshorts och ett vittlinne. Inget mer. Jag passade även på att borsta håret, så att det åtminstone skulle se någorlunda normal ut. Jag hade ingen tid på mig att föna håret, så det fick helt enkelt självtorka.
- Ska du ha juice? frågade Claire efter några minuters tystnad vid bordet.
- Nej, det är bra tack, sa jag och fortsatte äta på min macka.
- Varför är du uppe såhär tidigt? frågade hon på.
- Undersökning, svarade jag snabbt.
- Oj, jaha, vill du ha skjtus? frågade hon och log.
- Det skulle vara snällt, sa jag och fortsatte äta.
--------------------------------------------------------------------------------
- Ring när du är klar så kommer jag och hämtar dig! sa Claire när jag gått ur bilen.
- Det är lugnt, jag ka-
- Okej, gå du, hej då! sa hon och åkte iväg. Jag drog långsamt ner handen som vilat på bilens tak och gick sedan in.
- Hej vännen, vad vill du ha hjälp med? sa sjuksköterskan i receptionen.
- Jag ska besöka doktor Williams.
- Jasså, är det du som är Serena? frågade hon och log.
- Yes! sa jag snabbt.
- Du kan sätta dig där och vänta, sa hon och pekade på några stolar.
- Okej, nickade jag glatt och gick till stolarna.
Jag fick vänta i fem minuter innan dr. Williams (som förövrigt var en otroligt snygg doktor) kom ut och bad mig följa med. Han gjorde dom vanliga undersökningarna och frågade som vanligt om hur jag mår, om jag tagit medicinerna och vise vase.
- Allt ser bra ut, sa han efter en halvtimmes undersökning. - Vill du ha en klubba? frågade han sedan och log så att dom perfekta, vita tänderna syntes.
- Är jag barnslig om jag tackar ja? sa jag och skrattade fånigt. När jag insåg hur töntigt det lät slutade jag direkt.
- Absolut inte, jag önskar att jag kunde få det om jag skulle gå till en doktor en i dag, sa han och skrattade.
- Okej... Då tar jag gärna emot en klubba, sa jag och log. - Blå helst! fortsatte jag snabbt.
- Blå? Är det din favorit? sa han och tittade på mig över axeln.
- Absolut!
- Min med, sa han och gav mig klubban.
- Tack, sa jag och la den i fickan.
- Men då var vi färdiga, vi syns om en månad igen då! sa han och klappade mig på axeln.
- Ja, det gör vi. Hej då! sa jag och gick ut ur rummet.
Jag gick snabbt ut ur sjukhuset och när jag kom ut såg jag hur mulet det var. Fan om det ska börja regna... Jag började gå längs trottoaren och ångrade genast att jag inte tog någon jacka eller tröja. Helt plötsligt kände jag något i form av vatten på min nästipp. Fan. Fan fan fan. Jag började gå snabbare och hoppades på att jag skulle komma hem innan det började regna på allvar. Med min otur, som jag alltid haft, började det såklart regna. Spöregna.
Jag suckade och saktade ner farten. Jag var redan blöt, så det skulle inte göra något om jag gick saktare. Jag tog upp telefonen från fickan men stoppade genast ner den för att inte blöta ner skärmen. Jag suckade. Helt plötsligt hör jag att någon tutar bakom mig. Jag hoppade förskräckt till och tittade bakom mig. Där var det en gigantisk stor bil som såg väldigt dyr ut. Jag kunde inte se in i bilen eftersom rutorna var tonade.
Jag hade ingen aning om vem det var, så jag fortsatte gå och försökte att inte låtsas om att någon åkte bakom mig. Jag hörde hur bilen ökade i fart och snart var den bredvid mig. Rutan åkte ner och jag tvingade mig själv till att inte titta dit. Jag hade sett alldeles för många filmer när hemska saker händer mot tjejer med äckliga gamla gubbar i bilar.
- Serena..? hörde jag en röst säga. Jag kände igen den. Jag vred långsamt på huvudet och såg Justin sitta där och le.
- Jaha, det var bara du, sa jag och andades lugnt ut. - Hej, sa jag sen och log lite samtidigt som jag drog undan håret som klibbat sig fast i mitt ansikte.
