Besök våra vanliga bloggar, tumblrs och twitter!
Ang. om bilden
Jag tog ett ego-kort på mig, sen tog jag en bild på Justin där han pussar en tjej på kinden, sen klippte jag ut honom och satte dit honom vid min kind. Det är lite fail där vid tröjorna, men what eveeeeeeeer.
Nu är jag iaf hemma och ska börja skriva på Perfect. Kommer väl ut om en timme eller två. :)
Nu är jag iaf hemma och ska börja skriva på Perfect. Kommer väl ut om en timme eller två. :)
Right Girl | Part 10 | Christmas
Dagens läxa som varade till sommarlovet nästa år, vi skulle få jobba hemma och jobba annat under dom andra lektionerna. Vi skulle skriva en låt heltochhållet själv och lära sig ett instrument.
Jag kunde redan veta att jag skulle lära mig gitarr eftersom jag alltid velat det och jag kunde redan spela trummor så det fanns inte så mån ga andra val. Vissa frågade om dom kunde få hyjälp av sina vänner så klart och dom fick en varning om att det skulle sänka poängen i det hela eftersom det var meningen man skulle vara ensam men att om dom vill fick dom. Alla i klassen flyttade ihop sig i tre eller två medan jag satt kvar på min plats och såg ut genom fönstret.
Jag skulle iallafall jobba ensam, och om vad visste jag redan...
Jess perspektiv
Jag låg och sov när plötsligt Chaz kom och hoppade upp och ner i min säng så jag ramlade ner på golvet.
- Aaaaaj! Chaz lägg av jag är vaken! skrek jag och hade bort mitt ruffsiga hår från ögonen.
- God jul, sa hgan och skrattade, kanske åt det faktum det var juldagen eller åt mitt sovhår.
- God jul, sa jag trött och satte mig på sängen.
Chaz gav mig ett paket och log ännu större. Paketet var kanske tio cm högt och liek stort som en CD. Jag tog fram Chaz paket som jag haft under sängen och gav det till honom.
- Vi öppnar på tre, sa Chaz och jag räknade ner.
- Tree, Two, Seven! skrek jag och slet upp paketet medan Chaz inte fattade vad jag sagt.
DEt var CD skivor- Tio stycken och den översta var OneRepublic, Waking Up. Jag blev hyper glad och skrek rakt ut.
- Tack tack tack Chaz! sa jag och krmade om honom.
- Det är bara översta, kolla dom som är med också, sa han och hånflinade.
Den andra CD var He Is We, My Forever
Tredje var Never Shout Never, What Is Love?
Fjärde Never Shout Never, Harmony
Femte A Rocket To The Moon, On Your Side
Sjätte VersaEmerge, Fixed At Zero
Sjunde The Summer Set, Love Like This
Åttonde Mayday Parade, Anywhere But Here
Nionde The Maine, Can't Stop Won't Stop
Och den sista All Time Low, Dirty Work
- Chaz jag älskar dig så jävla mycket just nu! skrek jag rkt ut och slängde mig över honom och hans nya skateboard jag gett honom.
Justins perspketiv
Jag visste inte vad jag skulle göra just nu. Jag hade sagt till mamma jag var sjuk och hon hade åkt till mormor och morfar ensam. Det var jul och allt jag kunde tänka på var Jess. Hon hade det väl hur bra som heslt med Chaz och deras morbror, eller ja Chaz pappa... Jag gick hur som heslt upp för att byta till någon tröja och jeans. Jag måste se Jess igen. Även om hon hatar mig, jag måste säga hur jag känner och inte låta henne gå utan att få något uppklarat. Även om hon inte ville så kunde jag se att hon hade gillat kyssen. Men hon hade ju sprungit in igen så jag var inte säker. Hur det än var så måste jag prata med henne.
Jess perspketiv
Jag sa god natt tillBrian och Chaz som satt och kollade på ågon film medandom halv sov. Den här julen hade varigt en av dom bästa. Jag tog upp mina presenter och la dom på skrivbordet eller i garderoben. Jag hade fått masa kläder från mamma som hon hade köpt lie överallt från världen. Jag hade blivigt glad hon kom ihåg allt det.
Jag försökte sova men kunde verkligen inte så jag tog min Apple och satte mig ute på balkongen. Jag hade igång iTunes och pluggade in hörlurarna. Jag satte in dom nya CD skivorna och la in dom i de olika spellistorna.
Efter en timme ute på balkongen hade det börja blivigt lite kallt för mina shorts och T-Shirt så jag gick in och hade på mig ett par mjukisbyxor och en tunn tjocktröja. Det var ju Atlanta så så kallt var det inte. Men jag saknde snön jävligt mycket. Jag var uppväxt i New York så hade aldrig riktigt bott i ett hus före det här. Mamma och jag bodde ju i en lägenhet i Paris, den var stor och två våningar men endå en lägenhet. Det hade blivigt iskallt där under vintrana och stekhett under sommaren. Jag kom på jag hade alla mina vinter grjer i garberoben längst in. Medan jag satt och tänkte på det så började det knaka under mig. Jag flög upp och backade in i rummet och lämnade min Apple på sängen. Jag gick sakta ut på balkongen och lutade mig ner över räcket. Jag såg inget med plötsligt dök Justin upp och jag var nära att ramla ner för jagf blev så rädd.
- Förlåt Jess, men kan du komma ner? sa han i en viskning men som sände stötar längs min rygg. Jag nickade ett stummt ja och klättrade ner. Det var inte så svårt att komma ner och väl nere så log Justin svagt och såg rakt in i mina ögon som gjorde mina ben svaga. Jag kunde inte säga nej längre. Jag gillade honom, mycket.
- Jess jag vet du är arg för kyssen men, jag... jag ville bara säga att jag tror jag, öm... okej jag gillar dig så jävla mycket och jag måste bara vet hur du känner. För säg inte att du inte gilalr mig för då skule du inte vara som du är... jag kan se att det är något mellan oss och, sa han och pratade så fort jag nästan inte hörde honom.
- Justin, jag gillar dig också men... jag vill inte bli sårad eller, sa jag men såg ner. När jag sa det högt lät det så korkat. Jag skulle väl bli sårad endå. Genom att inte vara med honom eller hur? Genom att se honom med någon annan?
- Jag lovar jag inte ska göra dig illa, jag skulle aldrig klara av det Jess, sa han och minskade utrymmet mellan oss. Jag såg upp och min blick mötte hans. Han såg ner och sen upp igen med ett minimalt leende. Han lutade sig närmare och kysste mig igen.
Right Girl | Part 9 | Why Did I...
Någon timme senare hade jag övertygat Brian att jag kunde få flytta in där istället. Jag kunde inte hålla in glädjen heller så jag hoppade runt och log bara. Chaz fick hjälpa till att flytta alla möbler in till det större rummet. Vi kunde nästan inte sluta skratta bara för det var så grymt overkligt.
Jess perspektiv
Veckorna i skolan haded gått och helt plötsligt var det november. Det kändes inte som det eftersom om jag varigt i Paris hade det inte varigt tjugo grader ute just nu. Men jag började vänja mig fast det tog tid.
Just nu höll jag på att göra mig i ordning för bio. Jag, Tia, Jordan och Halei skulle kolla på den nyaste Harry Potter. Vi hade tvingat Jordan med för han brukade inte gilla fantasy medan jag och Halei var galna i det. Tia var mittemellan. Hon var intre fanatisk över filmerna men hon kunde se dom med glädje. Dörrklockan ringde och jag drog min Dang it, I have sand in my shoes! T-shirt över mitt lite lockiga efter duschen bruna hår.
Jag skuttade ner för trapporna och öppnade dörren till en Halei som hoppade upp och ner hela tiden för hon var så taggad till filmen.
- Harry Potter! Harry Potter! ropade hon och kollade ner på mina kläder och började asgarva åt min T-Shirt.
- SNyggt skratt du har, sa jag restsamt. Fast Halei inte brydde sig om något folk sa hatade hon sitt skratt så jag tog möjligheten att säga något om den hela tiden. Hon bitch-blickade mig i någon sekund med sken sen upp igen. Inget kunde få henne på dåligt humör idag... men kanske någon.
Vi tog Haleis bil och började åka till Tia som bodde down the block. Vi fick tråkigt efter ett hus så vi hade igång radion och hade våran vanliga otur och inget bra var på så jag hade igång Haleis Hey Monday CD. Båda skrek till lite men sjöng inte med eftersom Haleis bil inte hade tak och när vi sjöng brukade vi mer skirka och det var många ute för det var en fin dag.
Tia satt på hennes trappa och hoppade glatt upp och satte sig i baksätet när vi stannade till. Halei körde mot bion. Jordan bodde bara några hus från den så vi skule mötas inne där han hade fixat fram biljetterna.
*efter bion*
Klockan var tolv när Halei släppte av mig utan för mitt hus. Filmen hade varigt... underbar? Hur kan man förklara en Harry Potter utan att låta som en tönt?
Jag och Halkei hade rockat ut ännu mer till Hey Monday på vägen hem och Tia hade med mer än glädje lämnat bilen när vi kom fram till henne.
Jag sa hejdå till Halei och klev upp för den tio steg höga trappan. Jag kollade ner mot min jeans ficka för att leta efter nyckeln medan jag gick upp och så klart skulle ja snubbla på det översta stget. Men jag föll inte för någon fångade upp mig och drog upp mig till dörren. Det var mörkt ute men jag kunde snart se att det var Justin.
- J, Just vad f... vad gör du här? sa jag chockat och önskade han inte kommigt. Jag kände mig fortfarande så jävla hemskt efter det där på stranden.
- Jag ville bara, se till hur du var... sa han och gick ett steg närmare mig och minskade utrymmet mellan oss. Kanske två steg mellan oss nu. Jag kände min puls och andning öka en aning. Snälla säg inget som får mig att ge in för hans leende och bruna ögon.
- Justin, jag är trött och måste sova, fick jag ur mig och satte nyckeln i låset. Men innan jag han vrida runt den så dörren låstes upp så hade Justin tagit tag runt min midja och dragit mig närmare honom. Hans ögon lyste till lite som dom gjort på stranden och ett leende lekte på hans läppar.
- Jess, hata mig inte för det här men... viskade han och kysste mig. Det kändes som hela jag började brinna och jag ville inte sluta kyssa honom.
