---

---

Jess perspektiv
Jag kom hem till maten precis. 
Chaz frågade ut mig om var jag varigt och att jag inte bara kunde åka när vi var ensamma hemma. Brian var på någon arbets resa igen. Det var en sak som Chaz var gladast över att ha mig där, han behövde inte bli ensam så ofta. Brian åkte ofta på resor... 

Vi orkade inte laga något så vi beställde hem kinamat. Jag fick lära Chaz att äta med pinnarna vilket tog omkring en halvtimme. Efter maten låg vi bara och slappade i soffan med TV:n på. Omkring fem på kvällen ringde Chaz telefonen och jag pausade filmen. 
- Har du också döds tråkigt? frågade han efter han lagt på.

- Jaa! sa jag och sträckte ut händerna. 
- Fixa iordning dig så, deet är fest i en av dom där villorna på stranden,sa han och reste sig upp. Jag reste mig upp och sträckte på ryggen. 
- Okej, ses i bilen om fem minuter? frågade jag och Chaz nickade. Jag sprang upp och böt drån mina mjukisbyxor till ett par slitna Jeans, ett vitt linne och en svart T-Shirt med Grå text, The Maine, dom är mitt favorit band så såklart hade jag den. Jag stannade till mig spegeln och hade på lite mascara. Bara så mina ögonfransar syntes. Efterosm det snart är sen-sommar så har dom blivigt bleka. 
Jag skuttade ner till Chaz bil där han inte var Jag suckade och satte mig på trottaren. Han kom tillslut och vi åkte ner till stranden. Jag hoppades på något sätt att Lucas skulle vara där. Men huset vi åkte till låg längst bort från Lucas. Det var nu mellan mörkt ute. Vi klev ur bilen och en stor folkmassa stog utan för det stora vita huset med pappmuggar slängda var som helst utanför. Chaz drog med mig in och när vi kom in till huset stank det av alkohol och jag blev plötsligt orolig och önskade jag inte kommigt hit. 

Chaz var plötsligt borta och jag kände mig grymt vilse. Det var som alla rörde sig så mycket fortafe än jag och jag blev nästan omkull knuffad där jag stog. Jag knuffades förbi alla tills jag kom fram till en dörr som ledde ut till en pool och strang gången. Jag kunde äntligen andas ordentligt och jag stapplade fram till staketet. Jag vet inte hur länge jag stog där och väntade på att den här kvällen skulle ta slut. Minst en timme iallafall. 
En hög och gäll röst inne från huset ropade ut alla till poolen. Jag såg ner på mobilen. En blond, ganska kort tjej iklädd en liten rosa klänning och ett par decimeter höga guld skor med nitar på kom ut och såg rakt av bara plastig och fejk ut. 
Hon såg upp och hennes blick fastnade på mig. då kände jag igen henne. Det var ju justins flickvän, hon som hade fått något allvarligt fel när hon såg mig. Och det verkade hon få nu också. Alla verkade se på mig också och om blickar kunde döda, då skulle jag vara en lite rykande askhög. jag kände mig malplaserad och började gå ner mot stranden. jag hatade den där tjejen och ville int evara på samma ställe. Jag hörda klackar komma mot mig oxh jag vände mig för att se henne komma mot mig. 
- Vad gör du här!?! skrek hon och ala höll för öronen. Hennes röst var som naglar mot en svarttavla. Motbjudande. 
- Ingen fara, jag ska gå för jag vill inte vara på samma ställe som dig, sa ja och höjde mitt enaögonbryn. Jag hösrde några få skratt och viskningar. 
- Vänta, su ska föst få något, sa hon och tog upp sitt glas med någon stinkade rosa dricka i. 
- Du skulle inte v... började jag men hon hade redan höllt den över mitt huvud och log belåtwt mot mig. Det var dropen, vad är det för fel på den här tjejen. Poolen låg presic bakom henne. oh jag log belåtet tillbaka till henne. 
- Låt mig ge något också då, sa jag och motstog att sparka i henne och puttade istället så hårt att hon tappade baansen och föll i. Alla flämtade till och sen skrattade dom. 

Hon kom upp över ytan igen. Hela hennes aniskte såg fucked up ut med sminkes rinnade från det. Små fläckar i poolen från smiket bildades och alla skrattade mer. Nu kunde dom se hur hon såg ut på riktigt. 
- Varsågod, hoppas det är skönt, sa jag och gick iväg.

Justins perspektiv
Jag gick fram för att hjälpa Clarie upp ur poolen. Hon tog min hand men när hon kom upp bitch-slappade hon mig rakt i ansiktet och började skrika på mig. 
- Clarie! skrek jag när jag väl fått nog. 
- Vad? sa hon helt plötsligt så sött och snällt. 
- Jag är så sjukt trött på hur du behandlar alla, jag är trött på att du slår mig och skriker på mig när det är du som har gjort fel och jag är trött på ditt jävla party-liv! skrek jag rakt i hennes ansikte. Hennes ögon skakade lite när jag tystande. 
- Vad menar du? sa hon och jag kunde nästan se tårar komma.
- Det är över, sa jag och gick iväg. Hon sprang efter mig och slängde sig efter mina ben.
- Nej, nej, nje Justin snälla gå inte. Förlåt, jag är så ledsen jag mena aldrig men, jag måste vara så här. Annars glömmer alla mig och jag vill inte det! skrek hon och nu grät hon mycket. Men allt hennes smink var borta och hennes klänning blev förstörd. Men hon brydde sig inte. Hon hade alltid brytt sig mer om det än mig. Men nu offrade hon allt det för att ha mig kvar. Men det var försent, hon hade gått över gränsen att slå mig så där. 
- Ledsen Clarie, det är över så glöm mig och hitta någon annan, det har du väl redan gjort eller? sa jag och gick iväg. Jag vet att det sista var lute hårt men hon förtjänade det... tror jag.