Right Girl | Part 4 | Fame


- Det kommer stå om allt det där imorrn i tidningarna va? sa Chaz oc satte sig på sängen. 
- Tror det, jag sa åt någon reporter att dra åt helvetet tror jag, sa jag och Chaz började skratta. 
- Tror jag? 
- Ja, jag är inte säker för jag var så jävla förbannad, sa jag och vi skrattade båda.



"Bieber in fight!"
Så löd nästan alla rubriker på alla tidningar när jag vakande nästa dag. Jag orkde inte gå ut och göra något så jag satt kvar inne och bara kollade på film och slappade. Omkring tre eller så knackade det på dörren, jag suckade och gick och öppnade. Chaz och Ryan stog utanför och klev rakt in.

- Så chick-fight hu? sa Ryan och hånlog.
- Lägg av, Clarie har verkligen blivigt galen nu, sa jag och gnuggade bort den kliande känslan i ögonen. 
- Nu! Lägg av, hon har alltid varigt galen bara hon inte har visat det för dig! sa båda Chaz och Ryan. Chaz mobil började ringa och han gick iväg en stund. 

Jag och Ryan satte oss i soffan och jag kunde få ur det Cha zoch Ryan sagt. Hade hon alltid varigt så? hur kunde jag missa det isåfall?! 

- Måste dra, sa Chaz och gav oss peace tecknet. 
- Öh, okej varför och sen när började du göra... peace grejer? Du är för mycket med hon Jess! sa Ryan och knuffade till mig löst i sidan. 
- Gör jag inte, och... Jess och pappa behövde hjälp, sa han och gick mot dörren. 
- Din pappa jobbar! sa jag. 
- Jaja, det var Jess men hon har problem pågrund av dig Justin! Dra inte in henne i din lilla värld okej? 
- Vad är det med mig?! sa jag chockar och båda Ryan och Chaz kollade på mig med höjda ögonbryn. 
- Lägg av, Justin du vet varför! Innan du blev känd var Jasmine snäll, nu är hon en bitch och låt oss inte börja med alla dina ex. Jess ska inte bli en av dom okej? sa Chaz och såg allvarligt på mig. 
- Lovar... sa jag men krossade fingrana bakom ryggen. 

Jag kunde ju inte lova något som inte jag styrde eller hur? 

Jess perspketiv
Jag sängde dörren fort efter Chaz kommigt. Paparrazis var överallt i Atlanta nu och särsklit utanför vårt hus. Imorse när jag gått ut för att hämta posten hade dom typ överfalligt mig med bilder och frågor. Jag hade bara täckt mitt ansikte och gått in igen. Men jag hade hört alla rykten och frågor. 
Är du Biebers nya flickvän?
Vad har hänt med hans gamla?
Hur känner du honom eller hans nuvarande flickvän? Eller är dom över och du är nya?
Det var helt galet, alla var som äckliga flugor så jag hade ringt till Chaz. Han visst iallafall lite om det hela. 

- Chaz, kan inte du få bort dom!? nästan skrek jag och såg en kamera i fönsteret. Jag drog ner trä persiennerna och pekade fingret när den blixtrade som galet. Det skulle dom väl gilla? Biebers flickvän är inte som andra... blö!

*En Dag Efter*

Under natten hade dom äntligen gått så jag kunde gå ut! 
Jag tog på mig ett par korta, slitna jeans shorts, ett svart tight linne och ett vitt over-size linne över. Jag hade ochså upp håret i en vanilg, slarvig knut. 
jag tog min iPod som satt på laddning, min kamera och lite pengar så jag kunde köpa någon frukost. Jag hade tänkt gå ner till stranden. Men när jag såg chaz longboard baea stå där så sprang jag upp till hon om och frågade om jag kunde låna den. Han hade precis vaknat så han svarade nog ja till vad som jag än hade frågat. 