Jag fattade nu vad jag höll på med och drog mig ifrån honom och bara stirrade mellan honom och dörren.
- Nej gud, Justin nej! var allt jag kunde säga innan jag redan var upp för trappan och slängde mig ner på sängen. Hela jag skakaed och jag kände tilloch med tårar rinna längs kinderna och sabbade mascaran.
Nej, nej, nej det här hände inte. Inte nu när allt verkade bra förengångs skull. Jag droig av mig kläderna och tog en lång dush. Jag tror jag satt på kakel golvet i tå timmar innan jag släpade mig in i rummet igen och satte på mig unbderkläder och ett par gröna pjamasbyxor och en grå tight V-Ringad T-Shirt och hae ner håret som var lite fluffigt efter ha suttigt upp i en knut hela dagen. Jag kom på att jag redan hade duschat idag men glömde det medan jag somnade in och vaknade inte på tolv timmar. Det var ju helg...
Justins perspketiv
Jag skulle inte kysst henne, men jag hade inte kunnat hålla mig för det. Hon var så... Fan jag förstörde allt igen. Kunde jag bar inte fattat hon inte gillade mig när hon sa nej på stranden? Nej, det kunde jag inte för jag är en idiot. En idiot som blev kär i min bästa väns kusin...
Jag reste mig upp från sängen och gick ut för en liten promenad.
Jess perspektiv
Det hade gått en vecka. En hel vecka sen Justin kysst mig men jag hade kvar minnet och hans ögon, jag kunde få bort dom för varje gågn jag blundade kom dom och såg på mig med sån stark sorg. Fan livet var skit nu och jag kunde inte sluta längta till jullovet som detta år skulle vara en hel månad. Jag kunde inte varigt gladre för det. Det skulle börja den andra veckan i December vilket var om en hel vecka.
Halei och Tia hade märkt på Måndagen att något var fel men jag hade bara sagt en sak med familjen hade hänt och dom hade tagit det som ett okej till att jag inte åt eller pratade som jag brukade. Vi hade sista lektionen och det var Fredag så musik.
Jag satte mig på min plats och had igång min iPod tills läraren skulle komma.
Tio minuter senare kom vår lärare, Mrs. Shawn, in och log glatt mot oss alla. Jag stängde snabbt av iPoden och la ner den i min slitna tyg skolväska och försökte ge lektionen som jag annars älskade lite uppmärksamhet.
Dagens läxa som varade till sommarlovet nästa år, vi skulle få jobba hemma och jobba annat under dom andra lektionerna. Vi skulle skriva en låt heltochhållet själv och lära sig ett instrument.
Jag kunde redan veta att jag skulle lära mig gitarr eftersom jag alltid velat det och jag kunde redan spela trummor så det fanns inte så mån ga andra val. Vissa frågade om dom kunde få hyjälp av sina vänner så klart och dom fick en varning om att det skulle sänka poängen i det hela eftersom det var meningen man skulle vara ensam men att om dom vill fick dom. Alla i klassen flyttade ihop sig i tre eller två medan jag satt kvar på min plats och såg ut genom fönstret.
Jag skulle iallafall jobba ensam, och om vad visste jag redan...
Vad ska hon skriva om?
Och jag ska få min dator fixad på Måndag troligen så då blir det bättre skrivning, lovar!
Har kommigt på lite bra saker nu ;D
Hinner inte uppdatera idag.
Eftersom att det var sista dagen jag hade med klassen innan vi slutar nian så har jag umgåtts med dom hela dagen. Blir lite sorgligt imorgon. I 10 år har jag gått i samma klass och nu ska jag bara sluta? Ja, fyfan. Det blir ingen uppdatering imorgon heller, för då är det ju skolavslutning och sen fest på kvällen ;) Och på torsdag ska jag till Göteborg (Tjörn egentligen) och se på min bror som tar studenten, stannar där tills söndag, och på måndag ska jag till Sthlm och leta efter 1D. Sååååå. Ingen uppdatering på Perfect på typ... 1 vecka? FÖRLÅT.
Men ha ett UNDERBART sommarlov, puss!
Jag och Justin hälsar!
Perfect - 4 - The new guys
Jag kände hur jag började rysa, men stod ändå kvar. När killarna var ca 10 meter ifrån mig kunde jag se ett ansikte jag kände igen...
- Justin? sa jag och hoppades innerligt att det var han.
- Hej! Selena va? Om jag inte minns helt fel, sa han och log.
- Det är Serena, men nära, skrattade jag.
- Hej! Selena va? Om jag inte minns helt fel, sa han och log.
- Det är Serena, men nära, skrattade jag.
- Just ja! sa han och rodnade.
- Du har hängt med Selena för mycket, sa killen till vänster.
- Visst visst, muttrade Justin.
Det blev en pinsam tystnad och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga.
- Var det något ni ville eller..? sa jag försiktigt.
- Egentligen inte, men när vi ändå är här, vill du hänga med och fika? sa Justin och log.
- Tyvärr, jag kan inte... suckade jag och log sen lite. - Hej då! sa jag sedan och skyndade mig in i höghuset samtidigt som jag halvsprang upp för trapporna.
När jag äntligen kommit upp på den 5:e våningen slängde jag upp dörren och sprang in i hallen. Jag hörde hur dörren dunkade igen riktigt hårt bakom mig, så jag anade att Claire snart skulle komma och kolla vad som hade hänt. Men det kom aldrig någon Claire. Jag ryckte på axlarna och drog av mig skorna och gick sen in till köket och letade efter mat. Det fanns inget i kylen, så jag satte mig ner på golvet och öppnade frysen. Där fanns det en pizza kvar, så det fick det bli.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag ätit upp ställde jag tallriken i diskmaskinen och gick sen till mitt rum och tog upp datorn. Jag loggade in på facebook, men det hade inte hänt så mycket så jag loggade ut och stängde igen datorn. Det fanns verkligen ingenting att göra. Eftersom att jag bodde i ett nytt område än jag gjorde förut hade jag inga vänner, och dom få jag hade där jag bodde förut har inte hört av sig någon gång sen jag flyttade, så det fanns inte så mycket att göra.
Jag suckade och reste mig upp från sängen och vandrade omkring i rummet. Det var redan städat så det fanns verkligen ingenting att göra. Jag gick tillslut bort till hallen och tog på mig mina skor och stack sen ut.
Jag kände efter i bakfickan av mina jeans och kände att det fanns en sedel där. Efter ett litet glädjerop skuttade jag vidare mot närmaste Starbucks. När jag kom fram till köpcentret öppnades dörrarna och jag gick rakt igenom alla affärer tills jag slutligen kom fram till det lilla, men gulliga, Starbuckset. Det här var mitt favoritställe att vara på. Dom flesta människorna fikade på Tim Horton's eller andra cafér, så det var oftas minre människor här. Då kunde man ta det lugnt och även plugga när man kände för det, men nu är det ju ändå sommarlov.
När jag beställt min Vanilla Latte med chokladsåstopping satte jag mig vid ett ensamt bord och slog upp en tidning som låg på bordet. Det var någon sorts av skvallertidning, för det var massa outfit-bilder från olika galor. Jag fortsatte att läsa och slutligen kom jag fram till en sida som var full med bilder på Justin och Selena. Jag började fnittra lite lätt innan jag började läsa.
När sista stycket på hela sidan var läst hade jag kommit fram till att dom dejtade. Det var tydligt, med tanke på bilderna. Jag la ihop tidningen och tog min kopp och började röra mig bort mot utgången. När jag gick förbi Not Nakd affären hörde jag några killar som skrek och tjoade. Jag himlade med ögonen och fortsatte gå. Efter några steg kände jag en hand på min arm. Jag vände mig om och möttes av ett par bruna, vackra ögon.
- Inte sugen på fika va? sa Justin.
- Eh, asså, jag vi- började jag säga.
- Det är lugnt, sa han och skrattade.
Jag såg att dom två andra killarna hade ställt sig bakom honom, och även en gigantiskt stor mörk man. Jag kollade lite skärrat upp på honom innan jag hörde Justin skratta.
- Det där är Kenny, min livvakt. Och det här är Chaz och Ryan, sa han och pekade på killarna. Jag nickade efterblivet och log lite sen.
- Trevligt att träffas, sa jag och rodnade lite. - Men jag måste gå nu, hej då, sa jag och vände på klacken. Jag kom tillslut fram till dörrarna och när jag kommit ut till friska luften började jag andas lugnare. Även fast jag inte var ett jättestort fan av Justin, var det endå helt otroligt att han PRATAR med mig. Jag log lite för mig själv innan jag fortsatte att gå hem.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag väl var hemma slängde jag mig i soffan i vardagsrummte och slog på tv:n. Dom visade någon film och skatare, så jag fortsatte att titta på det. Jag har alltid velat åka skateboard, men jag har ingen och jag har inte direkt världens bästa balans - eller tålamod. Så jag brukar oftas bara titta på när andra åker.
När filmen var slut reste jag mig upp och tittade på klockan. 9 på kvällen. Jag började bli lite fundersam om var Claire och Liz var, och varför dom lämnat dörren öppen. Jag reste mig upp från soffan och gick till hallen och låste dörren, sen gick jag till badrummet och tog en dusch. En lång och välbehövlig dusch.
När jag var klar trippade jag till sovrummet och drog fram underkläder och en stor estovar tröja, samt ett par mjukis-shorts. När jag var ombytt och klar gick jag till hallen och tog upp telefonen. Efter några sekunder hörde jag det vanliga pipen innan personen man ringt svarat.
- Claire? hörde jag en röst säga.
- Hej! Det är Serena. Var är ni? frågade jag snabbt.
- Åh, hej! Förlåt att jag inte hört av mig! sa hon snabbt, innan hon fortsatte. - Vi är på bio och så har vi varit i lekparken, sa hon sedan.
- Åh, vad... kul, sa jag och kände mig lite ledsen. Jag saknade när mamma brukade ta med mig på bio några gånger i månaden.
- Vi kommer hem snart, gå och lägg dig du, godnatt! sa hon och la på. Jag la sakta ner telefonen till dess hållare, och sen gick jag till mitt rum. Jag tog upp datorn och loggade in på twitter. Jag klickade in mig på Justins profil, och blev chockad över ett tweet han hade skrivit.
