What makes you beautiful | Chapter 1 | Pilot

- Hannah! Vakna nu då, jag är hemma!
Hannah öppnade sakta ögonen och kisade för att kunna se gestalten som stod framför henne. Han hade mörka ögon och kortkl...
- JUSTIN!?
Hon satte mig sprikrakt upp i sängen och slängde sig runt halsen på honom. Som hon hade saknat honom. Hans röst, skratt och... hela honom.
- Du skulle ju komma först i övermorgon? sa hon glatt samtidigt som hon släppte taget om honom.
- Ändrade planer, Scooter lät mig åka hem redan idag, sa han glatt och log åt tanken att han äntligen lyckats överraska henne.
- Det var helt ärligt härliga nyheter! sa Hannah, som verkligen var överraskad, och slängde sig ännu en gång runt halsen på
honom. - Har du pratat med Ryan och Chaz än?
- Nej, jag tänkte jag skulle hälsa på dig först, eftersom du inte haft möjlighet att hälsa på mig, sa han och log.
- Åh, gulligt av dig. Men jag ska vara med dom idag, så du kan ju hänga på? sa hon glatt samtidigt som hon reste sig från sängen. - Vem släppte in
dig egentligen?
- Din mamma, vem annars? sa Justin samtidigt som han skrattade.
- Tja, hon har ju skaffat en ny, sa hon och ryckte på axlarna.
- Va? Skämtar du? frågade Justin förvånat. - Har Mary Hastings, efter 4 år, hittat en annan man?
- Sluta låta så dramatisk, skrattade hon fram. - Dom har varit tillsammans i snart ett halvår.
- Varför har du inte sagt något då? sa han förtvivlat. Justin var verkligen förvånad. De brukade alltid berätta allting för varandra.
Hon stannade upp i klädletandet och tänkte en stund. Varför hade hon inte hört av sig till honom? Hon ville inte störa... Den ursäkten hade han hört
ett antal gånger, men den var oftas sann. Eller så var det för att hon inte ville prata med honom och totalt göra bort sig genom att säga något
angående henne och Chaz, som säkert skulle såra honom och göra så att han gjorde mindre bra ifrån sig.
Tanken av att berätta för honom om hennes förhållande med Chaz kändes... plågsam. Hon visste att Justin en gång varit kär i henne, men...
han måste väl ha släppt den känslan? Hon ruskade på huvudet och återgick till samtalet.
- Jag ville inte störa dig i ditt arbete, sa hon och ryckte på axlarna.
- Varför tog det sådan tid att berätta det? sa han intresserat.
- Justin... jag vet inte om Chaz har berättat det men...
- Jag vet att ni är tillsammans, avbröt han henne. Hon tittade upp och in i hans ögon. Dom tittade plågsamt tillbaka. Han led verkligen över det här.
- Wow, många positiva tankar där, sa hon och tittade ner i golvet. - Förlåt Justin... Jag vet vad du känner, eller, ja, kände för mig, men jag...
Du vet hur jag kä-
- Det är lugnt Hannah, sa han med sin trygga, vänliga röst. - Jag ser på dig att du är kär, du behöver inte bry dig om vad jag känner.
- Ja, för det där får ju mig inte alls att verka hemsk, sa hon och släppte ner bh:n på golvet. Justin tittade intresserat ner på golvet och såg på
färgen. Lila. Han började le och tittade sedan upp.
- Förlåt, det var inte meningen att låta så... dramatisk, sa han ursäktande.
- Det är väl okej, sa hon samtidigt som hon vände sig om med ansiktet in mot väggen.
Justin tittade nyfiket hur hon tog av sig sin stora t-shirt som hon hade sovit i. Hon hade minst 5 stycken, alla med samma tryck - I ♥ NY på.
Han hade köpt en tröja till henne varenda gång han hade varit i New York. Samt ett par converse i samma färg som passade tröjans färg.
Han log åt alla minnen, lika roliga, då tampert kämpat för att betala sakerna, men då han glatt sagt nej och sagt att det var en gåva. Hotet, från
Hannahs sida, hade varit ett enkelt: "då tänker jag inte använda sakerna tills jag får betala". Men en enkel axelryckning hade han enkels svarat
att det var hennes fel, och inte hans, och att det var hon som förlorade på det.
