- Du vet tjejen vi träffade i parken? Det är hon, sa jag och log slängde mig i soffan.
- Jaså, tjejen. Hon var ju riktigt söt! sa pappa och flinade åt mig. Jag lipade som svar och reste mig sedan upp. - Öh, du Justin? sa pappa sen. 
- Ah? 
- Selena är uppe på ditt rum, sa han kort. Där rök intresset att vara med Serena resten av veckan...

---

Serenas perspektiv:

Jag suckade och drog långsamt fram kläder att ha på mig. Idag skulle Justin åka tillbaka till Stratford, och jag har bara hunnit träffa honom en enda gång, och då var hans flickvän, Selena, med. Det var inte samma sak, men alltid något. Efter att jag klätt på mig tog jag fram mobilen och tröck fram 'Skriva nytt'. Jag skrev ett kort meddelande och öppnade sedan kontakerna.

Jag bläddrade snabbt ner till J, och tröck på hans namn. Jag var så nervös. Tänk om han bara hade gett sitt nummer till mig för att jag inte skulle känna mig totalt mobbad? Jag skakade på huvudet och tröck på den röda luren. 'Är du säker på att du vill avsluta utan att spara?' Ett pop-up fönster kom. Jag tröck enkelt i 'Ja' och slängde sedan telefonen på sängen. 

Jag kunde i alla fall trösta mig med att Justin var den som hade tagit kontakt den gången vi skulle ses. Jag suckade och reste mig upp från sängen. Jag tog mobilen ännu en gång och var påväg att gå ut från mitt rum när Claire öppnade dörren.

- Michael kommer att komma och hälsa på idag, sa hon och log. - Du vet, din mammas systers son? 
- Ska han? Ååååh, va glad jag blir! TACK CLAIRE! sa jag snabbt och kramade henne. Jag började le. Michael. Fina, snälla, gulliga Michael. Min mammas syster (min moster dårå) har alltid varit så snäll mot mig, men när dom flyttade till Miami för 2 år sen tappade vi kontakten.

Dom kom till begravningen och då var det första gången jag såg dom på 1½ år. Michael och jag hade såklart pratat genom internet, men det var inte samma sak. Det var inte många som trodde på att vi var kusiner, eftersom att han var... vit och jag var mer mörk. Min pappa kommer från Mexico, så det är därför jag har det latinska utseendet, medan min mamma kom... härifrån. Från Kanada. 

----------------------------------------------------------------------------

- Serena, han är här nu! ropade Clair glatt från köket. Jag hoppade upp från soffan i vardagsrummet och sprang till hallen, där Liz redan stod och hoppade för att nå upp till dörrhandtaget. Jag började skratta och lyfte bort henne från dörren. Jag sprang sen fram och öppnade dörren snabbt. Och där stod han, Micheal och log som han alltid gör.

Jag slängde mig runt halsen på honom och sa hej minst 10 gånger. Han skrattade och besvarade både kramen och alla min välkommnande ord.

Jag flyttade mig sedan så att han kunde lyfta upp Liz och kramade henne. Det var något speciellt med min mammas släkte. Tyvärr var min morfar och mormor, samt farmor och farfar, döda - men vi andra höll alltid ihop. Ibland undrade jag varför vi inte fick flytta till Miami istället för att bo här, men det var något jag snabbt struntade i att fortsätta tänka på. 

- Va roligt att se er igen! sa han glatt och kramade mig ännu en gång.
- Jag håller helt klart med dig! sa jag och log med hela ansiktet. 
- Michael, så länge sen! hörde jag Claire säga. Hon kom fram och kramade honom innan hon gick in igen och fortsatte med maten. 
- Så, Serena, Justin Bieber? sa han och blinkade med ögat.
- Va? sa jag chockat. - Hur v-
- Internet Serena, internet, sa han och skrattade. - Jag tyckte ni passade riktigt bra ihop, men han har ju redan flickvän... sa han och började fundera.
- Skärp dig, sa jag och rodnade. - Men kom in! Du ska sova i mitt rum och jag har redan bäddat där, så du behöver bara ställa in din väska! sa jag glatt och gick in i lägenheten. 

Liz satt i vardagsrummet och tittade på... Ahh, Fairly Odd Parents. Jag älskade det programmet, men jag var för glad för att sitta och titta på det. 
Precis när jag skulle säga något plingade det till på dörren och jag suckade. 
- Jag kommer snart, sa jag och log mot Michael.

Jag gick ut till hallen och öppnade dörren. Där stod en man och log.
- Kan jag hjälpa dig? sa jag osäkert.
- Är Clair här? Hon glömde det här på jobbet, sa han och sträckte fram en tröja.
- Åh, vill du tala med henne? sa jag och tittade på tröjan innan jag tveksamt tog emot den. 
- Nej, det är lugnt, sa han och log. - Men jag ska bege mig vidare nu, hej då! sa han och vinkade. Jag vinkade tillbaka och gick sen tillbaka in och slängde tröjan på Claires säng.

Jag gick tillbaka till mitt rum och såg Michael stå och titta på familje-porträttet, det som även Justin fastnat på.
- Jag saknar dom så mycket, sa Michael och drog händerna under hans ögon - han grät.
- Jag med, sa jag och la mitt huvud mot hans axel. 

---------------------------------------------------------------------

- Så vad ska ni hitta på nu då? sa Claire och log mot oss.