När jag var klar med det gick jag till rummet och tog fram kläder. Ett par vanliga jeansshorts och ett vittlinne. Inget mer. Jag passade även på att borsta håret, så att det åtminstone skulle se någorlunda normal ut. Jag hade ingen tid på mig att föna håret, så det fick helt enkelt självtorka.
- Ska du ha juice? frågade Claire efter några minuters tystnad vid bordet.
- Nej, det är bra tack, sa jag och fortsatte äta på min macka.
- Varför är du uppe såhär tidigt? frågade hon på.
- Undersökning, svarade jag snabbt.
- Oj, jaha, vill du ha skjtus? frågade hon och log.
- Det skulle vara snällt, sa jag och fortsatte äta.
--------------------------------------------------------------------------------
- Ring när du är klar så kommer jag och hämtar dig! sa Claire när jag gått ur bilen.
- Det är lugnt, jag ka-
- Okej, gå du, hej då! sa hon och åkte iväg. Jag drog långsamt ner handen som vilat på bilens tak och gick sedan in.
- Hej vännen, vad vill du ha hjälp med? sa sjuksköterskan i receptionen.
- Jag ska besöka doktor Williams.
- Jasså, är det du som är Serena? frågade hon och log.
- Yes! sa jag snabbt.
- Du kan sätta dig där och vänta, sa hon och pekade på några stolar.
- Okej, nickade jag glatt och gick till stolarna.
Jag fick vänta i fem minuter innan dr. Williams (som förövrigt var en otroligt snygg doktor) kom ut och bad mig följa med. Han gjorde dom vanliga undersökningarna och frågade som vanligt om hur jag mår, om jag tagit medicinerna och vise vase.
- Allt ser bra ut, sa han efter en halvtimmes undersökning. - Vill du ha en klubba? frågade han sedan och log så att dom perfekta, vita tänderna syntes.
- Är jag barnslig om jag tackar ja? sa jag och skrattade fånigt. När jag insåg hur töntigt det lät slutade jag direkt.
- Absolut inte, jag önskar att jag kunde få det om jag skulle gå till en doktor en i dag, sa han och skrattade.
- Okej... Då tar jag gärna emot en klubba, sa jag och log. - Blå helst! fortsatte jag snabbt.
- Blå? Är det din favorit? sa han och tittade på mig över axeln.
- Absolut!
- Min med, sa han och gav mig klubban.
- Tack, sa jag och la den i fickan.
- Men då var vi färdiga, vi syns om en månad igen då! sa han och klappade mig på axeln.
- Ja, det gör vi. Hej då! sa jag och gick ut ur rummet.
Jag gick snabbt ut ur sjukhuset och när jag kom ut såg jag hur mulet det var. Fan om det ska börja regna... Jag började gå längs trottoaren och ångrade genast att jag inte tog någon jacka eller tröja. Helt plötsligt kände jag något i form av vatten på min nästipp. Fan. Fan fan fan. Jag började gå snabbare och hoppades på att jag skulle komma hem innan det började regna på allvar. Med min otur, som jag alltid haft, började det såklart regna. Spöregna.
Jag suckade och saktade ner farten. Jag var redan blöt, så det skulle inte göra något om jag gick saktare. Jag tog upp telefonen från fickan men stoppade genast ner den för att inte blöta ner skärmen. Jag suckade. Helt plötsligt hör jag att någon tutar bakom mig. Jag hoppade förskräckt till och tittade bakom mig. Där var det en gigantisk stor bil som såg väldigt dyr ut. Jag kunde inte se in i bilen eftersom rutorna var tonade.
Jag hade ingen aning om vem det var, så jag fortsatte gå och försökte att inte låtsas om att någon åkte bakom mig. Jag hörde hur bilen ökade i fart och snart var den bredvid mig. Rutan åkte ner och jag tvingade mig själv till att inte titta dit. Jag hade sett alldeles för många filmer när hemska saker händer mot tjejer med äckliga gamla gubbar i bilar.
- Serena..? hörde jag en röst säga. Jag kände igen den. Jag vred långsamt på huvudet och såg Justin sitta där och le.