Han tittade upp igen och såg hur Hannah stod och tittade på honom, i endast sovshorts och bh:n. Han hade svårt att släppa blicken ifrån henne,
men tvingade sig till att tittade upp.
- Vad ler du åt? sa hon vänligt och gick och satte sig i sängen mitt emot honom.
- Nej, inget, sa han och log, samtidigt som han bet sig i läppen. Hannah nickade långsamt samtidigt som hon höjde handen till hans hår.
- Känns det konstigt att inte kunna... ruska på huvudet eller hur jag ska säga? sa hon och skrattade. Hennes skratt var som musik för Justins öron.
Han blev lugn av det, och kände genast att det inte stod rätt till. Hannah och han hörde ihop, det hade varit hans tanke enda sedan hon flyttade
till Starford.
- Juuuuuustin?
- Va? Eller, jaha, började han nervöst. - Jo, det känns konstigt.
Han tittade runt i hennes rum och mindes så många kvällar han spenderat här med Chaz och Ryan innan han flyttade till Atlanta och påbörjade sitt
nya liv. Hannah hade flyttat hit året innan han blev upptäckt. Hon hade kommit in i deras "gäng" på nästan en gång, och var inte som andra
tjejer. Hon var speciell. Justin började ännu en gång le.
- Var ler du åt nu då? sa Hannah intresserat. Hon ville så gärna veta vad han tänkte på när han "svävade" iväg sådär.
- Minnen, från ditt rum, svarade han och tittade in i hennes ögon.
- Jaså, vad för minnen? Alla kväller med "gänget" eller? sa hon och tog upp sina fingrar samtidigt som hon betonade gänget. Justin började skratta
och nickade ivrigt.
- Hur kunde du veta? sa han glatt. - Gaaah, vad jag har saknat att vara hemma, sa han och började le för sig själv igen.
- Vi är glad över att ha dig hemma, sa Hannah glatt samtidigt som hon pussade Justin på kinden. Efter det reste hon sig upp och gick åter igen mot
garderoben, för att välja ut några passande kläder för dagen. - Hur mycket är klockan egentligen? frågade hon då hon var mitt uppe i att leta
efter ett sött linne.
- Halv nio, sa Justin försiktigt och tittade åt Hannahs håll. Hon stannade hastigt upp och tittade ilsket på Justin.
- VÄCKTE DU MIN HALV NIO PÅ EN LÖRDAG?!
Justin började skratta över hennes reaktion.
- Ja, jag kunde inte vänta längre. Jag har inte sett dig på 1 år, det är som att du har undvikit mig, sa han lätt och flinade.
- Det kanske jag har, viskade Hannah tyst för sig själv. - Men fuck you ändå, payback inom en snar framtid, sa hon och lipade.
- Det ser jag fram emot! sa Justin och började hoppa upp och ner i sängen.
Hannah ruskade på huvudet och började skratta. Hon hade hittat en söt topp och ett par jeans, så det var bara att ta på sig det. Hon tog av sig sina
pyjamasbyxor och tog på sig jeansen. Hon kände sig iaktagen och vände huvudet mot sängen, där Justin satt med öppen mun och tittade på henne.
- Något du vill eller..? sa hon och höll sig för skratt. Justin vaknade ur sin dröm och började rodna. Att han alltid ska göra bort sig med henne.
Han hade fortfarande svårt att inse att Chaz och Hannah nu var tillsammans, och ännu svårare att inse att Hannah inte hade känslor för honom.
- Du vet att jag tycker du är vacker, sa han och tittade upp. Hannah gav honom ett bländande leende och fortsatte sedan att ta på sig kläderna.
Generad som hon av, vände hon sig till sist om och såg Justin stå vid hennes fotovägg.
- Otroligt... mumlade han för sig själv. - Var hittade du dom här bildern?! sa han och vände sig om.
- Mamma hade dom på en kamerarulle, så hon lät mig fixa iordning dom och så, sa hon och gick mot Justin.
- Vadå, i sånt här mörkrum? sa han lite efter. Hannah nickade och ställde sig bredvid honom och tittade på bilderna som föreställde 4 stycken 12
åriga barn med lortiga kläder. Dom hade den dagen varit ute i regnet hela dagen och lekt med lera, medan dom andra barnen säkert suttit inne och
tittat på tv. Justin kände alltid att han var ett vanligt barn varenda gång han umgicks med Chaz, Ryan och Hannah.

