Var det meningen att jag ska bli sårad nu? För det blev jag. Det högg till i bröstet. Hur kan det? Jag känner henne inte ens! Det här sög... Jag slängde en sista blick emot dom, och sedan gick jag sakta hem. Helt plötsligt ringde det så jag tog upp telefonen och kollade vem det var. Det var till min förvåning Jasmine, vad ville hon mig? Jag svarade i vilket fall.

- Ah det är Justin? sa jag snabbt.
- Hej! Det är Jasmine! sa hon glatt.
- Ah, jag hör det. Vad vill du? frågade jag trött.

- Wow, någon är sur hör jag! Jag undra om du ville göra något, fortsatte hon i samma glada tonläge.
- Nä, inte idag Jasmine, förlåt, men jag mår inte bra, svarade jag och kände att jag hade gråten i halsen. VARFÖR?!
- Aha, okej, krya på dig då, sa hon och jag kunde höra att hon verkligen menade det. Jag kanske borde satsa på henne? Eller, nej, hon blir så konstig när man kysser henne. Hela hon är konstigt... Ju mer jag funderade på det desto mer kom jag på hur mycket jag ogillar henne. Jag började sedan tänka på Ryan. Hur ska det bli med honom och Christal? För dom hade något på G dom också. Det såg man på långa vägar. Helt plötsligt började jag le, för Christian hade Clara och Ryan hade förmodligen Christal och Chaz hade... Mathilda och Caitlin hade Jason. Men, vem hade jag? Jag gick med huvudet nedböjt och helt plötsligt går jag in i en person. 

- Oj förlåt! var den enda jag fick ur mig.
- Nämen Justin! Mådde inte du dåligt?! hörde jag en röst säga. Jag kollade sakta upp och hoppades att det inte var personen jag trodde det var. Tyvärr så var det ju så. När jag kollade upp fick jag se Jasmines ansikte. Helvete.

Mathildas perspektiv:

Det var helt otrolig, en helt awesome känsla! Vi stod på en klippa och kysstes framför solnedgången. Tänk om den stunden kunnat upprepas hela tiden, då skulle jag vara glad just nu! Dock så gör den ju inte det, och problemen ligger fortfarande kvar...

- Mathilda..? hörde jag Chaz osäkert säga.
- Mmmh? mumlade jag.
- J-jag... undrar om du k-kanske... skulle... vilja... bli tillsammans m-med mig? hörde jag Chaz sakta stamma fram. Jag blev chockad. Både glad och chockad! Men... vi har känt varandra i 2 dagar... fast det känns som att vi har känt varan i hela livet. Jag märkte hur Chaz stirrade osäkert på mig, och sedan kom jag på att jag måste svara något!
- Asså Chaz... jag blev glad när du sa så, men jag har bara känt dig i 2 dagar. Det känns så... konstigt... Även fast jag gillar dig, mycket mer än som en vän! Fast... Ja, jag vill gärna blir det... log jag emot honom. Han började också le, och jag kände hur jag började rodna. Han närmade sig med sitt huvud, och han kysste mig igen. Efter att vi suttit och pratat på den där klippan från klockan 17 till 20 så började vi gå hemåt. Nu hade jag bara 2 dagar kvar med Chaz innan han skulle hem. Alltså, 3 dagar kvar innan skolan börjar igen... Suck.

När jag kom hem så bytte jag om till mjukis-kläder, och sedan gick jag ner och gjorde iordning något lätt till att äta. Det fick bli en sallad och en macka! När "maten" var klar gick jag in och satte mig vid tv:n och började zappa mellan kanalerna. När jag kom till 5:an var det en film som var på väg att börja. Jag fortsatte att kolla, och den var riktigt bra! "A walk to remember". Efter att ha kollat en bra lång stund in i filmen så kände jag hur tårarna började komma. Fyfan va sorglig den var! Jag bytte direkt till mtv och där visade dom Cribs. Jag satt och kollade på dom fina husen och efter ett tag somnade jag. 

Nästa morgon:
Jag vaknade upp och undrade var jag var. Det visade sig att jag var i vardagsrummet, så förmodligen somnade jag igår kväll... Jag gick upp och åt frukost, sedan gick jag och duschade och klädde på mig. Jag gick och kollade om jag hade fått något sms på telefonen, och det hade jag. 5 från Chaz och 1 från mamma. Mamma hade skrivit att dom skulle komma hem idag! Gissa va glad jag var. Sedan kollade jag på Chaz sms: "God natt Mathida <3", "Ska vi göra något imorgon? :)", "Hallllllllllååååååå?", "Vill du hänga med mig, Ryan och Christal och käka imorgon?", "Haha, just ja. Du kanske sover. Ring mig när du vaknar!" Jag log mot tanken över att jag var tillsammans med honom. Sedan kom jag på, hur smärtsamt det kommer bli imorgon...

Justins perspektiv:

Efter att Jasmine hade upptäckt mig så gick jag och fikade med henne. Jag hade ingen mer bortförklaring, så jag kände mig tvingad. Vi satt där och pratade, fast mestadels pratade hon om sig själv. Jag lyssnade knappt på vad hon sa. När vi hade fikat färdigt stack jag hem och la mig i sängen. Undra var Ryan och Chaz är. Dom bor ju hos mig ju... Jag gick till Ryans rum, och där låg han och sov, så 1 av 2 fall var lösta. Jag smög till Chaz rum, men där var inte en kotte. Sedan hörde jag något som lät i köket. Jag smög ner för trappan och in i köket. Där stod Chaz och gjorde en mega-macka. När Chaz vände sig om med jätte-mackan började jag asgarva, och Chaz hängde strax på.

- Vad gör du här nere? frågade jag honom snabbt.
- Jag blev hungrig, och det finns ofta mat i kök! svarade han och log. 
- Haha, jo i och för sig! Finns det mer bröd? frågade jag och började leta. 
- Ja, på diskbänken... påsen ligger framför dig! sa han och började garva igen. 
- Jaha, skrattade jag tillbaka. Jag hade verkligen saknat Chaz som senaste 2 dagarna...
- Så, öhm... Justin jag måste prata med dig om en sak, sa Chaz och kollade ner på sina knän.
- Ja, vaddå? sa jag oroligt. Chaz började mumla något otydligt, så jag bad honom tala högre. - Jag hör inte vad du säger Chaz, tala högre! 
- Jag... och Mathilda är tillsammans... sa han försiktigt. Helvete.