Sorry att den kom lite sent, men hoppas ni gillar den! Kommentera också, glöm inte det ;)
Och btw, imorgon ska jag lämna tillbaka min skoldator, eftersom att jag slutar nian. Tydligen ska vi inte få behålla dom (-.-), så det kan bli lite sämre uppdatering eftersom att jag då måste sitta vid vår seda stationära -_-
- Du har hängt med Selena för mycket, sa killen till vänster.
- Visst visst, muttrade Justin.
Det blev en pinsam tystnad och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller säga.
- Var det något ni ville eller..? sa jag försiktigt.
- Egentligen inte, men när vi ändå är här, vill du hänga med och fika? sa Justin och log.
- Tyvärr, jag kan inte... suckade jag och log sen lite. - Hej då! sa jag sedan och skyndade mig in i höghuset samtidigt som jag halvsprang upp för trapporna.
När jag äntligen kommit upp på den 5:e våningen slängde jag upp dörren och sprang in i hallen. Jag hörde hur dörren dunkade igen riktigt hårt bakom mig, så jag anade att Claire snart skulle komma och kolla vad som hade hänt. Men det kom aldrig någon Claire. Jag ryckte på axlarna och drog av mig skorna och gick sen in till köket och letade efter mat. Det fanns inget i kylen, så jag satte mig ner på golvet och öppnade frysen. Där fanns det en pizza kvar, så det fick det bli.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag ätit upp ställde jag tallriken i diskmaskinen och gick sen till mitt rum och tog upp datorn. Jag loggade in på facebook, men det hade inte hänt så mycket så jag loggade ut och stängde igen datorn. Det fanns verkligen ingenting att göra. Eftersom att jag bodde i ett nytt område än jag gjorde förut hade jag inga vänner, och dom få jag hade där jag bodde förut har inte hört av sig någon gång sen jag flyttade, så det fanns inte så mycket att göra.
Jag suckade och reste mig upp från sängen och vandrade omkring i rummet. Det var redan städat så det fanns verkligen ingenting att göra. Jag gick tillslut bort till hallen och tog på mig mina skor och stack sen ut.
Jag kände efter i bakfickan av mina jeans och kände att det fanns en sedel där. Efter ett litet glädjerop skuttade jag vidare mot närmaste Starbucks. När jag kom fram till köpcentret öppnades dörrarna och jag gick rakt igenom alla affärer tills jag slutligen kom fram till det lilla, men gulliga, Starbuckset. Det här var mitt favoritställe att vara på. Dom flesta människorna fikade på Tim Horton's eller andra cafér, så det var oftas minre människor här. Då kunde man ta det lugnt och även plugga när man kände för det, men nu är det ju ändå sommarlov.
När jag beställt min Vanilla Latte med chokladsåstopping satte jag mig vid ett ensamt bord och slog upp en tidning som låg på bordet. Det var någon sorts av skvallertidning, för det var massa outfit-bilder från olika galor. Jag fortsatte att läsa och slutligen kom jag fram till en sida som var full med bilder på Justin och Selena. Jag började fnittra lite lätt innan jag började läsa.
När sista stycket på hela sidan var läst hade jag kommit fram till att dom dejtade. Det var tydligt, med tanke på bilderna. Jag la ihop tidningen och tog min kopp och började röra mig bort mot utgången. När jag gick förbi Not Nakd affären hörde jag några killar som skrek och tjoade. Jag himlade med ögonen och fortsatte gå. Efter några steg kände jag en hand på min arm. Jag vände mig om och möttes av ett par bruna, vackra ögon.
- Inte sugen på fika va? sa Justin.
- Eh, asså, jag vi- började jag säga.
- Det är lugnt, sa han och skrattade.
Jag såg att dom två andra killarna hade ställt sig bakom honom, och även en gigantiskt stor mörk man. Jag kollade lite skärrat upp på honom innan jag hörde Justin skratta.
- Det där är Kenny, min livvakt. Och det här är Chaz och Ryan, sa han och pekade på killarna. Jag nickade efterblivet och log lite sen.
- Trevligt att träffas, sa jag och rodnade lite. - Men jag måste gå nu, hej då, sa jag och vände på klacken. Jag kom tillslut fram till dörrarna och när jag kommit ut till friska luften började jag andas lugnare. Även fast jag inte var ett jättestort fan av Justin, var det endå helt otroligt att han PRATAR med mig. Jag log lite för mig själv innan jag fortsatte att gå hem.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag väl var hemma slängde jag mig i soffan i vardagsrummte och slog på tv:n. Dom visade någon film och skatare, så jag fortsatte att titta på det. Jag har alltid velat åka skateboard, men jag har ingen och jag har inte direkt världens bästa balans - eller tålamod. Så jag brukar oftas bara titta på när andra åker.
När filmen var slut reste jag mig upp och tittade på klockan. 9 på kvällen. Jag började bli lite fundersam om var Claire och Liz var, och varför dom lämnat dörren öppen. Jag reste mig upp från soffan och gick till hallen och låste dörren, sen gick jag till badrummet och tog en dusch. En lång och välbehövlig dusch.
När jag var klar trippade jag till sovrummet och drog fram underkläder och en stor estovar tröja, samt ett par mjukis-shorts. När jag var ombytt och klar gick jag till hallen och tog upp telefonen. Efter några sekunder hörde jag det vanliga pipen innan personen man ringt svarat.
- Claire? hörde jag en röst säga.
- Hej! Det är Serena. Var är ni? frågade jag snabbt.
- Åh, hej! Förlåt att jag inte hört av mig! sa hon snabbt, innan hon fortsatte. - Vi är på bio och så har vi varit i lekparken, sa hon sedan.
- Åh, vad... kul, sa jag och kände mig lite ledsen. Jag saknade när mamma brukade ta med mig på bio några gånger i månaden.
- Vi kommer hem snart, gå och lägg dig du, godnatt! sa hon och la på. Jag la sakta ner telefonen till dess hållare, och sen gick jag till mitt rum. Jag tog upp datorn och loggade in på twitter. Jag klickade in mig på Justins profil, och blev chockad över ett tweet han hade skrivit.
Sorry att den kom lite sent, men hoppas ni gillar den! Kommentera också, glöm inte det ;)
Och btw, imorgon ska jag lämna tillbaka min skoldator, eftersom att jag slutar nian. Tydligen ska vi inte få behålla dom (-.-), så det kan bli lite sämre uppdatering eftersom att jag då måste sitta vid vår seda stationära -_-
Right Girl | Part 8 | Welcome To Hell
Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde upp för trapporna och slängde mig in i mitt rum och duschade av mig den där drinken och alla känslor. Det kändes mycket bättre efter men när jag la mig ner mellan täcket och lakanet så kom skuldkänslorna smygande tillbaka. Jag blundade och sov efter två timmar. Men vakande omkring fem gånger under natten tills jag kom i någon sorts dvala kan man säga.
Helt plötslig hade dom sista veckorna av sommaren gått bort och skolan väntade. Fan. jag var inte på humör idag. Det hade varit omkring två veckor sen jag dissat Justin och ingen visste något om det. Jag rest mig tillslut upp från sängen och klädde på mig något från garderoben. Jeans shorts med hål och bara en ficka där fram, samma oversize linne fast svart som jag haft hela sommaren, en vanlig ljus grå mössa, ett par små peace örhängen, höga gröns converse och lite mascara. jag granaskade mig i spegelna och tog sen en grön axelväska som jag la ner några böcker och sånt i. Jag drog ur laddaren ur min iPhone och iPod och la ner iPhonen i fickan mrn höll kvar iPoden i handen. Jag hade tänkt att åka longboard till skolan för det var inte så långt bort. Jag hade köpt en ny så jag skulle slippa fråga Chaz om lov hela tiden. Jag kollade in i köket men igen var där Chaz borde ju också göra sig klar för skolan väl? Jag såg en lapp sattfast på min guavajuice som bara jag dricker.
"Åker till skolan från Justin, ses där. god Morgon ;D"
Det var från Chaz och när jag läste Justins namn kom en klump i magen. Vad hade jag tänkt? Kunna undvika honom när min kuisn som jag bor hos är bästa vän med honom? Idiot...
Jag tog ett äpple och givk ut och låste efter mig. Jag skulle inte kunna äta något annat äm äpplet om jag inte skulle spy upp allt.
Jag kom fram till skolan och gick för att fixa allt med skåp, lektioner och andra papper. Tio minuter senare var jag inne i klassrum 34 och hade Franska.
Skolan gick på som vanligt, träffade några nya människorna som jag sen satt med vid lunchen. Det var två tjejer och en kille som jag blev vänner med.
Jordan Krist, lång, smal, sportig men endå smart kille som gick i min franksa klass och hade hjälpt mig runt skolan lite.
Halei Walch, galen, mellan lång, brunhårig, hyper och sportig tjejen. Hon är nog den som alla populära avskyr mest för hon brryr sig inte om ett skit vad andra tycker och lever verkligen hennes egna unika liv. Jag gillade henne på en gång...
Tia Halvorsen, blond, brunögd, normal lång, musiker sen hon kan minnas, den smartaste av oss fyra, den mest filosofiska också och den höpplösa romantikerna som har fått sitt hjärta krossat allt för många gånger. Jag tycker synd om henne för man kna se en del av hennes smärta i hennes ögon men hon har alltid ett konstant leende på läpparna och kna lika som jag inte hålla sig borta från iPoden. Vi har båda en enorm kärlek till He Is We. Bara hon mer kanske. Hon spealr alltid deras låtar eller skriver ner dom i skolböckerna. Hon är i min musik och bild klass. På en gång så fick vi någon kontakt och blev på en gång vänner. vilket är konstigt för jag brukar aldrig och då menar jag aldrig skaffa vänner första dagen. Jag är inte prat typen eller den blyga men jag kommer bara inte fram tillräckligt för folk ska se mig.
Den sista lektionen slutade och jag och Tia gick till våra skåp och sa samtidigt hejdå till Jordan och Halei som bodde på andra sida stan. Jag och Tia var tydligen nästan granna och hon kände igen mig sen vi hade flyttat in hos Chaz. Dom hade också varigt vänner när Chaz flyttat hit men sen bara glidigt isär. Jag kom fram till mitt hus och vinkade löjlligt hejdå.
Jag klev in och fick Chaz helt över mig.
- Vad gör du Chaz? sa jag och tvingade migsjälv att inte skratta.