- Hannah! Vakna nu då, jag är hemma!
Hannah öppnade sakta ögonen och kisade för att kunna se gestalten som stod framför henne. Han hade mörka ögon och kortkl...
- JUSTIN!? 

Hon satte mig sprikrakt upp i sängen och slängde sig runt halsen på honom. Som hon hade saknat honom. Hans röst, skratt och... hela honom. 

- Du skulle ju komma först i övermorgon? sa hon glatt samtidigt som hon släppte taget om honom.
- Ändrade planer, Scooter lät mig åka hem redan idag, sa han glatt och log åt tanken att han äntligen lyckats överraska henne.
- Det var helt ärligt härliga nyheter! sa Hannah, som verkligen var överraskad, och slängde sig ännu en gång runt halsen på honom. - Har du pratat med Ryan och Chaz än?
- Nej, jag tänkte jag skulle hälsa på dig först, eftersom du inte haft möjlighet att hälsa på mig, sa han och log.
- Åh, gulligt av dig. Men jag ska vara med dom idag, så du kan ju hänga på? sa hon glatt samtidigt som hon reste sig från sängen. - Vem släppte in dig egentligen?
- Din mamma, vem annars? sa Justin samtidigt som han skrattade.
- Tja, hon har ju skaffat en ny, sa hon och ryckte på axlarna.
- Va? Skämtar du? frågade Justin förvånat. - Har Mary Hastings, efter 4 år, hittat en annan man?
- Sluta låta så dramatisk, skrattade hon fram. - Dom har varit tillsammans i snart ett halvår.
- Varför har du inte sagt något då? sa han förtvivlat. Justin var verkligen förvånad. De brukade alltid berätta allting för varandra.

Hon stannade upp i klädletandet och tänkte en stund. Varför hade hon inte hört av sig till honom? Hon ville inte störa... Den ursäkten hade han hört ett antal gånger, men den var oftas sann. Eller så var det för att hon inte ville prata med honom och totalt göra bort sig genom att säga något angående henne och Chaz, som säkert skulle såra honom och göra så att han gjorde mindre bra ifrån sig. 
Tanken av att berätta för honom om hennes förhållande med Chaz kändes... plågsam. Hon visste att Justin en gång varit kär i henne, men... han måste väl ha släppt den känslan? Hon ruskade på huvudet och återgick till samtalet.

- Jag ville inte störa dig i ditt arbete, sa hon och ryckte på axlarna.
- Varför tog det sådan tid att berätta det? sa han intresserat.
- Justin... jag vet inte om Chaz har berättat det men...
- Jag vet att ni är tillsammans, avbröt han henne. Hon tittade upp och in i hans ögon. Dom tittade plågsamt tillbaka. Han led verkligen över det här.
- Wow, många positiva tankar där, sa hon och tittade ner i golvet. - Förlåt Justin... Jag vet vad du känner, eller, ja, kände för mig, men jag... Du vet hur jag kä-
- Det är lugnt Hannah, sa han med sin trygga, vänliga röst. - Jag ser på dig att du är kär, du behöver inte bry dig om vad jag känner.

- Ja, för det där får ju mig inte alls att verka hemsk, sa hon och släppte ner bh:n på golvet. Justin tittade intresserat ner på golvet och såg på färgen. Lila. Han började le och tittade sedan upp.
- Förlåt, det var inte meningen att låta så... dramatisk, sa han ursäktande.
- Det är väl okej, sa hon samtidigt som hon vände sig om med ansiktet in mot väggen.
Justin tittade nyfiket hur hon tog av sig sin stora t-shirt som hon hade sovit i. Hon hade minst 5 stycken, alla med samma tryck - I ♥ NY på. Han hade köpt en tröja till henne varenda gång han hade varit i New York. Samt ett par converse i samma färg som passade tröjans färg.

Han log åt alla minnen, lika roliga, då Hannah tampert kämpat för att betala sakerna, men då han glatt sagt nej och sagt att det var en gåva. Hotet, från Hannahs sida, hade varit ett enkelt: "då tänker jag inte använda sakerna tills jag får betala". Men en enkel axelryckning hade han enkels svarat att det var hennes fel, och inte hans, och att det var hon som förlorade på det.
Han tittade upp igen och såg hur Hannah stod och tittade på honom, i endast sovshorts och bh:n. Han hade svårt att släppa blicken ifrån henne, men tvingade sig till att tittade upp.

- Vad ler du åt? sa hon vänligt och gick och satte sig i sängen mitt emot honom.
- Nej, inget, sa han och log, samtidigt som han bet sig i läppen. Hannah nickade långsamt samtidigt som hon höjde handen till hans hår.
- Känns det konstigt att inte kunna... ruska på huvudet eller hur jag ska säga? sa hon och skrattade. Hennes skratt var som musik för Justins öron.
Han blev lugn av det, och kände genast att det inte stod rätt till. Hannah och han hörde ihop, det hade varit hans tanke enda sedan hon flyttade till Starford.

- Juuuuuustin?
- Va? Eller, jaha, började han nervöst. - Jo, det känns konstigt.
Han tittade runt i hennes rum och mindes så många kvällar han spenderat här med Chaz och Ryan innan han flyttade till Atlanta och påbörjade sitt nya liv. Hannah hade flyttat hit året innan han blev upptäckt. Hon hade kommit in i deras "gäng" på nästan en gång, och var inte som andra tjejer. Hon var speciell. Justin började ännu en gång le. 