- Jaha, det var bara du, sa jag och andades lugnt ut. - Hej, sa jag sen och log lite samtidigt som jag drog undan håret som klibbat sig fast i mitt ansikte.
- Är det regnigt ute? sa Justin och skrattade åt sitt dåliga skämt.
- Nej, det är ju stekade hett! sa jag och tittade på honom. Han flinade lätt mot mig jag och visste att jag gjort bort mig. - Okej, det var ett dumt och tråkigt skämt, sa jag och sen och kände hur jag blev röd om kinderna.
- Nej då! sa Justin. - Vill du ha skjuts hem? frågade han sen snällt.
- Asså jag är dyngsur. Jag kommer blöta ner dina sät-
- Nej då, dom torkar. Hoppa in! sa bestämt.
Jag bet mig i läppen och tittade mig omkring. Helt plötsligt kom en man med en jättestor kamera och knäppte ett kort så att blixten bländade mig.
- Faaaaaaaaaaaaaaaaaaan, sa Justin argt och tittade på mig. - Hoppa in. Nu! sa han snabbt och öppnade passagerar dörren bredvid honom. Jag sprang till andra sidan och hoppade in och stängde dörren.
- Bältet, sa han och tittade stressa på mig. Jag knäppte snabbt fast mig och lutade sedan bak.
Justin körde snabbt ifrån och jag andades djupa andetag.
- Okej, sakta ner sakta ner sakta ner! skrek jag nästan. Han bromsade snabbt och tittade chockat på mig.
- Vad är det? sa han chockat.
- Jag... Jag kan inte, hej då, sa jag och knäppte loss bältet och sprang ut. Paniken steg inom mig. Minnen från kvällen då mamma, pappa och Aaron dog. Hur jag såg dom ligga där och blöda från huvudena. Jag började gråta och slängde mig ner på marken.
Efter några sekunder kände jag några armar runt om mig.
- Vad är det som har hänt? Serena? Berätta, sa Justin lugnt och tröck mig hårdare intill sig.
- J-j-ag k-kan i-i-inte. Jag k-känner inte d-dig, sa jag och grät.
- Shh, det är okej, sa han lugnt. Jag kände mig trygg med honom.
Efter 10 minuter i hans famn reste jag mig sakta upp och hjälpte sedan honom upp.
- Jag måste hem nu... sa jag tyst och tittade sedan in i hans vackra ögon.
- Säkert att du inte vill ha skjuts? Jag kan köra försiktigt om farten gjorde dig rädd, sa han och log sedan.
- Det är lugnt, jag bor bara 5 minuter till fots här i från, sa jag och bet mig i läppen.
- Då tar det bara 2 minuter med bil, kom nu, sa han och sträckte fram handen. Jag tog den tveksamt och gick efter honom till bilen.
Han öppnade snabbt bildörren till mig och jag klev in. Innan jag ens blinkat satt han på sin plats och vred om nyckeln. Motorn startade med ett spinnande och snart rullade vi sakta iväg. Han körde i minst 30km/h och jag började skratta. Han tittade förvånat på mig.
- Du behöver inte köra såhär sakta, sa jag och fortsatte skratta.
- Men hur snabbt vill du att jag ska köra då? sa han och log.
- Ja, inte i 120 i alla fall, sa jag och flinade.
- Går 60 bra? sa han och blinkade med ögat.
- Alldeles utmärkt chauffören, sa jag och log.
- Då säger vi så!
Farten ökade och inom någon minut var min port synlig.
- Du kan stanna här, sa jag när vi var alldeles framför.
- Bor du här? sa han och tittade upp på höghuset.
- Ja, fast jag bodde i en villa förut, i andra delen av stan, sa jag och suckade.
- Varför flyttade ni? sa han och vände huvudet mot mig.
- Lång historia, sa jag och tittade ner.
- Jag har all tid i världen, sa han och lyfte upp mitt ansikte med pekfingret.
- Följ med upp då? sa jag och log lite smått.
- Gärna, sa han och knäppte loss bältet.
Och där kom det! Imorgon kommer ett kapitel på kvällen :)
Svar på kommentar:
Amanda om Perfect - 4 - The new guys:
- Nej, det är ju stekade hett! sa jag och tittade på honom. Han flinade lätt mot mig jag och visste att jag gjort bort mig. - Okej, det var ett dumt och tråkigt skämt, sa jag och sen och kände hur jag blev röd om kinderna.
