Wherever you are, episod 1

Du är en 15 år gammal tjej, som heter Mathilda, och bor i Atlanta, Georgia. Du har ingen aning om vem Justin Bieber är. 



Mathildas perspektiv:

- Okej, Christal, det är fett varmt här inne. Kan vi inte gå till stranden? frågade jag försiktigt. 
- Men... du vet att jag inte gillar stränder, det är så mycket bättre med en pool! sa hon snabbt tillbaka. 
- Men tänk dig alla killar som bara går i badshorts där då? sa jag tillbaka, lika lugnt och med ett leende på läpparna. 
- ... Ååååååååh, du vet min svaga punkt! sa hon och skrattade.
- Såklart, jag har ju känt dig i 5 år, skrattade jag tillbaka.  

Vi plockade ihop våra handdukar, och sedan packade vi en picnick-korg och gick sedan till stranden. Christal bodde så när, så vi behövde inte be om skjuts. När vi kommit fram letade vi efter en plats att ligga på, och vi hittade en perfekt plats bredvid ett par killar. Vi gick dit med grejerna, la ut och handdukarna och la oss sedan på dom. Efter någon minut märkte jag hur killarna satt och glodde på oss, så jag satt mig upp och frågade vad dom glodde på.

- Asså, vad glor ni på? frågade jag argt.
- Nej... asså... eh... inget... svarade en kille med choklad i munnen. 
- Nehej, men kan ni kolla någon annanstans än åt det här hållet dårå? svarade jag.
- Öhm... ja... svarade en annan kille. 
- Bra! sa jag och la mig ner igen. 

Jag kollade sedan på Christal. Hon hade musik i öronen, och det var någon som sjöng baby tusen gånger om. Killarna verkade höra det, så dom skrattade, ganska högt. Christal reste sig upp, kollade på dom, kollade tillbaka på mig och sedan stod hon och skrek. Jag kollade konstigt på henne. 

- Christal, vad är det? frågade jag.
- SER DU INTE?! skrek hon till mig.
- Öhm, nej, annars hade jag inte frågat? 
- DET ÄR JUSTIN BI.... någon kom och höll för henner mun. En kille i blåa badshorts, han såg ganska söt ut.
- Shhh, jag vill inte att alla ska komma och klänga på mig. Jag är ledig, jag vill vara en vanlig kille, snälla. Tyst! sa han till henne. Christal bara nickade, och jag såg nog ut som ett frågetecken. Dom andra killarna kollade på mig och skrattade. Helt plötsligt frågade en lite mindre kille:

- Vet du inte vem han är? samtidigt som han skrattade.
- Nej, borde jag det? sa jag tillbaka och log.
- Han är ju typ världens mest kända tonåring, sa han och skrattade fortfarande.
- Tydligen inte, svarade jag och la mig ner igen. 

Christal andades fortfarande jättesnabbt, men satte sig ner hon också.
Kommentarer
Postat av: annaa

mer :D

2010-12-08 @ 20:45:39
URL: http://annawestiin.blogg.se/
Postat av: Laura

Jätte bra, meer :D

2010-12-08 @ 20:46:13
URL: http://fevrierkid.blogg.se/
Postat av: annaa

säg till då du skrivit mer :)

2010-12-08 @ 20:48:23
URL: http://annawestiin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0