- Vad menar du? sa hon och jag kunde nästan se tårar komma.
- Det är över, sa jag och gick iväg. Hon sprang efter mig och slängde sig efter mina ben. 
- Nej, nej, nej Justin snälla gå inte. Förlåt, jag är så ledsen jag mena aldrig men, jag måste vara så här. Annars glömmer alla mig och jag vill inte det! skrek hon och nu grät hon mycket. Men allt hennes smink var borta och hennes klänning blev förstörd. Men hon brydde sig inte. Hon hade alltid brytt sig mer om det än mig. Men nu offrade hon allt det för att ha mig kvar. Men det var försent, hon hade gått över gränsen att slå mig så där. 
- Ledsen Clarie, det är över så glöm mig och hitta någon annan, det har du väl redan gjort eller? sa jag och gick iväg. Jag vet att det sista var lite hårt men hon förtjänade det... tror jag.

---

---

Jess perspektiv
Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av med alla känslor. Jag gick längs stranden och bara gick. Jag önskade jag haft min iPod med för tystnaden var ovan. Jag brukade alltid lyssna på musik i vilka lägen som heslt. När jag inte kunde se husen längre satte jag mig ner och bara såg på vågorna. Jag önskade mest jag haft min iPod med. Min ficka kändes tom utan den. Jag la mig ner och kände ryggen bli blöt av sanden men jag blundade bara och somnade på något sätt. 
Efter någon timme kanske skakade någon om mig hårt så jag vaknade och såg mig förvånat runt. Justins stog ovanför mig och såg både roat och oroligt ner på mig. 
Jag reste mig upp och gick iväg men han sprang fter mig igen och snurrade runt mig. 
- Kan du snälla sluta gå när jag kommer, jag vill prata, sa han och såg djupt in i mina ögon. Jag fnyste till och såg bort. 
- Prata då, sa jag och förstog inte fören nu hur okänslig jag lät. Jag suckade och såg tillbaka på honom. Jag log inte men lät ansiktet mjukna till lite. Han såg lite mer lättad ut. 
- Okej, det här får du inte säga vidare för jag har liksom lovat chaz att inte... vara med dig, sa han och såg ner på hans röda skor. 
- Va? Det får fan Chaz inte bestämma för mig! sa jag och drog upp min mobil. Justin hostade till lite lätt och jag såg upp på honom. Jag la ner mobilen igen och log svagt. 
- Förlåt, öm vad var det mer? frågade jag och hoppades inte det syntes jag rodnade som en tomat. ful metafor ja vet...
- Jag vet inte varför men... jag gillar dig liksom Jess, sa han och jag kunde se en svag röd färg på hans kinder som också var ganska solbrända. Men inte lika mycket som mina.
- Varför? var allt jag kunde få fram. Ingen hade rätt och slätt sagt så till mig.  
- Jag vet inte men jag bara gör, men vi kan nog inte... vara, sa han och såg ledsamt ner på skorna igen. Men på mina den här gången. Jag hade låga svarta converse på. 
- Det kan inte Chaz bestämma, det är jag som väljer och... 
- Och? sa han hoppfult och hans huvud flög upp och ögonen lyste till lite. 
Miljoner tankar flög runt ihuvudet men jag var tvungen att ta den jag minst ville men antaglien var bäst. 
- Nej... sa jag tyst och gick runt honom och bort mot vägen igen. Jag kunde lika gärna gå hem, bara jag slapp se någon som kände mig. 

Justins perspektiv
Nej, ett ord jag aldrig trott skulle göra så ont. Jag såg efter henne och såg på hennes fladdrande, mörkbruna hår och avtryck efter hennes skor. Varför sa jag det? Jag kunde ju hållt det innom mig tills det äntligen hade gått över. Fan, fan, fan, fan allt blev så jävla fel. Jag sparkade till ett sandslott som någon elelr några antagligen hade lagt så mycket jobb på. men jag kunde ärligt inte bry mig mindre. Jag kom på att jag hade min bil vid Claries hus. Jag ville inte gå samma väg tillbaka för där hade ju Jess gått före. Jag suckade och slog mig själv i pannan innan jag började gå mot huset för att hämta bilen, köra hem, dränka mina sorger i någon glass och bara ligga i sängen tills höst Sydamerika turnen skulle börja. Då skulle jag slippa allt det här och bara kunna sjunga. Jag kunde kanske skriva en ny låt om det, nej jag vill inte att någon ska veta om den här skiten. Särskillt inte Chaz... 

Jess perspketiv
Många bilar åkte förbi mig längs vägen hem. Vissa tutade eller bara körde förbi mig utan att bry sig. Halva vägen hem så svängde jag in i parken och gick den vägen hem. 
Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde upp för trapporna och slängde mig in i mitt rum och duschade av mig den där drinken och alla känslor. Det kändes mycket bättre efter men när jag la mig ner mellan täcket och lakanet så kom skuldkänslorna smygande tillbaka. Jag blundade och sov efter två timmar. men vakande omkring fem gånger under natten tills jag kom i någon sorts dvala kan man säga. 

---

I'M BACK! Sorry för asdålig upptadering men jag har varigt borta lite här och var nu. Men nu är det här. :)