- Vad sa hon om mig? sa han och stirrade ut genom det tonade fönstret i dörren.
- Vem?! Vad pratar du om? sa jag frågande och Chaz bara bitch-blickade mig.
- Tia, duh? Sa hon något? frågade han och såg förhoppfullt på mig.
- Nej, inte om dig... vänta varför skule hon, Chaz?
- Ja...
- Du gillar Tia! nästan skrek jag oh hoppade upp och ner.
- Hu, nej det gör jag inte! sa Chaz och gick upp för trapporna. Jag drog av mig skorna och sprnag efter honom medan jag tog av mig min jeans jacka och tog väskan av mig. Jag slängde fort in dom på min säng och sen skuttade fetr Cha zin till hans rum.
- Chaz gillar Tia, Chaz gillar Tia! fortsatte jag sjunga och ksrattade. Jag kunde vara så jobbig när det gällde sånt här.
Chaz försökte stänga igen dörren för mig men jag tröck emot och han gav sig tillslut. Jag ramlade ner på golvet i hans rum och reste mig sen snabbt.
- Men hur? När? Varför? frågade jag ut honom ochg han suckade.
- Okej, jag har gillat henne sen vi typ flyttade hit. Hon var så snäll och behandlade mig så... ja speciellt. Men hon såg mig aldrig mer än en granne bara... sa han och såg sen ut genom fönstret. Jag skönk ner bredvid honom på hans säng.
- Hon har blivigt så sårad så många gånger, så många olika sätt. Hon har hoppats det skulle vara den rätta varje gång och hon är på väg att ge upp. Jag kan se det på henne och... jag kan förstå henne, sa jag och kramade mjukt om Chaz som såg förvånat på mig.
- Hur kan du förstå det Jess? sa han oroligt och jag såg bort.
- Chaz jag är sjutton, jag har blivigt kär i en ochg en annan idiot, sa jag tyst och reste mig upp.
- Jess, du vet du är värd vem som heslt som kan behanla dig rätt va? Du är en otrolig tjej, sa Chaz och jag nickade bara lätt åt honom och gick sen in till mitt rum och satte igång lite långsam, halv depp och satte mig sen i föstret. Jag flyttade mig inte fören det var nästan helt mörkt ute. Eller så mörkt det kunde bli när det var Augusti. Jag fingrade lite på fönster haken och tog upp den. Fönstret flög upp och jag såg chockat ut. Jag hade itne trott det gick att öppna. Det är ett litet tak nedan för mitt rum så jag klättrade ner där och såg mig runt på det ganska så höga huset. Det var minst tre meter ner till matrken och jag såg upp mot mitt fönster igen. Jag klättrade vidare tills jag kom till en balkong som jag inte visste fanns.
Jag hoppade ner på den och kom fram till att dom kanske inte ens visste den fanns här. Från trädgården eller vägen kunde man inte se den för den gömeds blad några träd fast om man stog rakt under eller några meter ifrån kunde man se den. För jag kunde se gatan och lite av trädgården.
Jag kände på dörren och den geld sakta upp. DEt kändes som en kropp skulle falla ut och skrämma livet ur mig elle rnågon pyskomördare skulle lura där inne. Jag suckade och gick in igenom gardinerna som såg ganska gammla ut. Det var inga mördare eller döda kroppar där inne. det var en vanligt sovrum. Jag kunde bara se små fläckar av det för det var så mörkt. Jag letade via väggarna efter lysknappen och tilslut hittade jag den. Men bara en av de två glödlaorna fungerade. Men det var tillräckligt för jag skulle kunna hitta ut och ge mer ljus. Jag såg att jag var ganska djupt inne i huset där det bara var skrubbar och smårum. Jag gick längs den långa mattan och gick plötsligt in i Chaz.
- Jess, du är ju i ditt rum! sa han och kollade bakåt igen.
- Chaz, du måste kolla vad jag hitta! skrek jag och drog med honom till rummet. Det var nära man inte såg det för dörren var lite av en lönndörr. Jag kunde hålla mig för skratt. Det var som en dålig film, eller bra i mitt fall.
Jag drog upp dörren och Chaz ögon blev hur stora som heslt.
- Hur hittade du det här! sa han och bara gapade. Jag skrattade som svar och sa sen jag hade gått på taket.
- gick du på taket? Du kunde ju ha dött! sa han sen men log sen. Vi gick runt där inne och kollade lite tills vi båda hörde dörren nere i hallen öppnas. Brian hade kommigt hem. Båda Chaz och jag sprang ner dit som galningar och drog med honom också.
Någon timme senare hade jag övertygat Brian att jag kunde få flytta in där istället. Jag kunde inte hålla in glädjen heller så jag hoppade runt och log bara. Chaz fick hjälpa till att flytta alla möbler in till det större rummet. Vi kunde nästan inte sluta skratta bara för det var så grymt overkligt.
Okej, ja lite random slut men jag var tvungen att göra så Jess fick en balkong... ;)
Helt plötslig hade dom sista veckorna av sommaren gått bort och skolan väntade. Fan. jag var inte på humör idag. Det hade varit omkring två veckor sen jag dissat Justin och ingen visste något om det. Jag rest mig tillslut upp från sängen och klädde på mig något från garderoben. Jeans shorts med hål och bara en ficka där fram, samma oversize linne fast svart som jag haft hela sommaren, en vanlig ljus grå mössa, ett par små peace örhängen, höga gröns converse och lite mascara. jag granaskade mig i spegelna och tog sen en grön axelväska som jag la ner några böcker och sånt i. Jag drog ur laddaren ur min iPhone och iPod och la ner iPhonen i fickan mrn höll kvar iPoden i handen. Jag hade tänkt att åka longboard till skolan för det var inte så långt bort. Jag hade köpt en ny så jag skulle slippa fråga Chaz om lov hela tiden. Jag kollade in i köket men igen var där Chaz borde ju också göra sig klar för skolan väl? Jag såg en lapp sattfast på min guavajuice som bara jag dricker.
"Åker till skolan från Justin, ses där. god Morgon ;D"
Det var från Chaz och när jag läste Justins namn kom en klump i magen. Vad hade jag tänkt? Kunna undvika honom när min kuisn som jag bor hos är bästa vän med honom? Idiot...
Jag tog ett äpple och givk ut och låste efter mig. Jag skulle inte kunna äta något annat äm äpplet om jag inte skulle spy upp allt.
Jag kom fram till skolan och gick för att fixa allt med skåp, lektioner och andra papper. Tio minuter senare var jag inne i klassrum 34 och hade Franska.
Skolan gick på som vanligt, träffade några nya människorna som jag sen satt med vid lunchen. Det var två tjejer och en kille som jag blev vänner med.
Jordan Krist, lång, smal, sportig men endå smart kille som gick i min franksa klass och hade hjälpt mig runt skolan lite.
Halei Walch, galen, mellan lång, brunhårig, hyper och sportig tjejen. Hon är nog den som alla populära avskyr mest för hon brryr sig inte om ett skit vad andra tycker och lever verkligen hennes egna unika liv. Jag gillade henne på en gång...
Tia Halvorsen, blond, brunögd, normal lång, musiker sen hon kan minnas, den smartaste av oss fyra, den mest filosofiska också och den höpplösa romantikerna som har fått sitt hjärta krossat allt för många gånger. Jag tycker synd om henne för man kna se en del av hennes smärta i hennes ögon men hon har alltid ett konstant leende på läpparna och kna lika som jag inte hålla sig borta från iPoden. Vi har båda en enorm kärlek till He Is We. Bara hon mer kanske. Hon spealr alltid deras låtar eller skriver ner dom i skolböckerna. Hon är i min musik och bild klass. På en gång så fick vi någon kontakt och blev på en gång vänner. vilket är konstigt för jag brukar aldrig och då menar jag aldrig skaffa vänner första dagen. Jag är inte prat typen eller den blyga men jag kommer bara inte fram tillräckligt för folk ska se mig.
Den sista lektionen slutade och jag och Tia gick till våra skåp och sa samtidigt hejdå till Jordan och Halei som bodde på andra sida stan. Jag och Tia var tydligen nästan granna och hon kände igen mig sen vi hade flyttat in hos Chaz. Dom hade också varigt vänner när Chaz flyttat hit men sen bara glidigt isär. Jag kom fram till mitt hus och vinkade löjlligt hejdå.
Jag klev in och fick Chaz helt över mig.
- Vad gör du Chaz? sa jag och tvingade migsjälv att inte skratta.
- Vad sa hon om mig? sa han och stirrade ut genom det tonade fönstret i dörren.
- Vem?! Vad pratar du om? sa jag frågande och Chaz bara bitch-blickade mig.
- Tia, duh? Sa hon något? frågade han och såg förhoppfullt på mig.
- Nej, inte om dig... vänta varför skule hon, Chaz?
- Ja...
- Du gillar Tia! nästan skrek jag oh hoppade upp och ner.
- Hu, nej det gör jag inte! sa Chaz och gick upp för trapporna. Jag drog av mig skorna och sprnag efter honom medan jag tog av mig min jeans jacka och tog väskan av mig. Jag slängde fort in dom på min säng och sen skuttade fetr Cha zin till hans rum.
- Chaz gillar Tia, Chaz gillar Tia! fortsatte jag sjunga och ksrattade. Jag kunde vara så jobbig när det gällde sånt här.
Chaz försökte stänga igen dörren för mig men jag tröck emot och han gav sig tillslut. Jag ramlade ner på golvet i hans rum och reste mig sen snabbt.
- Men hur? När? Varför? frågade jag ut honom ochg han suckade.
- Okej, jag har gillat henne sen vi typ flyttade hit. Hon var så snäll och behandlade mig så... ja speciellt. Men hon såg mig aldrig mer än en granne bara... sa han och såg sen ut genom fönstret. Jag skönk ner bredvid honom på hans säng.
- Hon har blivigt så sårad så många gånger, så många olika sätt. Hon har hoppats det skulle vara den rätta varje gång och hon är på väg att ge upp. Jag kan se det på henne och... jag kan förstå henne, sa jag och kramade mjukt om Chaz som såg förvånat på mig.
- Hur kan du förstå det Jess? sa han oroligt och jag såg bort.
- Chaz jag är sjutton, jag har blivigt kär i en ochg en annan idiot, sa jag tyst och reste mig upp.