Jag hoppade ner för trappan och tog long-boraden och åkte ner till stranden. jag hade lärt mig att skejta flera år sedan, nät jag var tio kanske? Jo, tio tror jag. jag åkte förbi massa folk och när det blev för mycket fick jag hoppa av och gå med brädan under armen. jag hörde och kände magen kurra så jag slank in på Starbucks och kollade om vad jag skulle beställa. Jag tog en macka med paprika, ost, och sallad på och eftersom jag aldrig testat kaffe en latte. Dom verkade lite "mildare". Jag satte mig i ett lugnt hör och åt min frukost. Som alltid åt jag så klart upp maten före drickan och luktade misstänksamt på den. Den luktade startkt av kaffe och jag började få lite ånger över jag beställt den efterosm jag kunde köpt en fanta i affären mittemot. Just när jag var påväg att resa mig öppnades dörren och Lucas klev in i affären i samma T-Shirt som på flyget tre dagar sen. Våra blickar möttes och ett enormt leende spreds på båda våra ansikten. han klev ur kön och lämnade tjejen bakom honom glatt överaskad. 
- Hej! sa vi båda och kramades snabbt. Ingen av oss var så hemskt mycket för kramar. 
- Åh, du skulle kanske gå, sa han och rodnade lite när han såg att jag hade plockat ihop mina grejer. 
- Ärligt kan jag stanna nu när du kom, sa jag och han log stort. 
- Du behöver inte stanna, jag skulle bara fixa en latte... sa han och pekade med tummen över axeln mot disken. 
- Åh, du kan ta min jag har inte druckigt för den luktade inte gott
- Så då ska jag bli sjuk eller? sa han och skrattade. 
- Nej det är säkert inget fel på den jag gilar bara inte kaffe, sa jag och räckte fram den till honom. Han tog den och höjde ena ögonbrynet. 
- Du gillar inte kaffe och sitter inne på ett Starbucks? 
- Humor, ja vet! sa jag och jag gick fram till soptunnan och slängde plasten som mackan varigt invirad i. 

Vi bestämmde oss för att Lucas kunde ge mig en rund tur i Atlanta. Eftersom han bott här hela hans liv. 
Jag åkte på min long-board vilket gjorde att jag alltid kom lite längre fram. Så jag hoppade av och gick med den istället. Vi kom hur som helst fram till stranden efter en timme. Atlanta var en grymt stor stad kan man säga. Med det är Paris också men det är en annan sak där. Där är allt ihop tryckt och här är allt så... stort och utspritt.

Jag tog upp min kamera och knäppte runt lite medan vi gick längs den långa stranden. vi kom fram till några villor vid strand kanten.
- Det är där jag och mamma bor, sa Lucas och pekade på en av de största som låg lite på en kulle och hade en stor trädgård med båda fontän och pool. 
- Lägg av, det är ju enormt! sa jag och gapade. 
- Vill du se mer? sa han och jag bara nickade stummt. Han skrattade och han tröck upp grinden. 
- Är ni inte oroliga över tjuvar? sa jag och stirrade runt i den stora trädgården. 
- Nej, vi har säkerhetskameror plus här omkring så är polisen alltid nära, sa han och satte händerna i fickorna på de slitna jeansen. 

Han såg inte ut som ett rikemans barn, han såg ut som vilken 17-årig kille som helst. 
- Vad är det? frågade han när han såg jag granskade han och hans gångstil. 
- Va? Nej inget, jag bara tänkte på att om man ser dig ser du inte ut att bo på ett sånt här ställe, sa jag och kände kinderna hetta. Hade jag just sagt det där? 
Han skrattade och såg på mig. 
- Och när man ser dig tänker man nog inte först på att du är gnaksa lång igentligen, sa han och skrattade. 
- Lång? Jag är 170 bara, sa jag och höjde ena ögonbrynet. - Och vem såger att en annan är lång när man pratar om hur man inte ser ut att vara?! sa jag och förstog inte riktigt själv vad jag sagt. 
- Okej, du ser inte ut att... känna Justin Bieber! sa han och skrattade.
Kommentarer
Postat av: Madeleine

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera!

2011-05-25 @ 19:30:41
URL: http://karinbeatrice.blogg.se/
Postat av: Anonym

meeeeeeeeeeeeeeeer!!!1

2011-05-25 @ 20:37:50
Postat av: Anonym

skitbra, meeeer!!!1

2011-05-25 @ 21:08:19
Postat av: Stina

meeeeeer :)

2011-05-25 @ 22:10:04
URL: http://novelljustin.blogg.se/
Postat av: Anonym

Meer. Din novell äger~

Asbra meer !<3

2011-05-26 @ 20:55:57
Postat av: Anonym

meeeeeeeeer!

2011-05-27 @ 18:35:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0