- Men mamma! Inte Atlanta, varför kan jag inte stanna här med dig? sa jag och gjorde mitt bästa "puppy-face". 
- Nej, du åker hem till Amerika igen och inga men, förstått? sa mamma och jag såg ledset och surt ner i golvet. 
- Ja... mumlade jag och gick in till mitt rum.

Jag hade igång iTunes och lyssnade på Owl City. Adam Young är lite av min idol... 

Efter kanske en halvtimme kom mamma upp och knackade på den vit-målade dörren. 

- Hej älskling, är du redo?
- En minut bara, ska fixa en grej bara, sa jag och mamma gick ut. Jag satte mig på sängen och såg mig om i det ganska så ljusa rummet här i Paris. Ända sen pappa hade flyttat bort från oss hade vi bott här. Men nu hade mamma fått ett nytt jobb och skulle resa hela tiden. Jag var för ung enligt henne att leva själv så länge. 

Amerika igen... Jag skulle bo hos min kusin och morbror i Atlanta. Dom hade fyttat dit från Kanada omkring två år sedan. Dom hade glatt sagt ja till att jag skule bo där. Våra familjer stog varran nära eftersom båda hade ensamma föreldrar. Jag och min kusin var lika gamla och skulle gå i samma klass. Äntligen sista året i High School. Det skulle antagligen vara hur jobbigt som helst eftersom det blir helt nytt i ett helt nytt land tillochmed. 

Jag tog mina två väskor och gick ner för den knarrande trappan. Mamma satt och väntade bredvid dörren på en lika gammal stol som hela den här lägenheten. 

- Redo, sa jag och mamma rest sig och öppnade dörren. Vi ingen bil så vi fick gå till flygplatsen. Mamma tog en av väskorna och vi gick i tystnad till flygplatsen. men när vi väl kom fram så började båda gråta lite och kramade om varandra. 

- Jag måste gå nu, sa jag och plockade upp flygbiljetten ur väskan som jag skulle ha på flyget. Jag kollade tiden för kanske sjunde gång idag. 20:30, den hade såklart inte ändrats sen jag sista kollat. 
- Jag kommer sakna dig älskling, sa mama och kramade om mig igen. 
- Samma här, men måste gå nu, hejdå! sa jag och plockade upp väskorna och gick iväg baklänges vinkade. 

Jag gick igenom alla kontroller utan att bli stoppad eftersom jag tänkt efter och inte haft något med metall på mig. Det var inte så mycket folk idag vilket var skönt frö jag är inte så pratsam av mig. Det var inte pappa heller... 

Fyget skulle åka om en halvtimme så jag satte mig i sofforna som alltid finns på flygplatser och hade igång min iPod Touch. Taylor swift fick vara min vän under flyget. Och många fler, det skulle ta tio timmar att flyga över till ATL. Jag slöt mina ögon och lät You Belong With Me strömma ut ur hörurana. Jag är en sån musik nörd jag inte nöjde mig med dom som man får till iPoden så jag hade köpt ett par stora lurar. Lila med Peace märken på sidorna. Jag gillade dom mest för jag är en hippie och det kan ingen neka. Inte dom som känner mig i alla fall.

Soffan skön ner lite och jag öppnade ögonen igen. En kille med mellan långt, brun blont hår satt bredvid mig med lika stora hörlurar som jag, fast hans var gråa och inte lila som mina.
Han vände sig om och såg att jag studerade honom.

- Hej, sa han och jag pausade muciken så jag skulle höra vad han sa. Jag tog även av mig hörlurarna så dom hängde på halsen.