- Var ler du åt nu då? sa Hannah intresserat. Hon ville så gärna veta vad han tänkte på när han "svävade" iväg sådär.
- Minnen, från ditt rum, svarade han och tittade in i hennes ögon.
- Jaså, vad för minnen? Alla kväller med "gänget" eller? sa hon och tog upp sina fingrar samtidigt som hon betonade gänget. Justin började skratta och nickade ivrigt.
- Hur kunde du veta? sa han glatt. - Gaaah, vad jag har saknat att vara hemma, sa han och började le för sig själv igen.
- Vi är glad över att ha dig hemma, sa Hannah glatt samtidigt som hon pussade Justin på kinden. Efter det reste hon sig upp och gick åter igen mot garderoben, för att välja ut några passande kläder för dagen. - Hur mycket är klockan egentligen? frågade hon då hon var mitt uppe i att leta efter en sött topp.
- Halv nio, sa Justin försiktigt och tittade åt Hannahs håll. Hon stannade hastigt upp och tittade ilsket på Justin.
- VÄCKTE DU MIN HALV NIO PÅ EN LÖRDAG?!
Justin började skratta över hennes reaktion.
- Ja, jag kunde inte vänta längre. Jag har inte sett dig på 1 år, det är som att du har undvikit mig, sa han lätt och flinade.
- Det kanske jag har, viskade Hannah tyst för sig själv. - Men fuck you, payback inom en snar framtid, sa hon och lipade.
- Det ser jag fram emot! sa Justin och började hoppa upp och ner i sängen.
Hannah ruskade på huvudet och började skratta. Hon hade hittat en söt topp och ett par jeans, så det var bara att ta på sig det. Hon tog av sig sina pyjamasshorts och tog på sig jeansen. Hon kände sig iaktagen och vände huvudet mot sängen, där Justin satt med öppen mun och tittade på henne.

- Något du vill eller..? sa hon och höll sig för skratt. Justin vaknade ur sin dröm och började rodna. Att han alltid ska göra bort sig med henne. Han hade fortfarande svårt att inse att Chaz och Hannah nu var tillsammans, och ännu svårare att inse att Hannah inte hade känslor för honom.
- Du vet att jag tycker du är vacker, sa han och tittade upp. Hannah gav honom ett bländande leende och fortsatte sedan att ta på sig kläderna.

Generad som hon av, vände hon sig till sist om och såg Justin stå vid hennes fotovägg.
- Otroligt... mumlade han för sig själv. - Var hittade du dom här bilderna?! sa han och vände sig om.
- Mamma hade dom på en kamerarulle, så hon lät mig fixa iordning dom och så, sa hon och gick mot Justin.
- Vadå, i sånt här mörkrum? sa han lite efter. Hannah nickade och ställde sig bredvid honom och tittade på bilderna som föreställde 4 stycken 12 åriga barn med lortiga kläder. Dom hade den dagen varit ute i regnet hela dagen och haft lerkrig, medan dom andra barnen säkert suttit inne och tittat på tv. Justin kände alltid att han var ett vanligt barn varenda gång han umgicks med Chaz, Ryan och Hannah.


Vad tycker niiiiiii? Jag vill ha mååånga kommentarer eftersom att jag skrev den så pass fort. Eller, ja, jag kunde inte sluta skriva när jag väl börjat. x) Som ni ser så är det inte ur någons perspektiv än, utan att jag skriver vad båda känner/säger/tycker i samma. Det är mycket enklare att skriva så. Hoppas ni gillar det! Puss
Kommentarer
Postat av: Gabbi

Det var jätte bra men jag tycker det ska skrivas i "jag" form istället för det blir mke lättare/roligare o läsa då :)

2011-08-18 @ 17:34:05
Postat av: Amanda

SÅ COOLT, JA LYSSNA JUST PÅ LÅTEN WHAT MAKES YOU BEAUTIFUL. Hahah :D

2011-08-18 @ 19:02:02
URL: http://amandapaavola.blogg.se/
Postat av: Marielle

Skit bra! :)

2011-08-18 @ 19:28:04
URL: http://firststeptwoforever.blogg.se/
Postat av: emma

As bra! Men skriv i Justins/Hannahs/Chaz och Ryans perspektiv. Och i jag form!

2011-08-19 @ 09:46:12
URL: http://emsenk.blogg.se/
Postat av: FlizanLizan

Hejsan



Äru sugen på en ny design så kostar bara mina designers 75 kr eller 100 kr :P

2011-08-19 @ 22:08:07
URL: http://flizanlizan.blogg.se/
Postat av: Stina

Jag gillar att båda tänker och säger samtidigt eller vad man ska säga.. i alla andra noveller så är dem i jagform

2011-08-20 @ 13:43:55
Postat av: Elin

Haha ser att du fått inspo från PLL!

2011-08-20 @ 13:52:51
Postat av: K A R I N

Grymt bra, ser fram emot att få läsa en fortsättning! :)

2011-08-21 @ 13:26:44
URL: http://kaaaarinn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0