Wherever you are, episod 17

Jag började packa och efter en halvtimme var jag klar. Vad skulle jag göra nu då?



Jag gjorde inget annat än att kolla på tv i 2 timmar. Efter det ringde jag Kenny som kom och hämtade mig, sedan körde vi emot Mathilda. Jag sprang till hennes dörr och knackade på, efter någon minut öppnade hon. Jag stod och stirrade i 30 sek tills hon slog mig löst på armen. 

- Hallå? sa hon och flinade.
- Öh, oj. Hehe, du är så snygg så det var svårt att.. öhm, inte kolla på dig, svarade jag och rodnade.
- Sluta flirta, herregud, sa hon och himlade med ögonen. Hon gick och hämtade sin väska och gick ut. - Hallå, kommer du eller?! skrek hon när hon var nere vid bilen.
- Ah just ja! Kommer! sa jag och skrattade. Vi satte oss i bilen och Kenny började köra oss till flygplatsen. När vi kom dit, hade fansen på något konstigt sett fått reda på att jag skulle åka iväg, så det var smock-fullt med skrikande tjejer där. Jag kollade oroligt på Mathilda, och hon stod bara där med munnen öppen och stirrade. 
- Inte visste jag att du var SÅ känd, stammade hon fram. - Fyfan va coolt att jag är vän med dig! sa hon lyckligt och log emot mig. Jag blev alldeles varm av att se hennes leende.
- Haha, men nu vet du, sa jag och blinkade med ögat.
- Sluta flirta säger jag! sa hon allvarligt, men hon kunde inte hålla sig för skratt.

Eftersom att vi hade Kenny med oss så blev det inte så stora problem, så vi kom i tid till planet. Oj, undra om Mathilda blir sur över att jag beställt första klass... Jag kollade oroligt på henne ännu en gång, och hon stod med precis samma min som förra gången.

- FÖRSTA KLASS?! Daaaamn, hörde jag hon säga tyst för sig själv. Jag började garva. Hon kollade på mig med en så rolig blick, så jag började skratta ännu mer. Hon lipade åt mig och gick och satte sig. Personalen kom och pratade och efter 10 minuter skulle vi lyfta. Äntligen. Efter att vi hade varit i luften i ca 30 minuter somnade Mathilda. Jag tittade på henne en lång stund, sedan smekte jag hennes kind. Efter det somnade även jag. 

Mathildas perspektiv:

Wow... Först jättemånga skrikande tjejer sen första klass! Han är verkligen känd OCH rik. Hoppas han inte tror att jag utnyttjar honom nu, för det gör jag inte. Jag frågade ju bara, det var han som sa att han skulle följa med... Efter ett tag somnade jag, men jag vaknade lite lätt när någon rörde min kind. Det var Justin... Jag orkade inte vara bitch mot honom, så jag lät honom göra det och låtsades sova på. Var det rätt mot Chaz? Men, en hand på en kind är väl inget att bli sur över? Jag slutade tänka på det och somnade om. Helt plötsligt känner jag hur någon ruskar om mig. Jag tittar nyvaket upp och ser hur Justin ler emot mig.

- Vi är framme nu, sa han.
- Öh, jaha. Fyfan va trött jag är... svarade jag och gäspade.
- Haha, ja. Men... Du ska sätta på dig säkerhetsbältet nu, sa jag och flinade.
- Jaaaaaaaaaa, sa jag och gjorde som han sa. Vi landade efter 10 minuter. Efter det gick vi och hämtade våra väskor och sedan gick vi ut. Det var inget fan än så länge, så jag såg hur Justin pustade ut. Vi gick ut från flygplatsen och tog en taxi.