- Jess, du vet du är värd vem som heslt som kan behanla dig rätt va? Du är en otrolig tjej, sa Chaz och jag nickade bara lätt åt honom och gick sen in till mitt rum och satte igång lite långsam, halv depp och satte mig sen i föstret. Jag flyttade mig inte fören det var nästan helt mörkt ute. Eller så mörkt det kunde bli när det var Augusti. Jag fingrade lite på fönster haken och tog upp den. Fönstret flög upp och jag såg chockat ut. Jag hade itne trott det gick att öppna. Det är ett litet tak nedan för mitt rum så jag klättrade ner där och såg mig runt på det ganska så höga huset. Det var minst tre meter ner till matrken och jag såg upp mot mitt fönster igen. Jag klättrade vidare tills jag kom till en balkong som jag inte visste fanns.
Jag hoppade ner på den och kom fram till att dom kanske inte ens visste den fanns här. Från trädgården eller vägen kunde man inte se den för den gömeds blad några träd fast om man stog rakt under eller några meter ifrån kunde man se den. För jag kunde se gatan och lite av trädgården.
Jag kände på dörren och den geld sakta upp. DEt kändes som en kropp skulle falla ut och skrämma livet ur mig elle rnågon pyskomördare skulle lura där inne. Jag suckade och gick in igenom gardinerna som såg ganska gammla ut. Det var inga mördare eller döda kroppar där inne. det var en vanligt sovrum. Jag kunde bara se små fläckar av det för det var så mörkt. Jag letade via väggarna efter lysknappen och tilslut hittade jag den. Men bara en av de två glödlaorna fungerade. Men det var tillräckligt för jag skulle kunna hitta ut och ge mer ljus. Jag såg att jag var ganska djupt inne i huset där det bara var skrubbar och smårum. Jag gick längs den långa mattan och gick plötsligt in i Chaz.
- Jess, du är ju i ditt rum! sa han och kollade bakåt igen.
- Chaz, du måste kolla vad jag hitta! skrek jag och drog med honom till rummet. Det var nära man inte såg det för dörren var lite av en lönndörr. Jag kunde hålla mig för skratt. Det var som en dålig film, eller bra i mitt fall.
Jag drog upp dörren och Chaz ögon blev hur stora som heslt.
- Hur hittade du det här! sa han och bara gapade. Jag skrattade som svar och sa sen jag hade gått på taket.
- gick du på taket? Du kunde ju ha dött! sa han sen men log sen. Vi gick runt där inne och kollade lite tills vi båda hörde dörren nere i hallen öppnas. Brian hade kommigt hem. Båda Chaz och jag sprang ner dit som galningar och drog med honom också.
Någon timme senare hade jag övertygat Brian att jag kunde få flytta in där istället. Jag kunde inte hålla in glädjen heller så jag hoppade runt och log bara. Chaz fick hjälpa till att flytta alla möbler in till det större rummet. Vi kunde nästan inte sluta skratta bara för det var så grymt overkligt.
Okej, ja lite random slut men jag var tvungen att göra så Jess fick en balkong... ;)
Perfect - 3 - Hospital visit
- Okej, sa jag och började gå till Liz. - Liz, vi ska hem nu, Claire har gjort mat, sa jag och tittade på henne.
- Okej, sa hon ledset och började gå emot mig. - Hej då, sa hon sen till Jazzy och vinkade.
- Hej då, sa hon glatt och vinkade tillbaka.
- Hej då, det var trevligt att träffas Justin, sa jag och log. Sen gick jag iväg med Liz i släptåg.
"I’m sleeping through the day, I’m trying not to fade, but every single night I’ve just been lying awake, cause I, I can’t get you off my mind.." Ringsignalen ringde. Jag tittade slött på den gamla telefonen och reste mig tillslut upp och svarade.
- Serena?
- Hej, jag ringer från sjukhuset. Du har missat din undersökning idag, hörde jag en röst säga. Jag kände hur blodet frös till is. Hur kunde jag glömma?! Det är jättesvårt att få en tid på den där undersökningen - och jag glömde. Vad skulle jag svara?
- Okej, sa hon ledset och började gå emot mig. - Hej då, sa hon sen till Jazzy och vinkade.
- Hej då, sa hon glatt och vinkade tillbaka.
- Hej då, det var trevligt att träffas Justin, sa jag och log. Sen gick jag iväg med Liz i släptåg.
"I’m sleeping through the day, I’m trying not to fade, but every single night I’ve just been lying awake, cause I, I can’t get you off my mind.." Ringsignalen ringde. Jag tittade slött på den gamla telefonen och reste mig tillslut upp och svarade.
- Serena?
- Hej, jag ringer från sjukhuset. Du har missat din undersökning idag, hörde jag en röst säga. Jag kände hur blodet frös till is. Hur kunde jag glömma?! Det är jättesvårt att få en tid på den där undersökningen - och jag glömde. Vad skulle jag svara?
- Oj... Jag ber så mycket om ursä-
- Det är lugnt. Det finns en ledig tid imorgon klockan 9.30. Kan du komma då? hörde jag rösten säga igen.
- Javisst! Jag är där! sa jag och kände hur min kropp började slappna av.
- Bra, då säger vi så! Hej då! sa rösten, som jag tror var en man med tanke på tonen, och la på.
Jag stoppade ner telefonen i fickan och reste mig upp från sängen. Jag stod och tittade i rummet och bestämde mig efter ett tag att rensa i min garderob. Jag började med jeanslådan. Jag hade hur många byxor som helst som jag aldrig använde.
2 timmar senare hade jag 2 stora kassar fulla med kläder. Jag kavlade nöjt upp armarna samtidigt som jag tog kassarna ut i hallen.
- Det är lugnt. Det finns en ledig tid imorgon klockan 9.30. Kan du komma då? hörde jag rösten säga igen.
- Javisst! Jag är där! sa jag och kände hur min kropp började slappna av.
- Bra, då säger vi så! Hej då! sa rösten, som jag tror var en man med tanke på tonen, och la på.
Jag stoppade ner telefonen i fickan och reste mig upp från sängen. Jag stod och tittade i rummet och bestämde mig efter ett tag att rensa i min garderob. Jag började med jeanslådan. Jag hade hur många byxor som helst som jag aldrig använde.
2 timmar senare hade jag 2 stora kassar fulla med kläder. Jag kavlade nöjt upp armarna samtidigt som jag tog kassarna ut i hallen.
- Serena? hörde jag Claire säga.
- Ah, du skrämde mig! sa jag chockat. - Men ja?
- Hade inte du en undersökning i dag? frågade hon.
- Jo... Jag glömde den. Jag la mig för sent igår så jag sov över, sa jag och log ursäktande.
- Det var ju synd, det är ju svårt att få ti-
- Jag fick en ny tid imorgon klockan 9.30! avbröt jag henne snabbt.
- Jaha, men det var ju bra! sa hon och log nöjt, innan hon vände och gick tillbaka till köket igen. Jag pustade ut snabbt innan jag drog på mig mina converse.
Jag tittade till Liz innan jag ropade snabbt:
- Jag sticker till klädinsamlingen på sjukhuset och ger bort gamla kläder.
- Okej, vad bra! svarade Claire från köket.
Jag tog än en gång tag i kassarna och öppnade dörren med foten. Jag stängde den försiktigt - fortfarande med foten - innan jag med lätta steg flög ner för trapporna. Porten hade jag tur med, gamla mrs. Lara hade precis kommit in och såg mina kassar, så hon öppnade dörren åt mig. Jag sa tack och gav henne ett varmt leende. Hon besvarade leendet innan hon tillslut släppte dörren och började gå upp för trapporna.
Det tog ca 20 minuter innan jag tillslut kom fram till sjukhuset. Jag var precis påväg att öppna dörren med foten (igen) när någon slog upp dörren rakt i ansiktet på mig. Jag föll bakåt och kände smärtan i näsan. Eftersom att jag tappat kassarna var händerna nu fria, så jag kände under näsan och det var något blött där. Blod. Jag drog långsamt bak handen och såg det röda på fingrarna. Illamåendet började genast komma och jag ställde mig upp med någon tröck ner mig på marken igen.
- Förlåt så hemskt mycket! sa en kille. - Ha huvudet bakåt så går det över snabbare, fortsatte han säga. Jag blundade och gjorde som han sa, och efter några minuter kände jag hur det slutade rinna. Jag öppnade långsamt ögonen och såg 3 killar stå och titta på mig.
Jag hoppade förskräckt bakåt och reste mig sedan upp. Jag tog kassarna och gick in till väntrummet. Där stod den container-liknande lådan. Jag la ner kassarna och vände mig sedan om och gick mot receptionen.
- Ursäkta? sa jag tyst mot den stora damen. Hon vände huvudet och log. - Jag har just skänkt kläder, ska man skriva på ett papper då? fortsatte jag, eftersom hon aldrig svarade.
- Javisst! Här, sa hon och gav mig ett papper och en penna. Jag tog pappret och pennan och gick och satte mig vid en stol och skrev på det man skulle.
Jag gick sen tillbaka till receptionen och gav henne pappret.
- Är du medveten om att du har blod under snoken? sa hon sedan och tittade på mig.
- Snoken? sa jag frågande.
- Näsan, sa hon och skrattade lite. Jag flinade lite och sa sedan:
- Jo, det vet jag. Jag ska skölja bort det nu, hej då, sa jag och gick iväg utan att vänta på svar.
När jag väl kommuit ut från toaletten gick jag mot den stora dörren som ledde ut till parken och också trottoaren. Jag öppnade dörren försiktigt och såg killarna stå där. Jag släppte dörren och gick förbi dom.
Jag gick igenom parken mot andra sidan och kom sedan ut på trottoaren som jag skulle gå på, men jag kände mig förföljd. Jag ignorerade det och fortsatte gå, men tillslut blev det så jobbigt att inte veta om det var några efter mig eller inte, så jag vände mig om och såg killarna gå där. Jag kunde inte se deras ansikten eftersom alla hade keps på sig - samtidigt som dom tittade ner.
Jag ryckte på axlarna och fortsatte gå. När jag kom till höghuset där jag bodde i hörde jag hur någon ropade på mig. Jag tittade bak och såg hur mittenkillen vinkade mot mitt håll. Jag tittade runt omkring för att se om det var någon annan i närheten, men det var inte det.
