Right Girl | Part 5 | Forgive Me?


- Och när man ser dig tänker man nog inte först på att du är ganksa lång igentligen, sa han och skrattade. 
- Lång? Jag är 170 bara, sa jag och höjde ena ögonbrynet. - Och vem säger att en annan är lång när man pratar om hur man inte ser ut att vara?! sa jag och förstog inte riktigt själv vad jag sagt. 
- Okej, du ser inte ut att... känna Justin Bieber! sa han och skrattade.


- V...va? Hur, va? stammade jag fram och bara gapade. 
- Jag är inte blind, det är överallt på internet och alla tidningar, sa han och såg mot huset. - Så... är ni liksom ihop eller?
- Nej gud, jag är inte typen som typ är ute eftr alla kändisar, jag tror jag bara crushar på äldre band-killar som jag aldrig kommer ha en chans med, inte Bieber typer... ew, jag såg upp mot han och kom på att han påminde lite om honom. Samma hår stil, ohh. Hoppas han inte tänkte på det sättet. 
- Åh, okej jag bara undrade liksom, sa han och vi kom fram till deras stentrappa upp till huset. Vi gick sakta upp utan några ord. 

Justins perspektiv
Hela gårdagen hade varigt helt hyper. Alla hade frågat ut mig om Jess. Kan man inte få lite privatliv eller? Aldrig så klart. Jag suckade och klev upp igen från sängen som så många andra gånger. Klockan var två och jag var förtfarande ensam hemma. Det var lördag så mamma skulle komma hem iorgon kväll. Min mobil ringde och jag plockade upp uatn att kolla vem det var. Claries höga, gälla röst skrek ut ur högtalaren. Jag ryckte till och tappade mobilen ner på golvet. 
- Justin va fan gör du?! skrek hon men slutade sen. 
- Sorry, jag tappa mobilen, sa jag trött och Clarie började gå på om någon fest. Jag lyssnade inte så noga. 
- Jusitn, kommer du ikväll då?! sa hon plötsligt och jag flög upp. 
- Va, ja var är det igen?
- Hos mig, sa hon hårt och irriterat. 
- Kommer, hejdå
- JA! Älskar dig gull gubben, sa hon och jag skratatde lågt åt vad hon sagt. Gull-gubben? Verkligen?! 

Jess perspektiv
Jag sa hejdå och började åka hemmåt. Det skulle ta ganska lång tid för det var uppförsbacke. Efter halvvägen så åkte jag förbi några ganska stora villor. Dom var inte lika enorma som Lucas men stora, alla två våningar med grindar och murar. Jag svängde runt hörnet och såg i någon sekund en kille som jag så klart körde rakt in i. Jag ramlade av och slog i armen och huvet i murväggen av tegel. 

- Aj som i helv! började jag men killen avbröt mig. 
- Oj, gud fölåt förlåt förlåt. Och tips svär inte för alla här är hur kristna och typ avskyr allt med svordommar och sånt, sa han och jag öppnade ögoen utan att svära. Det var Justin. han sträckte fram handen men jag ignorerade den och reste mig upp själv. Jag såg bort från honom och hoppade upp på long-boraden och började åka. Men Justins hand tog tag i min och drog mig av long-boarden. Han fångade upp mig i sista sekunden så jag inte ramlade ner på marken. 
- Vänta lite Jess, sa han och jag kunde se an tvinade sig själv att inte le.
- Vad?! sa jag surt och rest mig upp. 
- Förlåt för det där med tidningarna och alla
- Du vet vad? Glöm det, glöm mig och att jag än finns. För jag vill inte veta av dig okej? sa jag och åkte iväg innan han han stoppa mig igen.
Kommentarer
Postat av: elena

skriver vill veta vad han ska göra

2011-05-28 @ 14:30:21
Postat av: elena

skriv mer vill veta vad han ska göra när han stoppar henne

2011-05-28 @ 14:31:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0