Justins perspektiv:

- Såååå... Vart ska du först? Och vart ska du bo? För du kan bo hos min pappa med mig om du vill... Så kan du åka till Chaz imorgon, sa jag och kollade på henne.
- Imorgon? Varför inte idag?! svarade hon upprört.
- För att klockan är 11 på kvällen här? sa jag och skrattade.
- Öh... jaha... Men jag sover hos dig då, sa hon och log. 
- Okej! svarade jag snabbt. Jag kände hur glad jag blev... Hon sa faktiskt ja!

Efter att taxin hade skjutsat hem oss så tog vi våra väskor och gick mot dörren. Mathilda ställde sig bakom mig, och jag plingade på. Efter någon minut kom min pappa och öppnade, han blev alldeles förvånad när han såg mig. Han sprang och kramade mig, länge. Sedan hostade Mathilda lite så han släppte mig. 

- Nämen, vem är det här då? frågade han och kollade på Mathilda och log.
- Mathilda heter jag, svarade Mathilda och log. Pappa höjde ena ögonbrynet och kollade på mig.
- Hon är inte tillsammans med mig, hon är här för att... hälsa på Chaz sa jag och kände en klump i magen. 
- Jag kan sova på ett hotell om jag inte kan stanna här, sa Mathilda oroligt och kollade på min pappa, sedan på mig.
- Nej för fan, du ska sova här! Kom så ska jag visa dig gästrummet! sa pappa snabbt för att inte jag skulle säga något. Han är bra cool, min pappa sa jag och skrattade. Jag gick in och såg på golvet. Där satt Jazmyn, världens bästa lillasyster! Jag sprang till henne och kramade henne. Hon skrek Justin och kramade mig tillbaka. Efter ett tag kom Mathilda ner och hälsade på Jazmyn. Jaxon sov så det var onödigt att väcka honom. Vi satt i soffan och pratade ett tag, pappa, jag och Mathilda. Sen gick Mathilda och la sig. Pappa flyttade sig närmre i soffan och började prata:

- Sååå. Jag ser att du gillar tjejen, varför följde du med henne när hon är tillsammans med Chaz? frågade han och kollade allvarligt på mig.
- För att... jag har en känsla inom mig att det kommer bli vi. Jag tänker inte förstöra något, jag bara känner känslan inom mig, och jag tänker inte ge upp... svarade jag lugnt.
- Öööh. Jaha... Men det är en ny dag imorgon, gå och lägg dig!
- Ah, god natt, sa jag och skrattade. Jag gick upp för trappan och precis när jag var påväg in i mitt rum gick jag till gästrummet. Jag öppnade dörren lätt, och såg Mathilda sitta och gråta där. Jag sprang in i rummet snabbt.

- Vad har hänt?! frågade jag oroligt.
- Jag... jag... vet inte vad jag ska säga eller göra imorgon. Jag kommer förmodligen träffa hans föräldrar och tänk om dom hatar mig... Tänk om CHAZ hatar mig för att jag åkte hit... sa hon och grät.
- Haha, Chaz föräldrar? Hata dig? Aldrig! Dom är super-schyssta! Det kommer gå bra, jag lovar, sa jag och la min arm om hennes axlar. Hon vände sitt huvud och kollade in i mina ögon. Hennes huvud närmade sig mitt och hon kysste mig. Efter några sekunder slutade hon kyssa mig och kollade med stora ögon på mig. 
- Oh shit, förlåt!!! Jag skulle inte ha gjort så! Förlåt Justin. Snälla förlåt! Säg inget till Chaz, jag vill göra det själv! Förlåt Justin! Jag satt alldeles chockad vid hennes sängkant, men sedan fick jag kontakt med hjärnan igen.
- Öh, okej... svarade jag och gick ut. Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen. Jag somnade snabbt.
Kommentarer
Postat av: laura

OMG, meer :D

2010-12-14 @ 21:25:20
URL: http://fevrierkid.blogg.se/
Postat av: Anonym

Oh my goshhhhh , MeeeeeeeeR :D

2010-12-14 @ 21:33:48
Postat av: d'

omg mer!

2010-12-14 @ 21:56:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0