Jag kände hur jag började rysa, men stod ändå kvar. När killarna var ca 10 meter ifrån mig kunde jag se ett ansikte jag kände igen...
Sorry att det inte kom något igår, men jag var borta. Så, vilka är killarna, och vad är det för undersökning?
Tusen tack för alla kommentarer, fortsätt så!
- Ah, du skrämde mig! sa jag chockat. - Men ja?
- Hade inte du en undersökning i dag? frågade hon.
- Jo... Jag glömde den. Jag la mig för sent igår så jag sov över, sa jag och log ursäktande.
- Det var ju synd, det är ju svårt att få ti-
- Jag fick en ny tid imorgon klockan 9.30! avbröt jag henne snabbt.
- Jaha, men det var ju bra! sa hon och log nöjt, innan hon vände och gick tillbaka till köket igen. Jag pustade ut snabbt innan jag drog på mig mina converse.
Jag tittade till Liz innan jag ropade snabbt:
- Jag sticker till klädinsamlingen på sjukhuset och ger bort gamla kläder.
- Okej, vad bra! svarade Claire från köket.
Jag tog än en gång tag i kassarna och öppnade dörren med foten. Jag stängde den försiktigt - fortfarande med foten - innan jag med lätta steg flög ner för trapporna. Porten hade jag tur med, gamla mrs. Lara hade precis kommit in och såg mina kassar, så hon öppnade dörren åt mig. Jag sa tack och gav henne ett varmt leende. Hon besvarade leendet innan hon tillslut släppte dörren och började gå upp för trapporna.
Det tog ca 20 minuter innan jag tillslut kom fram till sjukhuset. Jag var precis påväg att öppna dörren med foten (igen) när någon slog upp dörren rakt i ansiktet på mig. Jag föll bakåt och kände smärtan i näsan. Eftersom att jag tappat kassarna var händerna nu fria, så jag kände under näsan och det var något blött där. Blod. Jag drog långsamt bak handen och såg det röda på fingrarna. Illamåendet började genast komma och jag ställde mig upp med någon tröck ner mig på marken igen.
- Förlåt så hemskt mycket! sa en kille. - Ha huvudet bakåt så går det över snabbare, fortsatte han säga. Jag blundade och gjorde som han sa, och efter några minuter kände jag hur det slutade rinna. Jag öppnade långsamt ögonen och såg 3 killar stå och titta på mig.
Jag hoppade förskräckt bakåt och reste mig sedan upp. Jag tog kassarna och gick in till väntrummet. Där stod den container-liknande lådan. Jag la ner kassarna och vände mig sedan om och gick mot receptionen.
- Ursäkta? sa jag tyst mot den stora damen. Hon vände huvudet och log. - Jag har just skänkt kläder, ska man skriva på ett papper då? fortsatte jag, eftersom hon aldrig svarade.
- Javisst! Här, sa hon och gav mig ett papper och en penna. Jag tog pappret och pennan och gick och satte mig vid en stol och skrev på det man skulle.
Jag gick sen tillbaka till receptionen och gav henne pappret.
- Är du medveten om att du har blod under snoken? sa hon sedan och tittade på mig.
- Snoken? sa jag frågande.
- Näsan, sa hon och skrattade lite. Jag flinade lite och sa sedan:
- Jo, det vet jag. Jag ska skölja bort det nu, hej då, sa jag och gick iväg utan att vänta på svar.
När jag väl kommuit ut från toaletten gick jag mot den stora dörren som ledde ut till parken och också trottoaren. Jag öppnade dörren försiktigt och såg killarna stå där. Jag släppte dörren och gick förbi dom.
Jag gick igenom parken mot andra sidan och kom sedan ut på trottoaren som jag skulle gå på, men jag kände mig förföljd. Jag ignorerade det och fortsatte gå, men tillslut blev det så jobbigt att inte veta om det var några efter mig eller inte, så jag vände mig om och såg killarna gå där. Jag kunde inte se deras ansikten eftersom alla hade keps på sig - samtidigt som dom tittade ner.
Jag ryckte på axlarna och fortsatte gå. När jag kom till höghuset där jag bodde i hörde jag hur någon ropade på mig. Jag tittade bak och såg hur mittenkillen vinkade mot mitt håll. Jag tittade runt omkring för att se om det var någon annan i närheten, men det var inte det.
Jag kände hur jag började rysa, men stod ändå kvar. När killarna var ca 10 meter ifrån mig kunde jag se ett ansikte jag kände igen...
Sorry att det inte kom något igår, men jag var borta. Så, vilka är killarna, och vad är det för undersökning?
Tusen tack för alla kommentarer, fortsätt så!
Perfect - 2 - Meet new people
Jag tittade upp och såg en kille komma springandes.
- Oj, hej! sa han och drog ner sin keps lite.
- Hej, sa jag och log. Han såg ut att vara ganska orolig över något, men det var inget jag gav någon större uppmärksamhet till.
- Vem är den här lilla tjejen då? frågade killen och satte sig ner på huk precis som mig.
- Liz, svarade Liz och log sådär sött igen. Sedan backade hon och ställde sig bakom mig.
- Förlåt, men vi ska nog gå vidare nu, sa jag och reste mig upp. Jag tog Liz i handen och började gå därifrån.
- Oj, hej! sa han och drog ner sin keps lite.
- Hej, sa jag och log. Han såg ut att vara ganska orolig över något, men det var inget jag gav någon större uppmärksamhet till.
- Vem är den här lilla tjejen då? frågade killen och satte sig ner på huk precis som mig.
- Liz, svarade Liz och log sådär sött igen. Sedan backade hon och ställde sig bakom mig.
- Förlåt, men vi ska nog gå vidare nu, sa jag och reste mig upp. Jag tog Liz i handen och började gå därifrån.
(VIKTIGT! Liz är 3 år, inte 6 år. Jag har ändrat.)
- Vänta! hörde jag någon ropa. Jag vände mig om och såg att killen stod kvar på samma plats med tjejen bredvid sig. - Kan inte dom här två leka då? fortsatte han när jag inte svarade. - Jazzy vill det, sa han och log. Jag tittade ner på Liz som tittade på mig.
- Vill du? viskade jag tyst till henne. Hon nickade och jag ryckte på axlarna och gick tillbaka. - Håll er i närheten, sa jag till Liz och log.
- Okej, sa hon glatt och gick fram till tjejen. Hon höll i en docka så jag förmodar att dom skulle leka med den.
Jag log ett hastigt leende till killen innan jag satte mig ner på marken och tog upp min mobiltelefon. Jag skickade ett sms till Claire: Liz hittade en kompis i parken, så vi blir nog kvar lite längre än vad vi tänkt. Jag tröck på skicka och efter någon minut fick jag ett svar: Vad kul att hon hittat en vän! Det gör inget, maten är nog klar när ni kommer hem, annars får ni värma. Jag suckade och la ner telefonen i fickan igen.
- Din mamma? frågade killen som jag nu märkte hade satt sig bredvid mig.
- Fostermamma, sa jag kort och tittade på Liz och Jazzy som lekte.
- Oj... sa han. - Varför bor du hos en fosterfamilj? frågade han efter några sekunders tystnad.
- Min mamma och pappa dog i en bilolycka så vi bor där istället, sa jag utan att titta på honom.
- Oj, jag bekla-
- Det gör inget, avbröt jag honom innan han pratat klart.
Han svarade inget utan nickade bara. Jag började le över tanken att jag för en gångs skull sa som det var. Varje gång någon frågade något om mina föräldrar sa jag att de var bortreste och att jag bodde hos min moster eller något. Allt för att inte verka så svag. Hur kan jag helt plötsligt ha blivit så modig så att jag vågade berätta det för honom?
- Jag är Justin föressten. Justin Bieber, sa han och räckte fram handen. Jag vred på mitt huvud och tittade på honom.
- Kändisen? sa jag förvånat.
- Ja, om det är nu det du tycker, sa han och skrattade lite. Mina mungipor drogs uppåt och jag skrattade lite också.
- Vad heter du då? sa han sen.
- Serena, sa jag och tog tag i hans hand. - Serena Magno, fortsatte jag och log.
- Fint namn, sa han sedan och log. Jag log lätt innan jag reste mig upp för att leta reda på Liz och Jazzy som försvunnit.
- Vart ska du? frågade Justin.
- Leta reda på min syster, sa jag och började gå.
Jag gick en bra bit innan jag såg henne och Jazzy vid en man, där ännu ett litet barn var, fast barnet var betydligt mycket mindre än Jazzy och Liz.
- Åh, dom är vid min pappa, sa någon bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin stå där. Tydligen hade han följt efter mig.
- Okej, sa jag och började gå till Liz. - Liz, vi ska hem nu, Claire har gjort mat, sa jag och tittade på henne.
- Okej, sa hon ledset och började gå emot mig. - Hej då, sa hon sen till Jazzy och vinkade.
- Hej då, sa hon glatt och vinkade tillbaka.
- Hej då, det var trevligt att träffas Justin, sa jag och log. Sen gick jag iväg med Liz i släptåg.
Kort och så. Men det kommer gå slött i början, jag vill inte att det ska gå för fort fram ;D Kommentera för mer idag!
- Vill du? viskade jag tyst till henne. Hon nickade och jag ryckte på axlarna och gick tillbaka. - Håll er i närheten, sa jag till Liz och log.
- Okej, sa hon glatt och gick fram till tjejen. Hon höll i en docka så jag förmodar att dom skulle leka med den.
Jag log ett hastigt leende till killen innan jag satte mig ner på marken och tog upp min mobiltelefon. Jag skickade ett sms till Claire: Liz hittade en kompis i parken, så vi blir nog kvar lite längre än vad vi tänkt. Jag tröck på skicka och efter någon minut fick jag ett svar: Vad kul att hon hittat en vän! Det gör inget, maten är nog klar när ni kommer hem, annars får ni värma. Jag suckade och la ner telefonen i fickan igen.
- Din mamma? frågade killen som jag nu märkte hade satt sig bredvid mig.
- Fostermamma, sa jag kort och tittade på Liz och Jazzy som lekte.
- Oj... sa han. - Varför bor du hos en fosterfamilj? frågade han efter några sekunders tystnad.
- Min mamma och pappa dog i en bilolycka så vi bor där istället, sa jag utan att titta på honom.