- Nej då! sa Justin. - Vill du ha skjuts hem? frågade han sen snällt.
- Asså jag är dyngsur. Jag kommer blöta ner dina sät-
- Nej då, dom torkar. Hoppa in! sa bestämt.
Jag bet mig i läppen och tittade mig omkring. Helt plötsligt kom en man med en jättestor kamera och knäppte ett kort så att blixten bländade mig.
- Faaaaaaaaaaaaaaaaaaan, sa Justin argt och tittade på mig. - Hoppa in. Nu! sa han snabbt och öppnade passagerar dörren bredvid honom. Jag sprang till andra sidan och hoppade in och stängde dörren.
- Bältet, sa han och tittade stressa på mig. Jag knäppte snabbt fast mig och lutade sedan bak.
Justin körde snabbt ifrån och jag andades djupa andetag.
- Okej, sakta ner sakta ner sakta ner! skrek jag nästan. Han bromsade snabbt och tittade chockat på mig.
- Vad är det? sa han chockat.
- Jag... Jag kan inte, hej då, sa jag och knäppte loss bältet och sprang ut. Paniken steg inom mig. Minnen från kvällen då mamma, pappa och Aaron dog. Hur jag såg dom ligga där och blöda från huvudena. Jag började gråta och slängde mig ner på marken.
Efter några sekunder kände jag några armar runt om mig.
- Vad är det som har hänt? Serena? Berätta, sa Justin lugnt och tröck mig hårdare intill sig.
- J-j-ag k-kan i-i-inte. Jag k-känner inte d-dig, sa jag och grät.
- Shh, det är okej, sa han lugnt. Jag kände mig trygg med honom.
Efter 10 minuter i hans famn reste jag mig sakta upp och hjälpte sedan honom upp.
- Jag måste hem nu... sa jag tyst och tittade sedan in i hans vackra ögon.
- Säkert att du inte vill ha skjuts? Jag kan köra försiktigt om farten gjorde dig rädd, sa han och log sedan.
- Det är lugnt, jag bor bara 5 minuter till fots här i från, sa jag och bet mig i läppen.
- Då tar det bara 2 minuter med bil, kom nu, sa han och sträckte fram handen. Jag tog den tveksamt och gick efter honom till bilen.
Han öppnade snabbt bildörren till mig och jag klev in. Innan jag ens blinkat satt han på sin plats och vred om nyckeln. Motorn startade med ett spinnande och snart rullade vi sakta iväg. Han körde i minst 30km/h och jag började skratta. Han tittade förvånat på mig.
- Du behöver inte köra såhär sakta, sa jag och fortsatte skratta.
- Men hur snabbt vill du att jag ska köra då? sa han och log.
- Ja, inte i 120 i alla fall, sa jag och flinade.
- Går 60 bra? sa han och blinkade med ögat.
- Alldeles utmärkt chauffören, sa jag och log.
- Då säger vi så!
Farten ökade och inom någon minut var min port synlig.
- Du kan stanna här, sa jag när vi var alldeles framför.
- Bor du här? sa han och tittade upp på höghuset.
- Ja, fast jag bodde i en villa förut, i andra delen av stan, sa jag och suckade.
- Varför flyttade ni? sa han och vände huvudet mot mig.
- Lång historia, sa jag och tittade ner.
- Jag har all tid i världen, sa han och lyfte upp mitt ansikte med pekfingret.
- Följ med upp då? sa jag och log lite smått.
- Gärna, sa han och knäppte loss bältet.
Och där kom det! Imorgon kommer ett kapitel på kvällen :)
Svar på kommentar:
Amanda om Perfect - 4 - The new guys:
Ofta ni också hade skoldatorer? :OJag (vi) bor i en liten by som heter Österfärnebo utanför Gävle :) Men jag (Anna) kommer få dator i gymnasiet också, och då går jag i Sandviken! ;D Det heter typ... 1 till 1 här också, tror jag. :)
Vilken stad bor du i eftersom jag vill veta vilka mer städer som har 1 till 1 projektet (det heter så i min stad iallafall