- Oj, jag bekla-
- Det gör inget, avbröt jag honom innan han pratat klart.
Han svarade inget utan nickade bara. Jag började le över tanken att jag för en gångs skull sa som det var. Varje gång någon frågade något om mina föräldrar sa jag att de var bortreste och att jag bodde hos min moster eller något. Allt för att inte verka så svag. Hur kan jag helt plötsligt ha blivit så modig så att jag vågade berätta det för honom?
- Jag är Justin föressten. Justin Bieber, sa han och räckte fram handen. Jag vred på mitt huvud och tittade på honom.
- Kändisen? sa jag förvånat.
- Ja, om det är nu det du tycker, sa han och skrattade lite. Mina mungipor drogs uppåt och jag skrattade lite också.
- Vad heter du då? sa han sen.
- Serena, sa jag och tog tag i hans hand. - Serena Magno, fortsatte jag och log.
- Fint namn, sa han sedan och log. Jag log lätt innan jag reste mig upp för att leta reda på Liz och Jazzy som försvunnit.
- Vart ska du? frågade Justin.
- Leta reda på min syster, sa jag och började gå.
Jag gick en bra bit innan jag såg henne och Jazzy vid en man, där ännu ett litet barn var, fast barnet var betydligt mycket mindre än Jazzy och Liz.
- Åh, dom är vid min pappa, sa någon bakom mig. Jag vände mig om och såg Justin stå där. Tydligen hade han följt efter mig.
- Okej, sa jag och började gå till Liz. - Liz, vi ska hem nu, Claire har gjort mat, sa jag och tittade på henne.
- Okej, sa hon ledset och började gå emot mig. - Hej då, sa hon sen till Jazzy och vinkade.
- Hej då, sa hon glatt och vinkade tillbaka.
- Hej då, det var trevligt att träffas Justin, sa jag och log. Sen gick jag iväg med Liz i släptåg.
Kort och så. Men det kommer gå slött i början, jag vill inte att det ska gå för fort fram ;D Kommentera för mer idag!
Och svar på kommentar:
Anonym om Perfect - 1 - Bring it on:
Kommer ni fortsätta med Right girl??:D- Det är MATILDA som skriver på Right Girl, och som jag skrev under förra inlägget har hennes hårddisk crashat, och jag vet inte när hon kommer hem för hon är borta idag, men ja, hon kommer fortsätta på den. Varför skulle hon sluta? ;D
Perfect - 1 - Bring it on
Jag är Serena. En 16 år gammal tjej som bor i Toronto hos en fosterfamilj. Anledningen till det är för att mina föräldrar dog i en bilolycka. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom. Hur jag tänker på hur allt var den där kvällen, då hela min familj skulle åka hem från mormor och morfar. Hur bilen slirade till så att vi flög runt och sen in i ett träd... Min mamma, pappa och lillebror dog, så nu är det bara jag och min lillasyster Liz kvar. Hon är 6 år och förstår fortfarande inte vad som har hänt. Jag hatar att inse att hon aldrig kommer få träffa mamma och pappa igen. Hur hon dag in och dag ut frågar efter var dom är. Hur förklarar man för en 6 åring att hennes föräldrar är döda?
Det går inte, så ni vet. Hur som helst. Fosterfamiljen jag bor hos är väl... Okej. Jag får hjälpa till väldigt mycket här "hemma". Men jag får vara nöjd, det kunde ha varit värre.
- Serena! hörde jag någon skrika. Jag suckade och la undan pennan på skrivbordet. Alltid detta tjat.
- Ja? ropade jag till svar.
- Skulle du kunna hjälpa mig med tvätten? Det är ett tv-program som börjar nu som jag vill se, hörde jag någon skrika igen. Men nu visste jag åtminstone att det var Claire, min fostermamma.
- Visst, jag kommer, ropade jag tyst tillbaka. Jag reste mig upp från stolen och gick ut till köket.
Jag tog fram ett glas och gick till kylskåpet och tog fram den stora vattenflaskan. Jag gick sedan tillbaka till mitt rum och tog fram min medicin låda. Jag tog fram dom tre pillren jag skulle äta, och stoppade dom sedan i munnen. Grimasen kom automatisk och jag svalde fort ner vattnet för att få bort det mesta av smaken. Jag gick med snabba steg tillbaka till köket och ställde glaset i diskmaskinen.
- Tog du dina tabletter just? hörde jag en röst säga. Jag röck till och vände mig om. Där stod Claire.
- Ja, sa jag och log lite.
- Har du känt dig sämre dom sista dagarna? frågade hon oroligt. Det är lika bra att ljuga.
- Nej då, jag mår bättre! sa jag och hoppades att det lät trovärdigt.
- Säkert? fortsatte hon.
- Ja, sa jag och nickade. Hon gick fram till mig och kramade mig. Vad har hänt med henne? Jag besvarade till slut kramen och hon backade sedan bak.
- Jag tar hand om tvätten. Gå ut med Liz istället. Hon behöver komma ut lite, sa Claire och klappade mig på armen.
Jag blev helt plötsligt väldigt glad, och nickade glatt. Jag sprang till vardagsrummet där Liz satt och ritade samtidigt som hon tittade på tv.
- Liz, ska vi gå till lekparken? sa jag glatt. Hon tittade förvånat upp från ritblocket och nickade ivrigt.
- Ja! sa hon och reste sig upp. Hon sprang till hallen och tog på sig sina rosa sandaler. Jag skrattade lätt och tog på mig mina lila converse. Jag tittade ner på mina kläder och funderade på om jag skulle byta om. Jag hade på mig ett par trasiga jeans och en tröja. Jag kliade mig i håret och ropade sedan på Claire;
- Är det varmt ute?
- Ja, det är det. Faktiskt 24 grader. Det är inte så vanligt vid den här tiden, sa hon.
Jag funderade ett tag till och sprang sedan till mitt rum och tog fram ett par jeansshorts och ett skärp. Jag slängde snabbt av mig jeansen och drog sedan smidigt på mig jeansshortsen - som var lika sköna som jag mindes. Jag fixade till skärpet och gick sedan till spegeln och tittade. Jag log mot mig själv men suckade sedan direkt. Att jag aldrig kan få vara nöjd över hur jag ser ut. Jag ruffsade till håret och gick sedan tillbaka till hallen där Liz stod och väntade.
- Ska vi gå nu? frågade hon och log sitt gulliga leende. Hon var det sötaste ungen jag visste. Hennes mörkbruna hår och ögon matchade till hennes rosa läppar.
- Ja, kom nu! sa jag och tog hennes hand samtidigt som jag öppnade dörren. Vi kom ut till trapphuset och gick lugnt ner till porten.
- Liz, ska vi gå till lekparken? sa jag glatt. Hon tittade förvånat upp från ritblocket och nickade ivrigt.
- Ja! sa hon och reste sig upp. Hon sprang till hallen och tog på sig sina rosa sandaler. Jag skrattade lätt och tog på mig mina lila converse. Jag tittade ner på mina kläder och funderade på om jag skulle byta om. Jag hade på mig ett par trasiga jeans och en tröja. Jag kliade mig i håret och ropade sedan på Claire;
- Är det varmt ute?
- Ja, det är det. Faktiskt 24 grader. Det är inte så vanligt vid den här tiden, sa hon.
Jag funderade ett tag till och sprang sedan till mitt rum och tog fram ett par jeansshorts och ett skärp. Jag slängde snabbt av mig jeansen och drog sedan smidigt på mig jeansshortsen - som var lika sköna som jag mindes. Jag fixade till skärpet och gick sedan till spegeln och tittade. Jag log mot mig själv men suckade sedan direkt. Att jag aldrig kan få vara nöjd över hur jag ser ut. Jag ruffsade till håret och gick sedan tillbaka till hallen där Liz stod och väntade.
- Ska vi gå nu? frågade hon och log sitt gulliga leende. Hon var det sötaste ungen jag visste. Hennes mörkbruna hår och ögon matchade till hennes rosa läppar.
- Ja, kom nu! sa jag och tog hennes hand samtidigt som jag öppnade dörren. Vi kom ut till trapphuset och gick lugnt ner till porten.
När vi väl var ute kände jag hur värmen snabbt letade sig fram och jag blev varm.
- Wow, det var varmt ute, sa jag och fläktade med händerna framför ansiktet. Jag fick inget svar från Liz så jag tittade snabbt ner för att se var hon var - men hon var inte vid min sida. Jag tittade förskräckt upp och kollade runt omkring. Helt plötsligt såg jag henne stå och pratade med en annan liten tjej som såg yngre ut. Jag suckade och sprang snabbt fram till Liz.
- Liz, du får inte gå ifrån sådär! sa jag surt.
- Men jag vill leka med tjejen, sa hon och log sött. Ni vet ett sånt där leende som man inte kan bli arg över?
- Jaså, vem är det då? frågade jag sedan och satte mig ner på huk. - Vad heter du lilla tjejen?
- Jazzy, kom hit! Du får inte sticka såd-
Jag tittade upp och såg en kille komma springandes.
- Oj, hej! sa han och drog ner sin keps lite.
- Hej, sa jag och log. Han såg ut att vara ganska orolig över något, men det var inget jag gav någon större uppmärksamhet till.
- Vem är den här lilla tjejen då? frågade killen och satte sig ner på huk precis som mig.
- Liz, svarade Liz och log sådär sött igen. Sedan backade hon och ställde sig bakom mig.
- Förlåt, men vi ska nog gå vidare nu, sa jag och reste mig upp. Jag tog Liz i handen och började gå därifrån.
Anna is back. Jao. Vad tyckte ni? Btw, Matildas hårddisk har crashat och jag vet inte när hon kan skriva nästa. Det beror på om hon kommer på att dom har en stationär dator eller inte. x)
Right Girl | Part 7 | Stuck On My Mind
- Vad menar du? sa hon och jag kunde nästan se tårar komma.
- Det är över, sa jag och gick iväg. Hon sprang efter mig och slängde sig efter mina ben.
- Nej, nej, nej Justin snälla gå inte. Förlåt, jag är så ledsen jag mena aldrig men, jag måste vara så här. Annars glömmer alla mig och jag vill inte det! skrek hon och nu grät hon mycket. Men allt hennes smink var borta och hennes klänning blev förstörd. Men hon brydde sig inte. Hon hade alltid brytt sig mer om det än mig. Men nu offrade hon allt det för att ha mig kvar. Men det var försent, hon hade gått över gränsen att slå mig så där.
- Ledsen Clarie, det är över så glöm mig och hitta någon annan, det har du väl redan gjort eller? sa jag och gick iväg. Jag vet att det sista var lite hårt men hon förtjänade det... tror jag.
Jess perspektiv
Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av med alla känslor. Jag gick längs stranden och bara gick. Jag önskade jag haft min iPod med för tystnaden var ovan. Jag brukade alltid lyssna på musik i vilka lägen som heslt. När jag inte kunde se husen längre satte jag mig ner och bara såg på vågorna. Jag önskade mest jag haft min iPod med. Min ficka kändes tom utan den. Jag la mig ner och kände ryggen bli blöt av sanden men jag blundade bara och somnade på något sätt.
Efter någon timme kanske skakade någon om mig hårt så jag vaknade och såg mig förvånat runt. Justins stog ovanför mig och såg både roat och oroligt ner på mig.
Jag reste mig upp och gick iväg men han sprang fter mig igen och snurrade runt mig.
- Kan du snälla sluta gå när jag kommer, jag vill prata, sa han och såg djupt in i mina ögon. Jag fnyste till och såg bort.
- Prata då, sa jag och förstog inte fören nu hur okänslig jag lät. Jag suckade och såg tillbaka på honom. Jag log inte men lät ansiktet mjukna till lite. Han såg lite mer lättad ut.
- Okej, det här får du inte säga vidare för jag har liksom lovat chaz att inte... vara med dig, sa han och såg ner på hans röda skor.
- Va? Det får fan Chaz inte bestämma för mig! sa jag och drog upp min mobil. Justin hostade till lite lätt och jag såg upp på honom. Jag la ner mobilen igen och log svagt.
- Förlåt, öm vad var det mer? frågade jag och hoppades inte det syntes jag rodnade som en tomat. ful metafor ja vet...
- Jag vet inte varför men... jag gillar dig liksom Jess, sa han och jag kunde se en svag röd färg på hans kinder som också var ganska solbrända. Men inte lika mycket som mina.
- Varför? var allt jag kunde få fram. Ingen hade rätt och slätt sagt så till mig.
- Jag vet inte men jag bara gör, men vi kan nog inte... vara, sa han och såg ledsamt ner på skorna igen. Men på mina den här gången. Jag hade låga svarta converse på.
- Det kan inte Chaz bestämma, det är jag som väljer och...
- Och? sa han hoppfult och hans huvud flög upp och ögonen lyste till lite.
Miljoner tankar flög runt ihuvudet men jag var tvungen att ta den jag minst ville men antaglien var bäst.
- Nej... sa jag tyst och gick runt honom och bort mot vägen igen. Jag kunde lika gärna gå hem, bara jag slapp se någon som kände mig.
Justins perspektiv
Nej, ett ord jag aldrig trott skulle göra så ont. Jag såg efter henne och såg på hennes fladdrande, mörkbruna hår och avtryck efter hennes skor. Varför sa jag det? Jag kunde ju hållt det innom mig tills det äntligen hade gått över. Fan, fan, fan, fan allt blev så jävla fel. Jag sparkade till ett sandslott som någon elelr några antagligen hade lagt så mycket jobb på. men jag kunde ärligt inte bry mig mindre. Jag kom på att jag hade min bil vid Claries hus. Jag ville inte gå samma väg tillbaka för där hade ju Jess gått före. Jag suckade och slog mig själv i pannan innan jag började gå mot huset för att hämta bilen, köra hem, dränka mina sorger i någon glass och bara ligga i sängen tills höst Sydamerika turnen skulle börja. Då skulle jag slippa allt det här och bara kunna sjunga. Jag kunde kanske skriva en ny låt om det, nej jag vill inte att någon ska veta om den här skiten. Särskillt inte Chaz...
Jess perspketiv
Många bilar åkte förbi mig längs vägen hem. Vissa tutade eller bara körde förbi mig utan att bry sig. Halva vägen hem så svängde jag in i parken och gick den vägen hem.
Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde upp för trapporna och slängde mig in i mitt rum och duschade av mig den där drinken och alla känslor. Det kändes mycket bättre efter men när jag la mig ner mellan täcket och lakanet så kom skuldkänslorna smygande tillbaka. Jag blundade och sov efter två timmar. men vakande omkring fem gånger under natten tills jag kom i någon sorts dvala kan man säga.
I'M BACK! Sorry för asdålig upptadering men jag har varigt borta lite här och var nu. Men nu är det här. :)
- Det är över, sa jag och gick iväg. Hon sprang efter mig och slängde sig efter mina ben.
- Nej, nej, nej Justin snälla gå inte. Förlåt, jag är så ledsen jag mena aldrig men, jag måste vara så här. Annars glömmer alla mig och jag vill inte det! skrek hon och nu grät hon mycket. Men allt hennes smink var borta och hennes klänning blev förstörd. Men hon brydde sig inte. Hon hade alltid brytt sig mer om det än mig. Men nu offrade hon allt det för att ha mig kvar. Men det var försent, hon hade gått över gränsen att slå mig så där.
- Ledsen Clarie, det är över så glöm mig och hitta någon annan, det har du väl redan gjort eller? sa jag och gick iväg. Jag vet att det sista var lite hårt men hon förtjänade det... tror jag.
Jess perspektiv
Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av med alla känslor. Jag gick längs stranden och bara gick. Jag önskade jag haft min iPod med för tystnaden var ovan. Jag brukade alltid lyssna på musik i vilka lägen som heslt. När jag inte kunde se husen längre satte jag mig ner och bara såg på vågorna. Jag önskade mest jag haft min iPod med. Min ficka kändes tom utan den. Jag la mig ner och kände ryggen bli blöt av sanden men jag blundade bara och somnade på något sätt.
Efter någon timme kanske skakade någon om mig hårt så jag vaknade och såg mig förvånat runt. Justins stog ovanför mig och såg både roat och oroligt ner på mig.
Jag reste mig upp och gick iväg men han sprang fter mig igen och snurrade runt mig.
- Kan du snälla sluta gå när jag kommer, jag vill prata, sa han och såg djupt in i mina ögon. Jag fnyste till och såg bort.
- Prata då, sa jag och förstog inte fören nu hur okänslig jag lät. Jag suckade och såg tillbaka på honom. Jag log inte men lät ansiktet mjukna till lite. Han såg lite mer lättad ut.
- Okej, det här får du inte säga vidare för jag har liksom lovat chaz att inte... vara med dig, sa han och såg ner på hans röda skor.
- Va? Det får fan Chaz inte bestämma för mig! sa jag och drog upp min mobil. Justin hostade till lite lätt och jag såg upp på honom. Jag la ner mobilen igen och log svagt.
- Förlåt, öm vad var det mer? frågade jag och hoppades inte det syntes jag rodnade som en tomat. ful metafor ja vet...
- Jag vet inte varför men... jag gillar dig liksom Jess, sa han och jag kunde se en svag röd färg på hans kinder som också var ganska solbrända. Men inte lika mycket som mina.
- Varför? var allt jag kunde få fram. Ingen hade rätt och slätt sagt så till mig.
- Jag vet inte men jag bara gör, men vi kan nog inte... vara, sa han och såg ledsamt ner på skorna igen. Men på mina den här gången. Jag hade låga svarta converse på.
- Det kan inte Chaz bestämma, det är jag som väljer och...
- Och? sa han hoppfult och hans huvud flög upp och ögonen lyste till lite.
Miljoner tankar flög runt ihuvudet men jag var tvungen att ta den jag minst ville men antaglien var bäst.
- Nej... sa jag tyst och gick runt honom och bort mot vägen igen. Jag kunde lika gärna gå hem, bara jag slapp se någon som kände mig.
Justins perspektiv
Nej, ett ord jag aldrig trott skulle göra så ont. Jag såg efter henne och såg på hennes fladdrande, mörkbruna hår och avtryck efter hennes skor. Varför sa jag det? Jag kunde ju hållt det innom mig tills det äntligen hade gått över. Fan, fan, fan, fan allt blev så jävla fel. Jag sparkade till ett sandslott som någon elelr några antagligen hade lagt så mycket jobb på. men jag kunde ärligt inte bry mig mindre. Jag kom på att jag hade min bil vid Claries hus. Jag ville inte gå samma väg tillbaka för där hade ju Jess gått före. Jag suckade och slog mig själv i pannan innan jag började gå mot huset för att hämta bilen, köra hem, dränka mina sorger i någon glass och bara ligga i sängen tills höst Sydamerika turnen skulle börja. Då skulle jag slippa allt det här och bara kunna sjunga. Jag kunde kanske skriva en ny låt om det, nej jag vill inte att någon ska veta om den här skiten. Särskillt inte Chaz...
Jess perspketiv
Många bilar åkte förbi mig längs vägen hem. Vissa tutade eller bara körde förbi mig utan att bry sig. Halva vägen hem så svängde jag in i parken och gick den vägen hem.
Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde upp för trapporna och slängde mig in i mitt rum och duschade av mig den där drinken och alla känslor. Det kändes mycket bättre efter men när jag la mig ner mellan täcket och lakanet så kom skuldkänslorna smygande tillbaka. Jag blundade och sov efter två timmar. men vakande omkring fem gånger under natten tills jag kom i någon sorts dvala kan man säga.
I'M BACK! Sorry för asdålig upptadering men jag har varigt borta lite här och var nu. Men nu är det här. :)
Bloggsvar.
Nu har jag äntligen lagt in bloggsvar rutan i menyn. Den finns under länkar och det är bara att fråga på om ni vill veta något!
Ang. nytt kapitel av Right Girl så är Matilda i Uppsala eftersom hennes syster tar studenten, och jag skriver inte på hennes novell och har ingen aning om vad som ska hända. Vill ni att jag ska börja på en ny, som jag ska skriva på eller vill ni bara ha en story? Kommentera! Eller skriv på bloggsvar! ;)
Ang. nytt kapitel av Right Girl så är Matilda i Uppsala eftersom hennes syster tar studenten, och jag skriver inte på hennes novell och har ingen aning om vad som ska hända. Vill ni att jag ska börja på en ny, som jag ska skriva på eller vill ni bara ha en story? Kommentera! Eller skriv på bloggsvar! ;)
